Fler känner till nationella minoritets­språk och starkt stöd för att bevara svenskt teckenspråk

Den fjärde upplagan av kännedomsenkäten visar att allmänhetens kännedom om de nationella minoritetsspråken fortsätter att öka. I årets undersökning ingår för första gången även frågor om svenskt teckenspråk. Undersökningen genomförs vart femte år av Institutet för språk och folkminnen (Isof) i samarbete med Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget, och följer utvecklingen av både kännedom och attityder sedan 2010.

Isof har tillsammans med Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget genomfört den fjärde undersökningen för att mäta allmänhetens kännedom om de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska. Undersökningen mäter också kännedomen om de nationella minoriteterna judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar, samt allmänhetens attityder till att språken och kulturerna bevaras. I årets undersökning ingår för första gången även frågor om kunskaper och attityder kopplat till svenskt teckenspråk.

De tre första undersökningarna genomfördes 2010, 2015 och 2020, och den fjärde under hösten 2025.

Ökad kännedom men minskat stöd för nationella minoritetsspråk

Årets resultat visar att 83 procent kan nämna minst en nationell minoritet och 76 procent minst ett minoritetsspråk. Detta är en ökning sedan 2020 då 77 procent kunde nämna minst en nationell minoritet och 74 procent minst ett nationellt minoritetsspråk. Den största ökningen totalt sett finns i gruppen 15–29 år, medan kännedomen i gruppen 65+ har ökat mest sedan mätningen 2020. Samiska är det språk som flest personer känner till, men den största ökningen har skett i kännedomen om jiddisch som nationellt minoritetsspråk. Bland unga är skola och utbildning den främsta källan till kännedom om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken, medan nyheter och media är vanligast bland äldre.

Torts den ökade kännedomen visar undersökningen att när det gäller attityderna till att de nationella minoritetsspråken och minoriteternas kulturer bevaras har stödet minskat: 72 procent anser att bevarandet är viktigt, jämfört med 83 procent år 2020. Nedgången syns främst bland män, medan kvinnors inställning är i stort sett oförändrad.

Ett tydligt mönster består dock: grupper med högre kännedom är också mer positiva till bevarandet.

Ett starkt stöd för att skydda och främja teckenspråk

I årets undersökning ingår för första gången frågor om svenskt teckenspråk. Resultaten från undersökningen visar att attityderna till språkets bevarande är mycket positiva: 93 procent anser att det är viktigt att skydda och främja teckenspråket och dövkulturen. Det visar också att 31 procent känner till att svenskt teckenspråk har ett särskilt lagstadgat skydd, med något högre siffror bland kvinnor och yngre.

Stort intresse för att lära sig mer bland unga

Trots attitydförändringen, som visar på att stödet för bevarandet av de nationella minoritetsspråken minskar, uppger många att de vill fördjupa sin kunskap. 41 procent vill lära sig mer om nationella minoriteter, nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk, och intresset är särskilt stort bland unga (69 procent).