Folktro om sömnad

I den här bloggtexten går Tommy Kuusela igenom uppteckningar från Uppsalaarkivet som rör folkliga föreställningar om sömnad, sytråd och nålar — ett ämne som tidigare inte utforskats närmare.

Ett område som mycket sällan har uppmärksammats är folklore gällande sömnad. Mig veterligen har ingen tidigare skrivit om det eller försökt sammanställa det material som finns. Anledningen till det ringa intresset kan kanske vara att det upplevts för vardagligt och enkelt och man har i stället valt att uppmärksamma områden inom den textila slöjden med rikare och mer uttrycksfulla folktroföreställningar, som vävning eller linberedning.

Sömnad är något som alla människor har berörts av. Långt fram i tiden syddes i regel alla enklare plagg och textilier i hushållen och vid behov utförde man lagningar. För större eller mer avancerade arbeten anlitades specialister, byskräddare eller hemsömmerskor.

Bloggtexten bygger på uppteckningar i folkminnessamlingarna i Uppsala (ULMA) som berör folkliga föreställningar om sömnad, sytråd och nålar. De citerade texterna har normaliserats för ökad läsbarhet, då flera är skrivna på dialekt eller innehåller fonetiska tecken skrivna med så kallat landsmålsalfabet. I texten räknar jag inte upp de många exempel som finns på att en synål av järn eller stål ansågs fungera som ett allmänt skydd mot trolldom och övernaturliga makter. I stället är det de moment som hör samman med själva sömnaden jag velat ta fasta på.

Fnurra på tråden

Vid en genomgång av samlingarna framgår det att det finns flest antal föreställningar kopplade till knutar eller fnurror på tråden. En fnurra är enligt SAOB en ’knut som slår sig av sig själv’ och det äldsta belägget som redovisas för ordet är ur Haquin Spegels verk Guds werk och hwila från 1685. Fnurra har ofta kommit att användas i bildliga uttryck som ”Det har kommit en fnurra på tråden (mellan dem)”, det vill säga det har uppstått svårigheter, missförstånd eller osämja mellan personer.

Det är inte konstigt att denna plötsligt uppdykande knut på tråden ofta har tolkats som ett förebud för vad som ska ske i en nära framtid och kunde benämnas avundsknut (även med uttal som ages-, avugs- m.fl.), trollknut, falskknut, lyckoknut eller liknande.

Avundsknut

Ett exempel från Härjedalen ges från 1800-talet av Johan Nordlander (1853–1908) i en handskriven ordbok över Älvrosmålet (ULMA 27). I den uppges att en avundsknut är en knut som slår sig på en väl tvinnad tråd (sida 12). Föreställningen finns även hos andra meddelare från andra landskap en bit in på 1900-talet. I en uppteckning från 1933 av Ingrid Pettersson från Umeå i Västerbotten står det att om man får en knut på tråden då man syr är det en avundsknut (ULMA 5719, 4). Avundsknuten motiveras egentligen inte närmare. Kanske kan man här tänka sig att det lite skämtsamt fanns en tanke om att någon var avundsjuk på den som syr och att detta materialiserar sig genom knuten. Det sägs exempelvis i en uppteckning av Anna Hult från Tävelsås i Småland 1942: ”Om det slår knorr på tråden då man syr är det någon som är avundsjuk på en” (ULMA 15426, 7).

Ivan Nilsson har i en uppteckning från 1933 antecknat vad hans sagesman (f. 1872) berättat från Östra Ullerud i Värmland:

Man talar om agesknut. Knut på tråd som skulle föra ”agihet”, otur med sig. Endast uttrycket finns kvar. Ingen har meddelat att det verkligen kan medföra otur. En person uttryckte en obestämd förmodan att det skulle betyda tur, efter tursamheten med knutar när brudsärken eller brudgumsskjortan syddes. Stack man sig i fingrarna när man sydde ett plagg, betydde detta att man fick tur i plagget. ULMA 6637, sida 8.

Insamlaren har antecknat att flisor utefter naglarnas sidor, som smärtar, kallas för ”agesflisor” och vill jämföra det med ordet agi som betyder vrång, bakfram, otursam. Nedan följer några exempel från olika landskap:

Somliga personer tro, att det betyder avundsjuka att man är föremål för avund, och de kalla knuten avundsknut. Villstad, Småland, Villstad, 1941, ULMA 15311, sida 19.

Knut på tråden, då man syr, betyder förargelse. Avesknut.Värmland, Lysvik, 1948, ULMA 19351, sida 95.

Om det knyter sig en knut på tråden när man syr kallas detta avogsknut och betyder att det blir något avigt eller motigt. Kunde man dra knuten utan att skada tråden vändes det aviga rätt och betydde att den som sydde skulle leva tills plagget var utslitet. En sådan knut borde kallas lyckoknut. Blev det en fnurra på tråden när man sydde borde man försöka att dra upp den utan att tråden brast för det kunde ju hända att det var en lyckoknut. Dalsland, Råggärd, 1941, ULMA 14341, sida 17.

Trollknut

I flera fall har en knut att göra med olycka eller något negativt. Särskilt tydligt syns det i uppteckningar där en sådan knut benämns trollknut. I en uppteckning av Agnes Westerberg från Björkö-Arholma i Uppland 1945 sammanställs avundsjuka med trollknuten: ”Blev det knut på tråden, betydde detta, att någon var avundsjuk. Trollknut, sade man också” (ULMA 17342, sida 5).

Att trollknuten varslar om olycka framgår även av en uppteckning av insamlaren E. H. Nord från Boda i Dalarna 1933, där följande antecknats efter en sagesman:

Om det blev knut på tråden, när de sydde, kallade de denna för trollknut men att detta betydde någon olycka utom hindrade i arbetet är ej bekant […] På den tiden, då det fanns sockenskomakare rådde konkurrens mellan dessa. Och om det nu blev en svårlöslig knut på tråden för en, när han skulle sy becksömsskor, troddes ofta att en annan skomakare åstadkommit detta genom att trolla. Berättat av min far. ULMA 5621, sida 25.

I svaret kan vi se en viss form av ambivalens över det magiska tänkandet, kanske ville sagesmannen inte upplevas som skrockfull, men kan i vilket fall ändå ge ett prov på att föreställningen var levande när den uttrycks som konkurrenssituation mellan flera parter. Konflikten tolkas som en magiskt verkande makt som kunde ingripa och påverka en annan persons arbete. I en uppteckning från Ålem i Småland år 1929 har upptecknaren Fritz Andersson hört följande från sin sagesman: ”Trollknutar kallas det, när garnet snor ihop sig för pigorna; fnask [övernaturliga väsen] har gjort det”. Ett skyddsmedel var att öka på elden i spisen så att det brann ordentligt. Då skulle det bli bra igen (ULMA 2258:1, 44). Från samma socken har upptecknaren C. G. Nilsson år 1942 beskrivit att om en kvinna som satt och sydde fick en knut på tråden, skulle hon ha kallat den för en trollknut. Hon sade i och med detta ”det snärper och snärjer som om det vore förtrollat” (ULMA 15396, 14). Denna tolkning finns även från Döderhult, insamlad av Alma Nilsson 1945: ”Trollknut på tråden – en knut som helt oförhappandes kom in på tråden – när man sydde, utan att man slog knut, kallades trollknut och man ansåg att någon förtrollat tråden, eller möjligen linet som den var spunnen av (ULMA 17330, 15-16).

Trollknutar nämns i fler uppteckningar:

Om det blev knut på tråden, när man sydde, kallade man det för en trollknut, och det betyder otur. Medelpad, Borgsjö, 1945, ULMA 17836, sida 15.

Blir det trollknut på tråden, då man syr får man otur å förargelse. Om det blir knut på tråden vid sömnad, kallas den trollknut, betyder otur – går knuten upp vid ett ryck, kallas den i Valstad för lyckoknut. Västergötland, Korsberga, 1932, ULMA 3867, sida 34.

Innan jag går över till att ge exempel på hur en knut på tråden kunde ges en motsatt betydelse, vill jag lyfta fram ett par andra exempel på negativa tolkningar.

Jag ger ett par till exempel från olika landskap där en knut på tråden tolkas negativt:

Om det blir fnurra på tråden då man syr betyder det olycka under det året i vilket man lever. Västergötland, Älgarås, 1934, ULMA 7833, sida 11.

Den knut som bildas på tråden, då man syr, kallas för falskknut, och den anses varsla om att den person som kommer in är falsk. Exempel ”den blev en falskknut på tråden, det kommer falskfolk”

Norrbotten, Nederluleå, 1934, ULMA 8386, sida 20.

Tursamma knutar

I folkliga föreställningar kan samma företeelse tolkas väldigt olika, beroende på vem det är som berättar, det även från en och samma ort. Från Ramsberg i Västmanland har Gerda Andersson år 1937 antecknat att om det blir knutar på tråden när man syr, betyder det att det är kärleksknutar (ULMA 10739, 16). I följande exempel från Söderbärke i Dalarna 1934 får vi en dubbel betydelse av knutarna, enligt sagesmannen beroende på sammanhanget:

Om en får trollknut på tråden, betyder det otur. Om en då tänker på en elak käring, så får en upp en. Om en satt och sydde, och det vart knut på tråden, kallas den för kärleksknut. Det plagget, en då sydde på, skulle det följa kärlek med. ULMA 7440, sida 8.

Tursamma knutar tolkas oftast som ett bud om kärlek. En meddelare från Årsunda i Gästrikland har för en av arkivets insamlare år 1933 berättat att om man syr och det blir knut på tråden, då betyder det kärlek (ULMA 7476, 39). Denna föreställning beskrivs även i en uppteckning från Vilhelmina i Lappland där sagesmannen Harald Jansson (f. 1878) berättar följande för insamlaren Nils Eriksson år 1933: ”Då det blir en knut på tråden, då man syr, betyder det kärlek. Knuten kallas därför ”kärleksknutar”. Ju svårare man har att lösa upp, desto bättre var det” (ULMA 6488a, 34). Rombo Filip Eriksson ger i en uppteckning en förklaring på att knuten måste kunna lösas upp för att betraktas som en kärleksknut. Han har antecknat följande från Mora i Dalarna år 1933: ”Om det blir en knut på tråden när man syr, men man lyckas lösa upp den, så kallas knuten för kärleksknuten, men om man icke lyckas lösa upp den kallas den för avundsknuten. Den förra knuten varslar om att man kommer att bli kär, den senare att det är någon som är avundsjuk på en” (ULMA 5675, 20). En tursam knut, en lyckoknut kunde även vara en knut som knytes med tråden i ögla, enligt en meddelare från Vilhelmina i Lappland (ULMA 884, 483).

Sytråden

Något som ansågs viktigt vid sömnad var att inte slösa med sytråden, eftersom den ofta tillverkades för hand. Flera föreställningar har nog motiverats av just detta.

Den som tog för lång tråd kunde stöta på motstånd av självaste Djävulen. I en uppteckning från Västra Vingåker i Södermanland 1937 har Imber Nordin-Grip antecknat följande efter samtal med sin sagesperson Johanna Lundström (f. 1864):

Jag hörde di gamla sa, när di sydde: Du ska inte ta så långer trå, för då kommer Hinn [Djävulen] och tar i andra ändan.ULMA 11555, sida 1043.

Johanna återger med ytterligare ett exempel 1932: ”Om man tog för lång tråd, när man trädde nålen, skulle Hin dra och hålla igen” (ULMA 4165, 14). En mer utförlig beskrivning ges åter igen från samma socken 1933:

Ta inte lång tråd på nålen, då håller hinn igen. Låna inte bort en nål, utan tråd, då blir barnen arvlösa.ULMA 5895, sida 23.

Men även den som var försiktig med tråden kunde drabbas av otur. I en uppteckning från Korsberga i Västergötland heter det att om man syr och tråden går av, betyder det både otur och förtretlighet (ULMA 3867, 33).

Till sytråd kunde äfsingar användas, dvs. de ändar som blir över av varpen när man vävt färdigt. Hur man förfor med dem kunde få avgörande betydelse för bäraren av det plagg som syddes med dem, enligt en anteckning från 1790-talets Jämtland. Det sägs där att: ”om en skjorta sys med äfsing, skall den som använder henne bli övervunnen, om han råkar i slagsmål; men bränner man äfsingen i ändarna, skadas han icke” (ULMA 8368, 11).

Nålar

Även om nålar, eftersom de nålar som glöms kvar i kläderna är knappnålar, har det funnits många föreställningar. Rombo Filip Eriksson har från Mora i Dalarna upptecknat följande 1933:

Om man sticker sig i fingret med nålen när man syr, så blir det något förargligt. Om en flicka har många [synliga] nålar på sig blir hon aldrig gift. ULMA 5675, sida 24.

Vi möter här två olika föreställningar kopplade till två förhållandevis vanliga händelser. Den första handlar om att den som stack sig på en synål kunde vänta sig att något olyckligt skulle ske, den andra om att knappnålar som satt synligt kvar i en ogift flickas kläder var ett tecken på att hon aldrig skulle bli gift. Det senare gällde även om hon stack sig på nålar under provning av ett plagg, vilket Johanna Lundström berättar om från Västra Vingåker (1933): ”Sy inte ett (sjung) sting i kläderna medan du har dom på dig, då får du sura ögon” och ”Blir du stucken, när du provar kläder, så många stick, så många år får du gå ogift” (ULMA 5895, 23; 31).

Kvarglömda nålar för otur med sig även på andra sätt. I en uppteckning från Agnetorp i Västergötland sägs: ”Glömde de nålar i kläderna, när de syr, blir det otur med kläderna” (ULMA 3865, 20) och från det närbelägna Dimbo heter det att om någon beställde kläder av en skräddare och denne sedan lämnade kvar nålar i kläderna var det ett dåligt tecken; den personen skulle få sy jämt sedan (ULMA 3609, 11).

Att sticka sig på en nål uppfattades inte alltid som oturligt. Det kunde tvärtom medföra tur i kärlek eller tur när man senare bar plagget. I en uppteckning av Lisa Lidberg i Örträsk i Lappland 1934 sägs det: ”stack man sig med nålen, då man sydde, så vart man kär” (ULMA 7832a, 9). Liknande tankar finns även beskrivna längre söderut i landet. I en uppteckning av Ivan Nilsson 1933 från en sagesman född 1872 i Ullerud i Värmland får vi veta följande: ”Stack man sig i fingrarna när man sydde ett plagg, betydde detta att man fick tur i plagget” (ULMA 6637, 8). Från Ramsberg i Västmanland 1937 uppger Gerda Andersson att: ”Om en flicka får en ny klänning och sömmerskan sticker sig, blir det ’kärt’ i klänningen” (ULMA 10739) och från Söderbärke i Dalarna har Gösta Hällen lämnat följande uppgifter: ”Om en sticker sig med nålen, när en syr, och det blev blodfläckar på plagget, så betyder det kärlek” (ULMA 7440, 8). Ett par meddelare har berättat att det också betydde tur om synålen bryts av då man syr. I en uppteckning från Långserud i Värmland sägs exempelvis att det skulle betyda att ”man får roligt i det klädesplagget” (ULMA 30872, 1). Föreställningen finns beskriven redan i Värmlands landsmålsförening samlingar från 1870-talet, men där heter det att man får tur med det plagget (ULMA 42:9, 243).

En annan föreställning har redovisats från Källby i Västergötland. Därifrån berättas att det ansågs negativt om någon annan än den som syr trär på synålen: ”ty då får man en svår barnsäng” (ULMA 10071, 37). Hamnade en synål på golvet kunde dess position uttolkas på olika sätt. Om nålsögat ligger mot en betyder det tur, i annat fall otur, är ett exempel nedtecknat 1934 av Arthur Axelsson i Tjällmo i Östergötland (ULMA 6982, 10).

Att sy i kläder som man har på sig

Något som många berättat om är att man inte skulle sy i kläder när man hade dem på sig. Gunnar Granberg har i en samling beskrivningar och berättelser från 1929 om folklivet i Vårdnäs i Östergötland antecknat följande efter sina meddelare:

Man får inte sy något på kläder, som någon har på sig eller sticka in nålar eller dylikt (t.ex. vid provning av kläder), ty då ”sydde man in” den personen. ULMA 2110:7, sida 24.

Han skriver vidare att det var en allmän folktro ”som lever kvar än idag”. I arkivmaterialet finns den här föreställningen upptecknad från många håll och kanter i vårt land. Exakt vad det skulle leda till när man sydde i kläder som man hade på sig varierade. Eftersom det finns så många uppteckningar har jag nedan sammanställt en lista med exempel från flera olika landskap baserad på upplysningarna i vår s.k. realkortskatalog (ett verktyg som tagits fram för att kategorisera och söka i det omfattande materialet som består av miljontals sidor av uppteckningar).

Listan bygger enbart på de uppteckningar som finns i Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Det betyder alltså inte att föreställningen aldrig existerat i landskap som inte är med på listan. Ofta har det varit slumpen och insamlarnas intressen, samt vad meddelaren valt att berätta, som avgjort vad som finns bevarat i arkivet idag och hur mycket som finns av vissa ämnen. Bli därför inte besviken (eller kanske lättad!) om inte just ditt landskap eller din hemsocken finns med på listan. Troligen fanns sådana berättelser även där.

Dalarna

Om man skall sömma i en knapp eller sätta på en lapp på ett klädesplagg, någon har på sig, skall man först hålla en träbit i munnen, eljest sömmar man bort minnet.Idre, ULMA 6964, sida 8.

Syr du på dig ett kläde (plagg), medan du har det på dig, så syr du avunden på dig.Transtrand, ULMA 337:1, sida 5.

Få en knapp isydd på ett plagg man har på sig – otur i kärlek.

Stora Tuna, ULMA 9688, sida 2.

Dalsland

Syr man på kläder man har på sig kan man ej rädda sig i sjönöd. Håbol, ULMA 26925:14:1, sida 405.

Hälsingland

Man får inte sy på plagg man har på sig, då syr man fattigdom på sig. Bergsjö, ULMA 27488, sida 3.

Få svårt att dö ifall man sömmar i en knapp i kläder som man har på sig.Arbrå, ULMA 8382, sida 18.

Jämtland

Man ska ej laga sina kläder och ha dem på, då syr man på sig mödan och syr ifrån sig minnet.Kyrkås, 1125:1, sida 4.

”Sömma på sig mödan” när man lappar ett klädesplagg, som man har på sig.Hammerdal, ULMA 12292, sida 187.

Lappland

Om man syr i kläderna som man har på sig tappar man minnet.Jukkasjärvi, ULMA 9969, sida 59.

Medelpad

Man syr fattigdomen på någon, om man syr eller lagar kläderna, om man har dem på sig.Attmar, ULMA 2889, sida 152.

Norrbotten

Ej sy i kläder som man har på sig, man blir fattig; samma följd om man sätter skor på bordet.Edefors, ULMA 1835:3, sida 4.

Ej sy på sina kläder då man har dem på kroppen – man blir fattig.

Nederluleå, ULMA 2061:4, sida 6.

Småland

Syr man i en knapp i kläder, som man har på sig, så blir man glömsk, man bör ha en pinne i mun.Västra härad, ULMA 92:44, sida 71.

Aldrig sy en knapp i kläder man har på sig, utan att ha en pinne i munnen, annars blir man glömsk.Västra härad, ULMA 92:45, 88; Kalmar, Åby, Söderåkra, ULMA 93:25, sida 148.

Om man syr i en knapp eller lagar kläderna som någon har på sig, skall man ha en tråd eller träpinne i munnen, eljes blir den full och gäll = utfattig.Forserum, ULMA 7993, sida 35–36.

Man skall inte sy på kläder man har på sig.Burseryd, ULMA 33921:1, sida 61–62.

Ej sy på sig – man blir glömsk.Jät, ULMA 2919:2, sida 3.

Om man skall sy i en knapp eller laga på ett plagg som en person har på sig, skall denna person hålla en tråd i munnen, i annat fall skulle han få svagt minne.Lenhovda, ULMA 2496:1, sida 57.

Södermanland

Sy inte ett (sjung) sting i kläderna medan du har dem på dig, då får du sura ögon.V. Vingåker, ULMA 5895, sida 23.

Uppland

Den som syr på sig, får äta av sej.Bälinge, ULMA 5762, sida 29.

Om man syr i en knapp åt en person och denne har plagget på sig, så skall han dö under året. Vanligen säges att han skall drunkna.Vittinge, ULMA 4138, sida 5.

Ej sy på sig själv, då tappar man minnet.Fasterna, ULMA 12005, sida 1.

Västergötland

Man bör ej sy något på sig, ty ”så mycket man syr på sig, får en sprätta av sig”.Allmänt, ULMA 25:31, sida 61.

Den som syr på sig, får sprätta av sig.N. Härene, ULMA 1815:7, sida 77.

Om kläderna lagades då de voro på, betydde detta fattigdom. Hemsjö, ULMA 2222:2, sida 1.

Den som syr på sig, får sprätta av sig.Valle härad, ULMA 109:328 b1.

Om de hade lagat några kläder någon gång, medan de hade dem på sig, då skulle de få svårt för att dö.Nykyrka, ULMA 2498:6, sida 21.

Det en syr på sig, får en riva av sig.Vinköl, ULMA 2311:1, sida 38.

Om någon låter sy i en knapp i kläderna, medan han har dem på sig, skall han ej bli gift.Acklinga, ULMA 3613, sida 13.

Om man syr något på sig, skall man få sprätta av sig lika mycket.Fridene, ULMA 3614, sida 9.

Så många stygn någon syr på sig, så många får han (hon) gå ogift.Korsberga, ULMA 3867, sida 27.

Västmanland

Ej sy något på sig, ty då syr man olycka på sig.Odensvi, ULMA 6546, sida 27.

Man ska icke sy i en knapp, då man har plagget på sig, ty då syr man i ledsamheter.Grythyttan, ULMA 438:2, sida 56.

Ej sy något på sig, ty då få andra klä av en. Betyder att man skall dö med det plagget på sig.Ramsberg, ULMA 6395, sida 7.

Ångermanland

Om man stoppar eller syr kläder, som man har på sig, lika många stygn man tar, lika många år dröjer det till man blir gift.Ytterlännäs, ULMA 6522, sida 4.

Östergötland

Om man syr fast en knapp eller dylikt på en annan, medan denne har plagget på sig, brukar den syende fråga: ”Vem syr jag på?” Den andre nämner en person som har samma namn som han själv.Hällestad, ULMA 1756:4, sida 46.

Syr man i kläder man har på sig kan man få kort minne eller förlora fattningen; ej så farligt om man har en träspets i munnen.Kisa, ULMA 23019:111.

Man kan anta att denna föreställning utgick från att arbetet som utfördes när man sydde i kläderna som man själv eller någon annan har på sig blev sämre och kunde leda till slöseri med både tyg, tråd och knappar.

I flera av de exempel som lyfts fram ovan framgår det också i det att man får riva av sig eller sprätta kläderna sedan, i andra är det mer olycksbådande och dystra komplikationer som väntar.

Att sy under jultiden

Runt årets stora högtider finns det mycket folklore av olika slag, allt från förbud och skydd mot faror till föreställningar om att övernaturliga och farliga makter var särskilt verksamma. När jag gjorde en sökning bland uppteckningar om årets högtider i våra samlingar fann jag att det gällande sömnad var julen som gav bäst resultat. Som mycket annat i den folkliga föreställningsvärlden möter vi här motsättningar, där liknande händelser kan tolkas såväl positivt som negativt. Det som förvånade mig mest, men som snart blev logiskt i sitt sammanhang, var att några meddelare tagit fasta på att Jungfru Maria var den som sydde Jesus första klädesplagg. I en uppteckning från Sundsjö i Jämtland från 1929 beskriver folkskolläraren och insamlaren Einar Granberg att kvinnfolket under julkvällen skulle sitta och sy på något arbete för att likna Jungfru Maria (ULMA 2125, 153). Samma år har också Ella Ohlson upptecknat denna föreställning från Borgvattnet i Jämtland (ULMA 2804, 9) och Ramsele i Ångermanland (ULMA 2668:10, 20) och så även Bertil Nygren från Norsjö i Västerbotten:

Husmodern skall på julmorgonen syssla en stund med någon sömnad eller laga strumpor eller vantar – för att hjälpa jungfru Maria, ty hon var ju utan kläder till Jesusbarnet; talesätt om något som går bra: ”det går som att lappa vantar på julmorgonen”.ULMA 3042:6, sida 20.

Från Grundsunda i Ångermanland berättas även att om man sydde några stygn på julaftonen var det att ”sy på barnet Jesus” (ULMA 1365:12, 15) och från Anundsjö i Ångermanland och Tännäs i Härjedalen uppges att man skulle sömma en skjorta eller sömma något under jul, vilket innebar att man gjorde något åt Frälsaren (ULMA 176, 9; ULMA 13423, 99).

Rakt motsatt föreställning, att inte sy något på julafton, förekommer också, vilket har upptecknats av Einar Granberg från Njurunda i Medelpad. (ULMA 13423, 187). Och från Acklinga i Västergötland utfärdas en direkt varning mot detta. Enligt upptecknaren Thomas Larsson ska man ”ej sy i knappar i kläderna på julaftonen, ty då får man bölder i händerna under året som följer” (ULMA 3613, 36).

Folklore om skräddaren

Även skräddaren, hans lärlingar och skräddarens arbete har det funnits olika föreställningar om. Ofta handlar de om skräddaren själv. Gustaf Olsson skriver i en översikt av folklivet i Hällestad i Östergötland 1923 följande:

Hur det kommer sig att alla skräddare äro så malliga: en skräddare hjälpte Karl XII att få av de fasttorkade stövlarna genom att tugga upp sömmen på stövlarna, då ingen vågade skära med kniv av rädsla att skada kungen; därvid fick han kungligt ”luseblod” i sig. ULMA 1756:2, sida 9–10.

En annan meddelare har i samma redogörelse från socknens folkliv sagt att en skräddare ”som inte ljuger, han inte duger”, sen sägs lite kryptiskt att ”den skräddare som inte har löss å krite, den får en slå ihjäl” (ULMA 1757, 60). Det var ord och inga visor. I Olssons skildring från Hällestad finns följande guldkorn beskrivet: ”Medel för att få läropojkarna att arbeta: hålla snusdosan under näsan på de sovande, så att nysning och uppvaknande följde. Hålla trådnystanet under hakan för att lägga band på sin nyfikenhet” (ULMA 1757, 55). I en uppteckning från Möja i Uppland sägs det att skräddarens lärling aldrig fick sitta och äta (ULMA 16720, sida 14), sannolikt för att lärlingen inte skulle upphöra med sitt arbete. Sigbrit P. Jacobson har från Öja i Södermanland 1946 fått höra från en av sina meddelare att ”om man lägger saxen avig på kvällen, när man slutat arbetet, är det inte tyst i stugan på natten.” Det sägs sedan att denna tro gäller särskilt bland personer som sysslar med skrädderi (ULMA 18327, 12).

Byskräddarna var ofta eftersökta och sydde mer avancerade plagg och textilier. Det finns berättelser om hur man skämtade med skräddaren och hur denne kunde skämta med folket han besökte. Modet kunde växla snabbt och fåfänga gjorde att den som hade råd ofta anlitade skräddaren, vilket sagesmannen August Nilsson (f. 1868) i Långemåla i Småland berättar om (1947) för insamlaren Carin Hæggblom i följande lustiga historia:

Det var en skräddare här i Slakmöre förr, som hette mäster Gast. Han bodde i en liten stuga i Gasthagen på vägen mot Karlstorp, men den är riven nu. De var så ombytliga med kläderna, och då vart han arg. ”Hunden må vara skräddare, för det är en vecka och ett [nytt] mode!”, det sa mäster Gast. ULMA 21131, sida 11.

Avslutning

I texten har olika exempel på folktro om sömnad lyfts fram och jag har försökt att ringa in olika kategorier av föreställningar. Det som styrt mitt val är den frekvens av svar som kan ringas in i en viss kategori. Av naturliga skäl kan inte allt rymmas inom dessa kategorier. Bland annat finns det en föreställning om att man inte ska lappa ett förkläde eftersom det skulle innebära att man blir fattig, vilket följande exempel visar på, det första från Jukkasjärvi i Lappland, det andra från Svedvi i Västmanland:

Ej lappa förkläden – man blir fattig.ULMA 9969, sida 59.

Ej lappa ett förkläde; man blir så fattig att man ej får ett förkläde någon gång.ULMA 3470:3, sida 24.

Att söndagen skulle vara en vilodag syns ofta i folkminnesmaterialet, då fick en person inte arbeta. Den som sydde under denna dag ansågs synda, vilket följande uppteckning från Orsa i Dalarna ger exempel på:

Man fick inte sy ett stygn på söndagen, ty då fick man en synd för vart stygn man tog. ULMA 13646, sida 128.

Jag inledde den här texten med att fundera över att det nog dessvärre inte finns så mycket folklore om sömnad. Men efter att ha sökt runt i samlingarna har jag fått anledning att ompröva det antagandet. Även om materialet är mindre än det som finns om exempelvis vävning saknas det inte folkliga föreställningar, tvärtom. Syftet har varit att visa på den bredd som finns och ge så många exempel som möjligt, inte att göra en vetenskaplig analys av föreställningarna. Med stor sannolikhet finns det fler föreställningar. Möjligen vet även en del av er som läser texten om andra intressanta exempel.

Materialet som jag under en förhållandevis kort tid samlat till den här bloggtexten visar att det framför allt är tydor som förknippats med sömnad. Vi har fått exempel på hur personer från olika håll i landet tolkat vad det innebär om man får en knut på tråden eller om man syr i de kläder man har på sig, men också vad det kan leda till om man sticker sig på nålar och hur man sett på sömnad under julen. Och som så mycket annat i allmogens liv blandas här praktiska och logiska riktlinjer med varningar och tabun av mer övernaturligt slag.

/Tommy Kuusela