koldioxidneutralitet

MER OM BEGREPPET KOLDIOXIDNEUTRALITET:
Utsläpp av koldioxid sker exempelvis vid förbränning av fossila bränslen såsom kol och olja, men även vid förbränning av förnybara bränslen såsom ved och biogas. Upptag av koldioxid sker huvudsakligen naturligt genom växtlighet på land och i hav, men kan också ske på konstgjord väg. Att få till stånd en balans mellan utsläpp och upptag är i praktiken mycket komplext, inte minst när det gäller att säkerställa upptaget över tid så att det faktiskt motsvarar utsläppen. Om man, som kompensation för de utsläpp man gör i dag, exempelvis planterar träd måste träden stå orörda i flera decennier för att deras upptag av koldioxid ska resultera i koldioxidneutralitet. Dessutom kan planteringen i sig bidra till andra negativa effekter, som hot mot den biologiska mångfalden, vattenbrist och förlust av brukbar mark för lokalbefolkningen.

Även om det språkliga uttrycket koldioxidneutralitet bara synliggör gasen koldioxid ingår ibland även andra växthusgaser vid beräkningar, exempelvis metan och lustgas. Dessa gaser omräknas till så kallade koldioxidekvivalenter.

Ofta används adjektivformen av begreppet, exempelvis ”EU ska vara koldioxidneutralt år 2050”. Koldioxidneutral används vanligen för att beskriva att ett samhälle eller ett företag genom olika insatser främjar upptag av växthusgaser i samma mängd som samhället eller företaget släpper ut.

Andra uttryck som förekommer för att tala om balansen mellan utsläpp och upptag av koldioxid är nettonollutsläpp, noll nettoutsläpp och inga nettoutsläpp (på eng. net zero carbon emissions, zero emissions). Ibland används nollutsläpp som en kortform av nettonollutsläpp, men det uttrycket kan även stå för ”inga utsläpp över huvud taget”. Därför bör man hellre använda nettonollutsläpp eller koldioxidneutralitet när man menar balans mellan utsläpp och upptag av koldioxid.

SENAST REVIDERAD: 2021-12-15