Lin

Lin har odlats i hela landet och hade ett stort värde fram till industrialismens och bomullens intåg. Längs Norrlandskusten, från Gästrikland till Västerbotten, fick linodlingen under 1700-talet stor ekonomisk betydelse och tyger vävdes i gårdarna och gick på export. Framför allt vävdes lin i Hälsingland, där Flors linnemanufaktur startades.

Lång process från strå till lintåga

Innan man kan spinna av linet måste det genomgå en lång process. Fibern som används till garn sitter utanpå det långa strået. För att den ska lossna behöver linet först rötas genom att bres ut på marken eller läggas i vatten.

Efter rötningen torkas linet för att kunna bråkas. Det torkades i en bastu eller i en uppvärmd grop i marken. I bråkan bryts stråets hårda kärna sönder utan att fibern går av.

Sedan är det dags för skäktning eller dragning. Då slås eller dras skävorna, de vedartade delarna, av. Också de allra sämsta fibrerna, skäktefallet, lossnar.

Sista momentet är häcklingen. Man börjar med den grövsta häcklan och slutar med den finaste. Här fastnar de kortare fibrerna, blånorna. Kvar i handen har man den långa lintågan, som det finaste garnet nu kan spinnas av. Blånorna som fastnat i häcklorna kan man spinna grövre garn av, tovgarn eller blångarn.

Du kan fördjupa dig i processen runt linets beredning på sidorna:

Från grova säckar till fin damast

Alla kvinnfolk älskade och gladdes åt linet, inte ens brödsädens växt följdes med så stort intresse som linet. Om detta ville sig kunde man ju få nästan allt vad man önskade till hemmet, underkläder, vackra sommarklänningar.Alma Nilsson, Torsås, Småland
(ULMA 20021)

Linberedning är en process som fascinerar: att de stickiga stråna kan bli till en mjuk lintåga som är färdig att spinna. Den långa beredningsprocessen inger respekt. Så mycket arbete som lades ner på att tillverka textilier. Särkar och skjortor som alla använde dagligdags, underlakan som skyddade mot sänghalmen, handdukar, dukar. Från grova säckar till finaste damast. Textilierna lappades och lagades och syddes om. Till sist blev de kanske trasor att väva in i sängtäcken. Allt som fallit av under bearbetningsprocessen användes också på olika sätt. Inget fick förfaras.

I tjänstefolkets lön ingick bland annat kläder och underkläder. Drängen skulle ha två skjortor av blaggarnsväv och en av lingarn och en piga tolv alnar väv till lintyg, åtta alnar blaggarn och fyra alnar bomullsväv. Följaktligen spelade linberedning och vävning stor roll i hushållningen. Numera odlar man ju inte lin i någon större skala, men hushållningssällskapen ivrar för detta i dessa tider, då importen av utländska varor är osäker.Brita Axelsson, Ljusnarsberg, Västmanland. Uppsats för Nordiska proseminariet vt 1941 (Isof, ULMA 14722 Länk till annan webbplats.)

De vuxna drängarna skulle ha ett eller två par linnebyxor, grova av skäktefall två skjortor var, pigorna minst en, men lika ofta två särkar dessutom två blångarnskjolar samt gulrandiga blångarns/vardagsförkläden. Pigorna hade också ett linland i lön, trol fjärdedelen av ett skäppeland, eller också utsåddes en fjärdedelsskäppa linfrö för var och en.Berättat av Alma Nilsson i Torsås, Småland (Isof, ULMA 20021 Länk till annan webbplats.)

Vilken betydelse linet hade för folket i forna dagar framgår därav, att de obesuttna dvs de som själva ej hade någon jord, gingo till bönderna och bådo dem att få så några kannor hörfrö på deras åker.Berättat av Assar Blomberg, Ugglum och Vilske-Kleva, Västergötland (Isof, ULMA 8237:2 Länk till annan webbplats.)

Berättelser om linberedningen

Men hur går det till? I dag har de flesta en oklar uppfattning om hur det vackert blommande linet kan bli till en skjorta. De senaste åren har intresset för linodling åter blommat upp, inte minst tack vare Hemslöjdens projekt 1 KVM LIN Länk till annan webbplats..

I folkminnessamlingen i Isofs arkiv i Uppsala finns många beskrivningar av linberedning och i ett stort antal inspelningar berättas om hur det gick till att bereda lin. Det var ett bra ämne att tala om när arkivet ville få kunskap om både dialektord och folkminnen. Det finns flera infallsvinklar, även en del folktro är förknippad med linberedningen. De materiella kulturprodukterna var också något som tidigt intresserade insamlare till museer och andra samlingar. Särskilt gällde det skäktknivarna eller skäktsvärden, som i stora delar av landet användes vid skäktningen för att slå av skävorna. De var ofta vackert dekorerade friargåvor.