Hemska häxor och söta påskkäringar

I äldre folkliga traditioner har dagarna inför påsk förknippats med härjande häxor och andra otyg. Det lever kvar i vår tids påskkäringar.

Blåkullafärder och mörka krafter

I äldre folktro var dagarna innan påsk, särskilt skärtorsdagen och i Västsverige påskafton, förknippade med berättelser om häxor och deras blåkullafärder. Det fanns flera skyddsbringande bruk och lekar kopplade till föreställningarna, till exempel kunde man måla tjärkors på ladugårdsdörren, lägga stål vid ytterdörren och gömma undan potentiella flygredskap. Även traditionerna med påskeldar och påsksmällare, som du kan läsa mer om på sidan Påsktraditioner från A till Ö, handlade ofta om att skrämma iväg häxor och andra mörka krafter.

Jag minns när jag var ung, att då var de mycket rädda för att trollpackorna, som for till Blåkulla skulle kunna göra dem något ont. Det var vid påsken, som de där Blåkullafärderna var. På påskaftonen sköt de spjället väl för att inte trollpackorna skulle kunna komma ner den vägen, och så sköt de över huset. I ladugårdarna satte de tjärkors på dörrarna redan på skärtorsdagen och så lade de ett psalmboksblad i vart fönster för över Guds ord kunde de inte heller komma. Men om de kom in så plågade de korna, så att de var alldeles utmattade sedan, och folk trodde att de kunde rida till Blåkulla på dem.

Berättat av: Marrit Jönsson, född 1850 i Vitsands socken, Värmland (Isof, IFGH 962 sid 26) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Häxor, oknytt och blåkullafärder ingick också i flera av de festliga upptåg, lekar och firanden som förekom under påsken. Ett sådant exempel är traditionen att i smyg fästa utklippta pappershäxor eller andra häxattribut, så kallade respass, på andras ryggar. En annan var att tillverka påskdockor föreställande påskkäringar och påskgubbar som man ställde utanför eller kastade in i andras hus.

Liksom vid andra stora högtider förekom också utklädningsupptåg. Traditionen att klä ut sig till påskkäring var under 1800-talet mest utbredd i Västsverige. Ofta var det ungdomar som klädde ut sig till påskkäringar, påskgubbar eller påsktroll och drog runt mellan gårdarna där de kunde kasta in påskbrev, skrämmas, ställa till med bus, improvisera skådespel och tigga mat, dryck och godsaker. Det var viktigt att vara ordentligt utklädd, gärna med ansiktsmask (skråpuansikte), så man inte blev igenkänd.

De skulle föreställa att de voro riktiga häxor. Pojkarna klädde sig i fruntimmerskläder och flickorna i karlkläder, så gick de i gårdarna och förde skoj. De klädde på sig gamla trasor och sotade sig i ansiktet, så kunde de ha dragit en vänstersko på högra foten och tvärt om. Så gick de till grannarna undan for undan. De tog fatt i husfolket och dansade med dem. Så fick de fägnad. De förvrängde rösten, så ingen skulle känna igen dem.

Berättat av: Edvard Andersson, född 1857 i Nedre Ulleruds socken, Värmland
Arkiv: Isof, IFGH 2655 sid 39–40 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Små söta påskkäringar

Under 1900-talet förändrades påskkäringtraditionen. Den spreds i större delar av landet, utövarna blev yngre och det skrämmande inslaget avtog. I dag är påskkäringar framför allt en tradition bland yngre barn och kringgången har ersatts av andra typer av aktiviteter anpassade för små barn, till exempel påskparader och påskäggsjakt.