Påtning
Verbet påta kan syfta på flera olika garntekniker. Idag används det oftast om den teknik där man använder sig av en bräda som har en längsgående öppning mitt i och knoppar eller liknande runt om.
Flicka arbetar med garn på en påtbräda. Foto: Karl Heinz Hernried/Nordiska museet (CC BY-NC-ND).
Andra tekniker som påta använts om är krokning, smygmaskvirkning och nålbindning. I norra Sverige har påtning också betecknat stickning, där man har garnet runt vänster pekfinger, alltså så som vi vanligen stickar idag. Detta sätt att sticka var en gång en modernitet som behövde benämnas och skiljas från den gamla metoden, där garnet hålls runt pekfingret på höger hand och slängs runt stickan.
Gemensamt för de tekniker som påta använts om är att man på olika sätt sticker eller trär garn med hjälp av en nål, stickor eller fingrarna. Det anknyter till verbets grundbetydelse som är ’peta’ och liknande.
Påtning i dialekterna
Läs mer om verbet påta i Dialektbloggen:
-
Påta – ett verb för flera textila tekniker
Verbet påta har i standardsvenskan och dialekterna använts om flera olika textila tekniker. Här ser vi närmare på vilka tekniker det rör sig om, vilken utbredning de har haft och om det kanske finns något som förenar dem.