Askonsdagen

Askonsdagen inleder kyrkoårets fasta och det är en tid för bot och bättring, lugn och kontemplation.

Onsdagen efter fastlagssöndagen inleds fyrtiodagarsfastan, som är en förberedelsetid inför den kristna påsken. I kristendomens barndom var det två eller tre dagars fasta som gällde, men på 300-talet utökades det, för att påminna om de 40 dagar som Jesus fastade i öknen.

46 dagar

Eftersom det ansågs olämpligt att fasta på söndagar så är perioden mellan fastans första dag (askonsdagen) och dess sista (påskafton Öppnas i nytt fönster.) i själva verket 46 dagar. Under denna period i det kristna kyrkoåret betonas numera tid för eftertanke och bön, liksom insamling av pengar och informationsarbete till förmån för hjälpbehövande världen över.

Benämningen från medeltida sed

Askonsdagens namn kommer från den medeltida seden att strö aska över sitt huvud för att visa att man ödmjukt ångrade sina synder och var redo för botgöring. De som besökte en gudstjänst den här dagen fick ett korstecken av aska i pannan ritat av prästen. Seden att strö aska över sig har funnits länge och finns beskrivet redan i Daniels bok i Gamla testamentet.

Askonsdagen (under fastan) och dymmelonsdagen (före påsken) är ovanliga ord och under påsken sammanblandas ibland de två dagarna trots att askonsdagen alltså infaller 46 dagar före dymmelonsdagen.