Födelsedagar

Födelsedagsfirande har rötter långt tillbaka i tiden. Men att födelsedagen är något som ska firas, har inte alltid varit självklart.

svartvitt fotografi föreställande kvinna som sitter vid ett bord uppdukat med fika och blommor

Födelsedagsfirande i Enköpingstrakten vid tiden för förra sekelskiftet. Foto: Anders Willmanson/Enköpings museum.

Att fira födelsedagar går tillbaka till antiken. Ett av de äldsta litterära beläggen är från Bibelns Markusevangelium som berättar om Herodes födelsedag och Johannes Döparens halshuggning.

I dag firar många i Sverige sin födelsedag, men det fanns en tid då detta var ovanligt. I det katolska Sverige ansågs firandet av födelsedagar vara något fornkristet och enligt den romersk-katolska läran var människan född med arvsynd – det var dopdagen snarare än födelsedagen som skulle kommas ihåg. Födelsedagen trängdes i och med kristendomen mer och mer åt sidan och gav i stället plats åt firandet av namnsdagar Öppnas i nytt fönster.. Däremot uppmärksammades fortfarande Jesus, Jungfru Marias och Johannes Döparens födelsedagar, men Marias födelsedag avskaffades i och med reformationen.

I äldre tiders Sverige var det dessutom ganska ovanligt att veta vilken dag man egentligen var född. Vid 1600-talets slut infördes kyrkbokföringen bland annat för att hjälpa prästerna att hålla ordning på sin församling och att veta vilka som var döpta, vigda, döda och vilka som kunde katekesen.

Kungligheterna först med firande

Mot slutet av 1600-talet började kungar och drottningar fira sina födelsedagar. Ett sekel senare, vid 1700-talets slut, tog borgarna efter kungligheternas födelsedagstradition och bland de vuxna på landsbygden blev det vanligt först mot slutet av 1800-talet. Barns födelsedagar började firas hos de borgerliga familjerna i städerna under 1800-talet, men på landsbygden blev det vanligt först efter andra världskriget.

I Sverige är kungens, drottningens och kronprinsessans födelsedagar (30 april, 23 december och 14 juli) allmänna flaggdagar Öppnas i nytt fönster..

Födelsedagsfirandet individuellt

Att vara svensk i dag och inte fira sin födelsedag är nog ganska ovanligt. Åtminstone för den som är barn. Samtidigt finns det grupper i samhället som inte firar födelsedag, till exempel Jehovas vittnen som, precis som i det tidiga katolska Sverige, uppfattar födelsedagar som något hedniskt. Inte heller aktivt troende muslimer firar födelsedag. Det finns inget inom islam som talar varken för eller emot födelsedagsfirande, men muslimer kan räkna födelsedagen som innovation, en ny idé, och följa profeten Mohammads ord: ”Den som introducerar något nytt i denna religion som inte hör hit, kommer att få det avvisat”.

Födelsedagsfirandet är överlag något individuellt oavsett var man kommer ifrån och var man bor. Födelsedagsbarnet bestämmer ofta själv hur hen vill bli firad, även om det finns traditioner inom olika familjer som kan förändras i och med inflytande från till exempel nya familjebildningar, media och annat som händer runt omkring oss i samhället. Födelsedagsfirandet påverkas också av att många svenskar har sin bakgrund i andra delar av världen.

Firandet kan exempelvis inledas med att födelsedagsbarnet blir väckt på sängen med sång, paket och kanske en frukostbricka. Många blir firade i förskolan och i skolan, åtminstone på låg- och mellanstadiet. De barn som fyller år under sommar- eller jullovet kan uppmärksammas gemensamt när skolan börjar igen.

Större firanden vid särskilda födelsedagar

Jämna födelsedagar började firas mot slutet av 1800-talet. I dag är det vanligt med lite större firande redan från 25 år, och därefter vid 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90 år. Även myndighetsdagen, 18 år, uppmärksammas ibland lite extra och likaså pensionsåldern 65 (möjligtvis sker här en förändring på sikt i och med pensionsålderns successiva höjning) samt 75. Och den som uppnår den aktningsvärda åldern av 100 år får ett telegram från kungen. 50-årsdagen uppmärksammas ofta lite extra, flera arbetsplatser ger jubilaren ledigt just denna dag. Många väljer kanske att annonsera om öppet hus där gästerna kan komma och gå under hela dagen. Andra reser bort.

Sånger som vanligtvis sjungs är ”Ja må han/hon leva” eller ”Med en enkel tulipan”. Det finns också barnböcker och barnprogram som inspirerat till andra sånger som till exempel ”Vi är så glada” (som sjungs i Grodan Boll och Kalle Stropp) och ”Vad är det för en dag” (som sjungs i Lotta på Bråkmakaregatan). Även ”Happy Birthday” på engelska är ett vanligt inslag.

Lästips

Bringéus, Nils-Arvid 2007: Livets högtidsdagar. Stockholm: Carlssons Bokförlag.

Johansson, Karin 1973: Jag gratulerar. Namnsdags- och födelsedagsfirandet under fyrahundra år. Stockholm: LTs förlag.