Den manuella delen: händerna

Teckenuppbygganden i den manuella delen beskrivs vanligtvis med hjälp av tre aspekter.

Dessa tre aspekter realiseras samtidigt i ett teckenutförande.

• Artikulator: hur en eller två händer formas.
• Artikulationsställe: var handen eller händerna hålls.
• Artikulation: vilken rörelse handen/händerna utför.

Varje aspekt innehåller ett begränsat antal komponenter. Dessa kombineras ihop och bygger upp ett betydelsebärande manuellt tecken (en form med betydelse). Det innebär att alla manuella tecken skiljer sig från varandra genom att olika komponenter realiseras i de tre aspekterna. Två tecken med olika betydelse kan skilja sig från varandra av att endast handform, läge eller rörelse ändras. Det kan jämföras med att man i talspråk kan skilja mellan olika ord genom att ändra på ett enda språkljud. Om man till exempel byter ut /p/ i pil mot /b/ så ändras betydelsen och man får ordet bil.

Begränsningar för hur ett tecken får utföras

Det finns begränsningar för teckenuppbyggnanden. Det gäller bland annat vilka handformer, lägen och rörelser som är tillåtna i svenskt teckenspråk. De tre aspekterna som ett tecken byggs av är begränsade på så sätt att man i ett enskilt tecken som mest får använda två olika handformer, två olika lägen och utföra en upprepad rörelse. En annan begränsning är att om det är två agerande händer, så måste båda händerna ha samma handform, samma läge och utföra samma rörelse, samtidigt eller växelvis. Om händerna inte har samma handform måste den ena handen vara passiv och välja enkla handformer.

Läs mer om vilka komponenter som ingår i de tre aspekterna på sidorna Artikulator, Artikulationsställe och Artikulation.