Teckenbildning

Här beskriver vi det svenska teckenspråkets lexikon, teckenförrådet, och vilka tecken som finns, samt beskriver deras teckenuppbyggnad. Tecken kan bildas på olika sätt och sidorna i menyn är indelade efter de olika bildningssätten.

När vi talar om tecken menar vi tecken i det svenska teckenspråket som är konventionaliserade inom språkgruppen. De är språkliga symboler, precis som ord är symboler i talade språk. Majoriteten av tecknen i det svenska teckenspråket är inhemska men det förekommer även lån från svenska och engelska ord. Ett fåtal tecken är lån från andra länders teckenspråk. Det finns också ett så kallat handalfabet som består av manuella symboler för svenska bokstäver och som utgör en egen kategori.

Lexikala tecken och avbildande verb

Det finns två kategorier av tecken: lexikala tecken (kallas även för fasta tecken) och avbildande verb (kallas även för polysyntetiska tecken).

Lexikala tecken är sådana tecken som har en etablerad form med en fast betydelse knuten till sig. Med dem kan man demonstrera teckenformen när någon frågar efter hur tecknet för ett begrepp ser ut, det vill säga de har en uppslagsform.

Den andra kategorin är avbildande verb. De har till skillnad från lexikala tecken ingen egentlig form och betydelse. Avbildande verb är verbkonstruktioner som återger en situation. De bildas genom produktiva processer, där den tecknande konstruerar fram en teckenform som är styrd av den situation som beskrivs.

Det dokumenterade teckenförrådet innehåller för närvarande 15 000 lexikala tecken, dokumenterade av Avdelningen för teckenspråk, Institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet. Hittills har man inte tagit med avbildande verb. De är svåra att beskriva i teckenordböcker eftersom man då måste fastställa begränsade betydelser hos tecknen, vilket inte stämmer överens med deras användning.