Samtal
I ett teckenspråkigt samtal är synen lika grundläggande för kommunikationen som hörseln är i ett talat samtal.
Framförallt bygger de tecknade språken på den visuella kommunikationens villkor, och de har därför annorlunda kommunikativa strategier än vad talade språk har. Bland annat ska samtalsdeltagare kunna se varandra, alltså ha ett fritt synfält. Har man det kan man samtala till exempel genom fönster eller i bullriga miljöer. Man kan också samtala på längre avstånd om man fortfarande är tillräckligt synliga för varandra, eller ha flera samtal igång kors och tvärs vid ett fullsatt matbord.
Samtal inleds med uppmärksamhetssignal
Teckenspråk skiljer sig från talat språk även när det gäller turtagningsregler. För att kunna inleda ett samtal måste man ha ögonkontakt med varandra, vilket innebär att det inte fungerar att tilltala någon på tecknat språk. När man vill säga något måste man först kontrollera att man har ögonkontakt med mottagaren, och samtalet inleds därför med en så kallad uppmärksamhetssignal för att göra mottagaren uppmärksam på att man vill börja samtala. Uppmärksamhetssignalen kan utföras på olika sätt: genom att man flyttar upp händerna till bröstnivå, genom en pekning eller en lätt vinkning med ena handen mot den tilltalade. Man kan även beröra mottagarens axel. Det krävs kännedom om hur man riktar uppmärksamheten med ögonen. I exemplet nedan visas ett kort samtal, där den ena parten med en vinkning söker samtalspartnerns uppmärksamhet innan samtalet inleds.