Namnvårdsgruppens rekommendationer för förkortningar av myndighetsnamn

Detta är rekommendationer om hur man bildar och använder nya förkortningar av svenska myndighets- och organisationsnamn.

I Sverige säger språklagen (2009:600) att språket inom offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Detta gäller även namn och deras förkortningar. En bra förkortning av ett myndighetsnamn är enkel att komma ihåg, förstå, skriva och uttala.

Offentliga myndigheter och organ i Sverige ska följa skrivråden i Myndigheternas skrivregler (Språkrådet 2014). Nedanstående rekommendationer är en fördjupning till förkortningsreglerna där.

Rekommendationerna är ett komplement till Namnvårdsgruppens rekommendationer för myndighetsnamn i Sverige (2014) och namn på organisationsenheter (2019).

Sammanfattning av de viktigaste rekommendationerna

  • Innan beslut om att skapa en förkortning fattas, rådfråga språkexperter.
  • Använd en initialförkortning. Den bildas av initialbokstäverna i de ord eller ordled som ingår i namnet: SU (Stockholms universitet).
  • Förkortningar som utläses bokstav för bokstav skrivs med stora bokstäver, SCB, medan de som utläses som ett ord skrivs med enbart inledande stor bokstav, Stim.
  • Använd den svenska förkortningen även på andra språk: Swedish Post and Telecom Authority, PTS.

Innan beslut om förkortning fattas

Överväg alltid om en förkortning är nödvändig: det fullständiga namnet är i princip alltid mer begripligt och lättolkat än en förkortning. Om en förkortning bildas för att det fullständiga namnet är långt, kan det vara själva namnet som behöver kortas.

Rådfråga interna eller externa språkexperter om det inte är självklart hur en tilltänkt förkortning ska bildas.

Skapa inte flera olika förkortningar eller förkortningsformer för ett och samma namn. Se även till att det inte utanför myndigheten bildas andra förkortningar (det förekommer ibland till exempel i en myndighets föreskrifter att en annan förkortning än myndighetens egen används).

Välja en förkortning

Välj en förkortning som lätt kopplas till det fullständiga namnet, som är enkel att skriva och uttala för utomstående och som följer vedertagna förkortningsregler (se Myndigheternas skrivregler).

Använd en initialförkortning. Det är det helt dominerande sättet att förkorta myndighetsnamn och andra organisationsnamn. Den bildas av initialbokstäverna i de ord eller ordled som ingår i namnet. (Understrykning markerar i exemplen nedan ursprunget till förkortningens delar i det fullständiga namnet.) Förkortningstyperna avbrytningar, som avd. för avdelning, och sammandragningar, som Gbg för Göteborg, används i princip aldrig för rena myndighets- och organisationsnamn [1].

Använd inte fler bokstäver än nödvändigt. Två bokstäver i en initialförkortning kan ofta räcka, men ibland behövs tre bokstäver för att särskilja förkortningen från andra förkortningar och ge tillräcklig vägledning till det fullständiga namnet. Fler bokstäver förekommer när man vill att förkortningen ska kunna läsas ut som ett ord. Förkortningar får dock inte bli för långa; de ska vara korta om de ska vara motiverade.

Skriv initialförkortningar som utläses bokstav för bokstav med stora bokstäver. Det gäller också ordled som i det fullständiga uttrycket har liten bokstav.

  • Exempel: HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd), VR (Vetenskapsrådet)

Skriv initialförkortningar som utläses som ett ord (inte bokstav för bokstav) med enbart inledande stor bokstav.

  • Exempel: Sieps (Svenska institutet för Europapolitiska studier), Stim (Svenska tonsättares internationella musikbyrå)

Använd antingen bara stora bokstäver eller också bara inledande versal i förkortningen enligt dessa principer, inte en blandning.

  • Exempel som inte följer dessa rekommendationer: SiS (Statens institutionsstyrelse)

Blanda inte olika förkortningstyper, som avbrytnings- och initialförkortningar, i samma förkortning.

  • Exempel som inte följer dessa rekommendationer: BrOM (Brottsoffermyndigheten, blandning av avbrytningsförkortning, Br, och initialförkortning, OM)

Utelämna formord som prepositioner och konjunktioner i förkortningarna.

  • Exempel: MTM (Myndigheten för tillgängliga medier), MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor)

I undantagsfall kan formord, stavelsebetecknande bokstäver och andra bokstäver än rena initialer tas med om de gör förkortningen precisare, enklare att läsa ut eller tolka. Sådan användning bör dock vara välmotiverad: ofta gäller det förkortningar med två bokstäver som behöver byggas ut för att inte krocka med andra befintliga förkortningar. Om formord och liknande ingår gäller samma regler som ovan om små och stora bokstäver.

  • Exempel: Säpo (Säkerhetspolisen), KBV (Kustbevakningen), Isof (Institutet för språk och folkminnen), MFD (Myndigheten för delaktighet)

Skapa inte en förkortning som redan används av en annan organisation, i synnerhet inom offentlig sektor, eller som på annat sätt är allmänt känd.

  • Exempel som inte följer dessa rekommendationer: KI (Karolinska institutet) och KI (Konjunkturinstitutet)

Låt inte grafiska eller tekniska skäl påverka valet av förkortning, till exempel logotyp, domännamn eller e-postadress.

  • Exempel på skrivsätt som inte följer dessa rekommendationer: eHm (E-hälsomyndigheten, med logotypform eHälsomyndigheten), DIGG (Myndigheten för digital förvaltning)

Använda en vald förkortning

Ta fram riktlinjer för hanteringen av förkortningen respektive det fullständiga namnet i intern och extern kommunikation. Det är särskilt viktigt för sådana förkortningar som har kommit att bli mycket vanliga och i många sammanhang ersatt det fullständiga namnet.

  • Exempel: CSN (Centrala studiestödsnämnden), MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), SCB (Statistiska centralbyrån)

Förklara förkortningar som inte är allmänt kända första gången de används i en text.

  • Exempel: ”Stockholms universitet (SU) söker ny rektor. SU har nu gått ut med en annons.”

Skriv initialförkortningar som utläses bokstav för bokstav med kolon före ändelser och med bindestreck till andra led i sammansättningar. Skriv initialförkortningar som utläses som ett ord utan skiljetecken vid ändelser och sammansättningar.

  • Exempel: MSB:s rapport, MSB-rapportering; Sipris rapport, Siprirapportering

Använd inte förkortningar för underordnade organisationsenheter i extern kommunikation. I den mån sådana förkortningar behövs, gäller samma villkor som för förkortningarna för de överordnade organisationsnamnen. Se Namnvårdsgruppens rekommendationer för namn på organisationsenheter.

  • Exempel: PE (planeringsenheten), FHL (Fakulteten för hälso- och livsvetenskap)

Använda förkortningar på främmande språk

Bilda förkortningar utifrån det svenska namnet. [2] Undvik alltså att skapa en separat förkortning för ett annat språk. För att den svenska förkortningen ska vara begriplig i en text på ett främmande språk bör hela myndighetsnamnet skrivas ut på det andra språket första gången förkortningen nämns.

  • Exempel: Swedish Post and Telecom Authority, PTS (inte SPTA); jämför hanteringen av främmande organisationer i svensk text: Världsnaturfonden, WWF (inte VNF)

För myndigheter och organisationer med stor verksamhet internationellt kan i undantagsfall en förkortning av namnformen på ett främmande språk vara motiverad. Den bör då användas i texter på det främmande språket, i princip inte i svenska texter.

  • Exempel som inte följer dessa rekommendationer: Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida (av Swedish International Development Cooperation Agency), Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, Sipri (av Stockholm International Peace Research Institute).

På engelska skrivs ofta även förkortningar som utläses som ett ord med endast stora bokstäver.

  • Exempel i engelsk text: SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute)

Använda förkortningar i domännamn

Bilda domännamn utifrån etablerade förkortningar: domännamn ska vara korta och praktiska att använda.

  • Exempel: csn.se, msb.se, scb.se

Överväg att också registrera förkortningsformer som sekundäradress (som pekar om besökare till huvuddomänen) till domännamn med det mer fullständiga namnet.

  • Exempel: fk.se pekar om till forsakringskassan.se

Överväg att skapa andra korta domännamn om ett domännamn är upptaget eller av andra skäl inte är aktuellt.

  • Exempel: Konjunkturinstitutet, KI, har domännamnet konj.se (Karolinska institutet har ki.se)

För förkortningar som innehåller å, ä, ö: inregistrera ett domännamn med å, ä, ö (som pekar om till huvuddomänen utan å, ä, ö).

  • Exempel: brå.se (utöver bra.se)

Ha inte endast ett domännamn bildat på en främmande förkortning av namnet på ett svenskt offentligt organ.

  • Exempel på skrivsätt som inte följer dessa rekommendationer: swedgeo.se (SGI, Statens geotekniska institut, av Swedish Geotechnical Institute), uniarts.se (SKH, Stockholms konstnärliga högskola, av Stockholm University of the Arts)

Läs mer

Slutnoter

1. När de förekommer (till exempel i avdelningsbenämningar och beskrivande tillägg) är det ofta på grund av brist på textutrymme. I sådana fall skrivs avbrytningar i första hand med punkt (där namnet bryts av) och sammandragningar utan punkt (med första, sista och ofta någon mellanliggande bokstav i namnet).

Exempel: Danderyds sjh. (sjukhus), Lab. för bioorganisk och biofysikalisk kemi (Laboratoriet), Gbgs stad (Göteborgs)

2. Myndigheter i Finland har separata finska och svenska förkortningar eftersom myndigheter i Finland ska ha namn på båda de nationella språken finska och svenska. Se finländska Språkinstitutets klarspråkstips om namn på myndigheter Länk till annan webbplats..

Samverkansorganet Namnvårdsgruppen

Gruppen är ett rådgivande organ för frågor som rör svenskt namnbruk och består av representanter för ett antal myndigheter och organisationer med namnvårdande verksamhet i Sverige, Finland och EU.

Kontakt

Har du frågor om myndighetsnamn eller förslag på frågor som Namnvårdsgruppen bör ta upp? Skriv till namnvardsgruppen@isof.se.

För andra namn- och språkfrågor, kontakta namnvården eller rådgivningen i svenska.