Hur svårt kan det vara egentligen?
Låt oss tala klarspråk: Hur svårt kan det vara att uttrycka sig vårdat, enkelt och begripligt och att alltid tänka på mottagaren?
Martin Sundin.
Visst borde vi väl alla kunna se till att undvika passivformer och otympliga grammatiska konstruktioner, byta ut krångliga ord och hålla oss till det viktigaste som ska förmedlas? Dessutom finns det ju utmärkta hjälpmedel att ta till – handböcker, skrivregler, ordböcker, webbplatser och svarta listor.
I praktiken är det nog ändå inte så lätt. Klarspråksarbetet började som en reaktion mot kanslisvenskan, som distanserade makthavare från medborgare. Det syftade ytterst till att demokratisera det offentliga språket. I takt med att samhället förändras utvecklas klarspråksarbetet och har delvis bytt karaktär. Myndigheternas kommunikation sker på nya sätt, och variationen ökar när det gäller mottagarnas behov och språkliga förutsättningar. Det här ställer nya krav på skribenterna. Att hämta ord och uttryck direkt från vardagsspråket kan till exempel vara problematiskt när de i en författningstext eller i information från en myndighet får en annan tyngd, status eller betydelse.
Klarspråksarbetet är – och ska vara – ett gemensamt ansvar för alla myndigheter och andra offentliga organ. Samtidigt är den praktiska rådgivning som Språkrådet erbjuder, och den dialog som därigenom sker mellan skribenter och språkexperter, en ovärderlig del av språkvården.
Martin Sundin
generaldirektör för Institutet för språk och folkminnen