Förortssvenska

I mångspråkiga förorter har det uppstått en ny form av svenska, förortssvenska. Den kännetecknas bland annat av en särskild språkrytm och användandet av rak ordföljd.

Förortssvenskan har utvecklats i mångspråkiga urbana områden i Sverige. Detta sätt att tala har flera olika benämningar. I dag talar man ofta om förortssvenska och förortsslang, men ibland används även ortensvenska eller geografiskt kopplade namn som Rinkebysvenska och Rosengårdssvenska.

Ibland uppfattas förortssvenska felaktigt som en brytning, alltså att talarna har svenska som andraspråk och att svenskan då påverkas av deras modersmål. Men förortssvenska är ingen brytning utan en variant av svenska som talas både av enspråkiga och flerspråkiga personer.

Språkliga drag

Förortssvenskan är ingen enhetlig språkvariant, utan kan variera mycket mellan olika områden, grupper och talare. Men det finns några gemensamma språkdrag.

Ett framträdande drag är en särskild talrytm och språkmelodi. Uttalet beskrivs som staccatoartat, alltså ”stötigt”, och språkmelodin kännetecknas av förlängda slutstavelser kombinerat med stigande tonhöjd. I förortssvenska uttalas också sje-ljudet starkt, till exempel i ord som skön.

Rak och omvänd ordföljd

Ett annat språkligt drag som kännetecknar förortssvenska är att använda så kallad rak ordföljd: nu jag fattar istället för nu fattar jag.

Svenska språket har liksom många andra germanska språk en omvänd ordföljd i huvudsatser som inte börjar med subjektet. Det innebär att verbet som regel står på andra plats: Nu äter hon mat. Det här är ett grammatiskt mönster som kallas V2-regeln (något du kan läsa mer om i Språkrådsbloggen: Svensk ordföljd som symbol).

I många andra språk, till exempel engelska, används istället genomgående rak ordföljd, vilket innebär att subjektet alltid står före verbet. I satser som Now she eats hamnar då verbet på tredje plats.

I förortssvenskan används både rak och omvänd ordföljd. Detta grammatiska drag har förortssvenskan förmodligen lånat in från så kallad inlärarsvenska, alltså svenska som talas av personer som håller på att lära sig språket. För den som lär sig svenska i vuxen ålder kan den svenska omvända ordföljden vara svår att lära sig, särskilt om man har ett förstaspråk som liksom engelska genomgående har rak ordföljd.

Samma fenomen finns i andra länder – i exempelvis Danmark och Tyskland kan förortsdanska och förortstyska ha rak ordföljd där standardspråket har omvänd.

Du kan läsa mer förortssvenskans ordföljd i artikeln Rak och omvänd ordföljd i förortssvenska Pdf, 149.9 kB. (Magnusson Petzell 2021).

Förortsslang och förortsklang

Inom språkforskningen brukar man ibland skilja på förortsslang och förortssvenska. Förortslang är då ett slangpräglat ungdomsspråk medan förortssvenska är en standardnära svenska med ”klang av förorten”.

Den förortsslang som talas bland ungdomar är ett informellt och vardagligt talspråk som innehåller ett stort antal slangord och slanguttryck från flera olika språk, till exempel arabiska, kurdiska, turkiska, somaliska och engelska. Språket används för att markera identitet och grupptillhörighet. För de flesta talare är förortsslangen ett kompisspråk som används medvetet i vissa sammanhang och med vissa personer, och som i andra sammanhang kopplas bort.

När talarna väljer bort slangspråket och använder en mer standardnära svenska utan slangord finns det vissa språkdrag som stannar kvar, en klang av förorten. Det kan till exempel handla om staccatoartat uttal och rak ordföljd. Denna språkliga variation är svårare för talarna att medvetet påverka (på samma sätt som det är svårt för en skåning att helt koppla bort den sydsvenska klangen).

Attityder till förortssvenska

Liksom många andra ungdomsspråk har förortsslangen fått negativt bemötande, inte minst från vuxenvärlden. Ända sedan 1980-talet har den väckt debatt och reaktioner, och ofta framställts på ett negativt sätt.

Samtidigt märks en viss förändring i attityderna i takt med att förortsförankrad svenska synliggörs i fler sammanhang. Till exempel har slang blivit synligare i den breda populärkulturen genom hiphop, poesi och litteratur. Det blir också vanligare att förortssvenska hörs bland programledare och reportrar i radio och tv. På sikt är det möjligt att förortssvenska blir en del av den standardsvenska normen på samma sätt som standardnära dialektvarianter.

Du kan läsa mer om attityder till förortsslang och förortssvenska i rapporten Attityder till spår av andra språk i svenskan (Bijvoet 2020).