Tid för tomtegröt

Tomtegröten hör både gårdstomten och julen till. Än i dag ställer många ut ett fat med gröt till tomten på julnatten.

Gröt till vardag och fest

Gröt är en väldigt gammal maträtt som länge har serverats till både vardag och fest. I äldre tider kokades den ofta på vatten till vardags, men till fester och högtider kokades den på mjölk och kunde få sällskap av smör och grädde. Gröten som festmat lever kvar på våra dagars julbord där julgröt (risgrynsgröt) och efterrätter som ris à la Malta och apelsinris är vanliga inslag.

Tomtens gröt

Ett annat ord för julgröt är tomtegröt, och gröt tycks verkligen ha varit en stapelföda för folktrons gårdstomte. Det var viktigt att ställa ut gröt till gårdens tomte för att hålla honom på gott humör. Gröten var inte förbehållen julen, utan kunde ges under hela året. ”Jag vet en gård, där de ha en tomte. Varje torsdagskväll sätter husmor ut gröt och mjölk till honom på logen” berättas till exempel i en uppteckning från 1930-talets Småland.

Tomten ville gärna ha en klick smör ovanpå sin gröt eftersom det visade att gårdsfolket verkligen uppskattade hans arbete. En vanlig sägen berättar om hur tomten en dag får en skål med gröt utan en smörklick ovanpå gröten. Då blir han så sur att han slår ihjäl gårdens bästa ko. När han sedan sätter sig och äter upp resten av gröten upptäcker han smörklicken som smält och ligger under gröten. Han ångrar då sitt tidigare tilltag och för med sig den döda kon till en granngård. Där lämnar han kadavret och bär med en ny ko därifrån till sin egen gård.

Som vi kunde läsa i lucka nummer 14 (Jultomtens brokiga bakgrund) kopplades gårdstomten under 1800-talet ihop med julen och att ställa ut gröt till tomten på julnatten blev en jultradition. I samma veva uppstod även andra julseder runt gröten som mandel i gröten och grötrim.

”Å så sölle di ge tömten”

I en dialektinspelning från Västergötland berättar en kvinna född 1883 om sin barndoms jular, och där var gröten ett självklart inslag: