- Startsida
- Utforska
- Webbutställningar
- I Vasaloppets spår
- Så klär sig kranskullan och kransmasen
Så klär sig kranskullan och kransmasen
Kranskullan har funnits med i Vasaloppet sedan 1922. När kvinnor tilläts delta tillkom en kransmas. Båda är vanligtvis klädda i Moradräkten.

En kransmas delar ut segerkransen till Vibeke Skofterud när hon vann damklassen i Vasaloppet år 2012. Foto: Nisse Schmidt/Vasaloppet (CC BY).
Vid Vasaloppets mål, det första året, stod två dräktklädda morakullor. Den ena hette Therese Eliasson och hon blev helt spontant tillfrågad om hon ville hänga lagerkransen över segraren. Det tackade hon ja till. Segraren, Ernst Alm, visste inte om vad som skulle hända vid målet och när Therese kom med kransen puttade han först undan henne och stakade vidare. Men när han körde in i en snödriva passade hon på att hänga på honom kransen.
Kranskullan blev en succé som fortsatt sedan dess. När det blev kvinnor i skidspåret tillkom en kransmas. Först var det en liten pojke, men det blev senare, liksom kranskullan, en yngre ogift person själv aktiv i IFK Mora eller Sälens IF:s verksamheter. I dag gäller det också att vara en god representant och förebild för idrotten och att vara en god ledare, funktionär och/eller aktiv idrottare. Att utses till kranskulla eller kransmas har blivit ärofyllda uppdrag och de är viktiga ambassadörer för Vasaloppet.
Klädseln har varierat något, men är i stort sett den samma. En levande tradition följer ju i viss mån modet, bland annat när det gäller längd på kjolen och vilka tillbehör som används. Något år har de även haft andra folkdräkter. Just i år kommer masen att ha Transtrandsdräkt på sig, eftersom den är från hans hembygd.
Kranskullans nuvarande huvudbonad, rödhilkan, komponerades i början av 1900-talet av Gustaf Ankarcrona, i samråd med Anders Zorn. Ankarcrona var också konstnär, intresserad av allmogekultur och bosatt i Leksand. Han tyckte det såg för tarvligt ut med den huvudduk som annars bars i Mora. Hilkan i rött kläde bars från början över en vit solhilka i linne eller bomull och håret var alltid uppbundet. Den var under en period vid 1900-talets början en omtyckt huvudbonad bland ogifta kvinnor. Under 1970-talet fick den en renässans genom Vasaloppet.
Moradräkten från topp till tå
Vi tar en närmare titt på kranskullans och kransmasens moradräkter som bärs vintertid. Benämningarna på och förklaringarna till dräktens olika delar är hämtade från Ordbok över folkmålen i övre Dalarna (OÖD). Den kursiverade texten anger det dialektala uttalet.
Kullans dräkt
rödhilka
rodillka
röd kvinnohuvudbonad med vit uppvikbar kant, använd vintertid
halskläde
aLskLä, asskLä, alskläd, assklä
vitt linnehalskläde, hopsytt av två axelstycken och försett med krage
gulkroktrasa
goLkroktrasu
halskläde av kattun, mönstrat med gula krokar på röd botten
kasung
kasung, kasunng
kort kvinnopäls
vittröja
wajttråj, wäjttröja, wäjtträja, wäjttröja, väjtträja
vit vadmalsjacka för kvinna
vantar
wåttär
vantar
kjortel, kjortle
tjohlä, tjohla, tjohl
kjol
ledkoppe
lidukupp, Lidukupp
väska av tyg eller skinn med axelband som bärs vid sidan
rödmagd
roðmaggd, rodmajd
förkläde som är enfärgat eller till största delen rött
snösockor
snjosukkur
av vadmal tillverkade damasker, som når upp till knät och bärs som skydd mot snö
skor
skonär
skor med bottnar i näver
Masens dräkt
hatt
att
hatt
halsduk
aLsduk, allsduk
manshalsduk av ylle
skjorta
stjorta
mansskjorta av linne
livstycke
Lyvstyttj, Livstyttj, liffstittj
mansplagg liknande en väst
skinnhoppa
stjimmpa
skinnförkläde, förskinn
vittröja
wajttråj, wäjttröja, wäjtträja, wäjttröja, väjtträja
vit vadmalsrock för man
vantar
wåttär
vantar
knäbracka
knibrakk(a)
byxor som räcker strax nedanför knäet
snösockor
snjosukkur
av vadmal tillverkade damasker, som når upp till knät och bärs som skydd mot snö
skor
skonär
skor (med bottnar i näver)