Valborgsmässoafton

Valborgsmässan var från början en kyrklig fest, men i dag handlar dagen mer om att fira vårens ankomst. I studentstäderna Uppsala och Lund firas dagen särskilt intensivt.

Namn efter helgon

Valborgsmässan firades i äldre tid den första maj till minne av helgonet Sankta Valborg. Sancta Walburgh som hon kallas i svenska medeltidsböcker, var enligt legenden en engelsk kungadotter som levde i det tyska klostret Heidenheim på 700-talet. Sedan 1901 är det Valborg som har namnsdag den första maj och numera firar vi henne redan dagen innan, på valborgsmässoaftonen. Men främst är det sommarhalvårets början vi firar i och med valborgsmässan.

Valborg och första maj var portaler till sommaren. Även om det var kallt den siste april så ville småflickorna lägga av långstrumporna och ta kortstrumpor eller i alla fall trekvartstrumpor (knästrumpor) på sig. Visst kändes det kallt många gånger men våren skulle hälsas med lättare somrigare kläder. Mammorna skulle helst ha ny dräkt gärna också en ny vårhatt.

Berättat av: Kvinna född 1929, Västergötland (arkivnummer DAGF 897:3)

Majkasar och majsjungning

Valborgsmässoafton är en av de högtider som har knutits till sommarhalvårets inträde, och på flera håll i Sverige tänds valborgsmässobål eller majkasar på kvällen, ackompanjerade av körsång och vårtal. Ett av eldens ursprungliga syften var att skrämma bort rovdjur som annars kunde angripa boskapen som nu åter skulle få komma ut på grönbete, men också att skydda mot övernaturliga krafter. Bönderna såg över stängslen inför boskapens utsläpp och i de södra landskapen brukade ungdomarna gå runt i gårdarna och sjunga majvisor eller ”sjunga för ägg” för att tigga ihop pengar och mat till fest.

Kvällen före 1 maj gingo ungdomarna omkring och sjöngo 'för ägg' här som överallt på slättbygden. Det lyckades vanligen bra. Jag minns, då vi sjöngo ihop över 20 tjog ägg.

Berättat av: Man född 1853, Halland (arkivnummer IFGH 2436:47)

God afton bonde hemma här
hör det vi nu bedje!
Förlåt vi komma på besvär!
Var oss allom nådig Gud med glädje.
Har inte hönan värpet i år?
Hör det vi nu bedje!
Så giv oss då en skilling eller två
Var oss allom nådig Gud med glädje.

Majvisa (arkivnummer VFF 284:35)

Om man inte fick något så sjöngs det nidvisor om familjen eller personen som bodde på gården vilket kunde låta så här:

Ligg och sov ditt lata bäst
tills vi komma hit härnäst

Arkivnummer VFF 284:35

Högtidsdag i studentstäderna

Den festligare delen av valborgsmässofirandet står studenter och ungdomar för och högtiden firas intensivt i studentstäderna Lund och Uppsala. I Uppsala kallas valborgsmässoafton även för den sista april och dagen är fullspäckad med aktiviteter: från champagnefrukost, forsränning och sillunch till mösspåtagning, studentsång och champagnegalopp − allt till vårens ära.

Cortegen i Göteborg

I Göteborg är cortegen ett inslag i valborgsmässofirandet och har sedan 1909, med sina vagnar och lustiga inslag av olika händelser under året, anordnats av studenter vid Chalmers tekniska högskola.

Jag är född och uppvuxen i Göteborg och därför var Chalmeristcortegen ett viktigt inslag under hela min uppväxttid. Mor och jag stod alltid i hörnet av Linnégatan och Andra Långgatan. Innan cortegen kom, gick scouter fram och tillbaka på gatan och sålde majblommor och majvippor. Majvipporna bestod av olikfärgade smala remsor av silkespapper, fästade på en lång blomsterpinne. Ända tills jag var en 7–8 år fick jag varje år en majvippa – sedan tyckte jag att jag var för stor för sådant.

Berättat av: Kvinna född 1927, Västergötland (arkivnummer DAGF 890:1)

Vårsångernas vårsång

En av de mest välkända sångerna för att sjunga in våren är Vintern rasat ut bland våra fjällar, som egentligen heter Längtan till landet. Den komponerades av Otto Lindblad med text av Herman Sätherberg till Skandinaviska studentmötet i Köpenhamn 1839.

”Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här; i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande,
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.”

Språkligt om Längtan till landet

Texten kännetecknas av ett romantiskt bildspråk. Vintern rasat ut står för att vintern rasat färdigt, drivans blommor är helt enkelt snödrivorna. Himlen ler, det vill säga den är ljus, och solen kysser, den värmer. Dagens lågor är det starka solljuset en vårdag, och att källorne dansa innebär att de rinner och porlar.

Här finns också många ålderdomliga ordformer:

• Verben har pluralformer: drivans blommor smälta ner och dö, ängarna ligga och källorna dansa. I dag säger vi smälter ner och dör, ligger och dansar.
• Flera substantiv har pluralformer som inte finns i dag. Fjäll kunde på 1800-talet i flertal heta både fjällar och fjäll. Formen fjällar kommer av att ordet ibland hade n-genus och alltså böjdes som stol, stolar. I bestämd form plural växlade man på 1800-talet mellan -ne och -na. Huvudregeln var att ord som i obestämd form slutade på -ar fick -ne, pojkarne, medan de andra fick -na, flickorna. Sätherberg följer alltså huvudregeln vid ängarne men inte vid källorne – säkert för att det går bättre ihop med azurskiftande.