Lucia

Dagens milda och ljusa lussebrud skred in i folktraditionen ganska sent i vår historia. Tidigare handlade lussenatten mer om ungdomliga utklädningsupptåg, mat och dryck, mörker och övernaturliga krafter.

Det var först med kalenderreformen 1753 som vintersolståndet flyttades till dagarna runt Tomasmäss Öppnas i nytt fönster. den 21 december. Innan dess ansågs natten mellan den tolfte och den trettonde december vara årets längsta. I katolsk tid inleddes även julfastan denna dag och natten dessförinnan var det lämpligt att äta frukost flera gånger om. Ungdomar klädde ut sig, ibland till det motsatta könet, för att i samlad trupp vandra runt i stugorna för att sjunga och tigga mat och dryck.

Lucia och mörkret

Våra folkminnesuppteckningar berättar att natten till den trettonde december inte bara ansågs vara årets längsta, den betraktades också som farlig. Då kunde djuren tala och många onda krafter ansågs vara i rörelse. Det var viktigt att inte mala, spinna, brygga eller utföra något annat känsligt arbete. Genom att köra in en kniv i stallväggen hoppades man att stålet skulle skydda gården mot mycket av det onda.

Sedan 1700-talet har Lucia firats som ett sägenomspunnet helgon i herrgårdsmiljöer i västra Sverige. Luciagestaltens bakgrund är minst sagt brokig och har förklarats på många sätt runt om i landet. Folk hade en ganska vag uppfattning om vem kristendomens Lucia egentligen varit. Kännedomen om Syrakusas skyddshelgon Sankta Lucia – vilken enligt legenden led martyrdöden omkring år 304 – var oklar. Men tack vare att hon på medeltiden tog plats i helgonkalendern den 13 december kopplades hennes namn ihop med redan existerande folkliga föreställningar. På sätt och vis är det bara namnet i almanackan som är gemensamt med helgonet.

En del uppfattade Lucia som en god och hjälpsam person, vars största glädje var att hjälpa dem som hade det svårt. Andra hade i stället en mer negativ inställning, något som möjligen kan förklaras av namnlikheten mellan djävulsgestalten Lucifer och Lucia. Dessutom var lucianatten (lussenatten, lusse långnatt, långa lussenatt) årets kortaste dag och natten den längsta, vilket innebar att olika kusliga gestalter tänktes härja fritt i skydd av mörkret under just denna natt. Det berättades om Lussepär (Lusse, Lussegubben, Lucifer) som var ute för att ställa till med otyg. I en del trakter talades det om lussefärden (lussefärdsföljet, lussefärssläkten), ett skräckinjagande följe av övernaturliga väsen som for genom luften och leddes av Lucia. Luciagestalten kunde alltså i folktraditionen härledas till olika ursprung, både till ett kristet och till ett mer skrämmande och illavarslande ursprung.

I blogginlägget Vem var Lucia kan du läsa mer om Lucia och luciafirandet i folklig tradition. Öppnas i nytt fönster.

Lussegubbar och lussebrudar

Sannolikt har olika former av utklädningsupptåg förekommit i Sverige i årtusenden, även om de skriftliga källorna först ger oss belägg från 1500-talet och framåt. I dag är det oftast barn som för vidare utklädningstraditioner, men i samband med många äldre årsfester var det ungdomar som klädde ut sig och gick runt mellan husen, sjöng, spelade och bad om mat och dryck. I framförallt västra Sverige klädde ungdomarna ut sig till lussegubbar och lussebrudar. De kunde vara klädda i halm och se mycket anskrämliga ut. ”Den som en gång varit lussebrud, hon får aldrig någon brudeskrud”, heter det i en ofta återkommande ramsa.

Dörrarna lämnades olåsta, så att 'Lussi' skulle få komma in

I en uppteckning från Malung i Dalarna skildras luciafirandet vid mitten av 1800-talet. Larshols Brita Hansdotter (född 1859) från Vallerås by berättar bland annat:

Dörrarna lämnades olåsta, så att ”Lussi” med sällskap skulle få komma in (under julnatten skulle även dörrarna stå olåsta, så att man ej stängde ute Jesus). Det var strax efter midnatt. Vi vaknade vid fiolmusik utifrån förstugan. In trädde Lucia uppvaktad av sex tärnor, dom kallades lussikraskôllör [lucia-kranskullor]. De gingo fram till mitten av ”stugugolvet”. Lucia stod i mitten med en tärna på vardera sidan. De andra stodo parvis mitt bakom varandra och bakom Lucia. Musiken tystnade, tärnorna sjöno ”lussivisör”. Vilka minns jag ej. Efter vissången gick Lussi och bjöd barnen på medhavda godsaker bestående av ”lussikörs” [luciakors] (---). De voro av vanligt vetebröd. Det var sällsynt vara i Vallerås på den tiden. När jag blev bjuden på ”lussikörs” av ”lussibrun”, såg jag, att det var Bere Ingeborg. Det var en grannflicka, som var mycket vacker. Hon var klädd i Malungs sockendräkt och hade slöja. På huvudet bar hon en ljuskrona av lingonris. Jag minns det så väl, därför att mor sade, att ”Ingeborg blir aldrig någons brud, enär hon satt på sig lussikronan”. Krona skulle ej bäras, förrän man gick i brudstol. (---) Efter trakteringen som ”Lussi” gett oss fortsatte sällskapet till nästa gård.

Vitklädd och skönsjungande

Våra dagars vitklädda lucia som kommer med ljus i hår och kaffebricka är av sent datum och dyker för första gången upp i högreståndsmiljöer i Västergötland på mitten av 1700-talet. Förebilden tros vara den tyska Christkindlein-traditionen, en julängel med ljus i håret.

Seden spreds i Vänerlandskapen, och den togs på 1800-talet upp vid de västsvenska studentnationerna i Uppsala och Lund, då med manliga lucior eftersom det inte fanns några kvinnliga studenter vid universiteten. Fortfarande i dag uppvaktas inspektor vid Värmlands nation i Uppsala av ett manligt luciafölje.

1893 lanserades luciafirandet på Skansen som ett exempel på en västgötsk tradition och 1927 ordnade Stockholms Dagblad landets första offentliga luciafirande.

I dag firas lucia allmänt i förskolor och skolor, i kyrkor och på arbetsplatser och sjukhus. Numera har Lucia och hennes tärnor fått sällskap av tomtenissar, pepparkaksfigurer och stjärngossar (som en gång hörde till Trettondag jul Öppnas i nytt fönster. och Staffansfirandet på annandag jul Öppnas i nytt fönster.).

En "riktig" lucia

Likt andra traditioner förändras luciafirandet i olika tider och sammanhang. Det finns i dag starka åsikter om hur en ”riktig lucia” bör gestaltas och vem som har rätt att vara lucia. Då kan det vara bra att påminna om lucias mångfasetterade bakgrund.

På svenska museer och arkiv finns fotografier som visar en mängd olika lucior och luciatåg genom tiderna. Vi tittar på några av dem. På Digitalt museum hittar du fler bilder från luciafiranden genom tiderna. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.