• Huvudmeny

8 oktober 2015

Disälv

Kvinnonamnet Disälv har urgamla anor – redan för tusen år sedan vandrade det omkring ett antal Disälv i den här delen av världen. Vad betyder det och hur vanligt är det idag?

Runsten U917

Runstenen vid Jumkils kyrka (U917). Foto: Marianne58 (CC BY-SA3.0)

DisælfR, som är den runsvenska formen av namnet, är en sammansättning av två substantiv. Förleden dis betyder ’kvinnlig gudom’, medan efterleden ælfR är en kvinnlig variant av det maskulina alfR ’alf, ett slags underjordiskt väsen’. Dis kunde också användas ensamt som ett enkelt namn.

Namnet finns belagt på två runstenar, den ena bredvid Jumkils kyrka i Uppland (U917, se bilden) och den andra i Ösmo socken i Södermanland (Sö251). Texten på U917 lyder Ærnfastr ok Stœinbiorn [ok] Þorstæinn letu at Iorund, faður sinn. DisœlfR.

Minst en runforskare har lagt fram förslaget att det sista namnet, DisœlfR, kan vara en underskrift av ristaren, men många andra har ansett att detta är en alltför våghalsig tolkning. De menar istället att Disälv förmodligen var en mor, fru eller syster till de tidigare nämnda personerna.

Idag finns det ingen som heter Disälv i Sverige, däremot finns det ett trettiotal Dis. Ännu populärare är namnet Disa med ca 1900 bärare, från början en kortvariant av alla sorters sammansatta namn med Dis- i förleden.

Uppdaterad 07 september 2020

Om skribenten

Josefin Devine är doktorand på Namnarkivet i Uppsala. Hennes forskning är inriktad på äldre och yngre bebyggelsenamn, framför allt i Jämtland.

Kontakt:
josefin.devine@isof.se

Fler inlägg från Namnbloggen