Vem bestämmer om det ska heta Kyjiv, Kyiv eller Kiev?

UD har meddelat att de nu ändrar stavningen för ortnamnen Kiev, Odessa, Donbass och Tjernobyl. Hur ställer sig medierna och språk- och namnvården till det, och vem är det som egentligen beslutar om vilka namn som är de officiella i Sverige?

Utrikesdepartementet har fattat beslut om att börja använda stavningsformerna Kyjiv, Odesa, Donbas och Tjornobyl istället för de gamla Kiev, Odessa, Donbass och Tjernobyl, vilket meddelades den 2 juli genom ett pressmeddelande Länk till annan webbplats.. Beslutet bygger delvis på våra råd i Frågelådan Länk till annan webbplats. om grundprincipen att konsekvent gå över till ukrainsk-latinska former även för de få undantag som nu förekommer i svenskt språkbruk. Isof (som Språkrådet är en del av) har alltså sedan tidigare principiellt stått bakom de ändringar som UD nu genomför.

Att ge entydiga rekommendationer i frågan om ukrainska namnformer är dock inte fullt så enkelt som man kan tro. UD:s beslut har väckt frågor hos många om hur hanteringen av utländska ortnamn ser ut i Sverige och vilken roll språkvården, medierna och politiken har i den hanteringen. I den här texten försöker jag besvara sådana frågor.

Hur går språknormering till och vem har makten över den?

I Sverige är det ingen som bestämmer över vilka språkliga normer man ska följa, till exempel för stavning av utländska ortnamn, utan sådana normer förhandlas fram mellan språkbrukarna, ibland i samverkan med språkvården, medierna eller politiken (se nedan). UD har inte mandat att utfärda officiella namnändringar i Sverige, och i det aktuella fallet har UD explicit betonat att deras stavningsformer inte ska uppfattas som de officiella svenska formerna och att ingen utomstående part behöver följa dem.

Frågor om utländska ortnamn diskuteras ofta i Mediespråksgruppen, en sammanslutning av språkansvariga personer från olika medieföretag, men det är inget beslutande organ utan en samverkansgrupp där en mängd olika typer av språkfrågor behandlas. Isofs roll i gruppen är att ge språkliga råd utifrån vår expertis, men vi har ingen rätt att styra över mediernas språkbruk. Inom Mediespråksgruppen försöker man ibland nå en gemensam hållning, men varje medieredaktion står alltid fri att välja sin egen linje.

Detsamma gäller Namnvårdsgruppen, ett samverkansorgan bestående av olika myndigheter och organisationer som på olika sätt arbetar med namnvård, bland annat Isof, Institutet för de inhemska språken i Finland, UD, SIS, NE, Lantmäteriet och EU-kommissionens representation i Sverige. Inte heller den gruppen är ett beslutande organ utan syftet är just samverkan i namnfrågor.

Vad påverkar valet av utländska namnformer?

I Sverige är det i grunden hävd och bruk som styr över språknormer. Den stavningsform som är vanligast och som vi använt under lång tid uppfattas som norm, och det är i regel den som återfinns i ordböcker och encyklopedier. Kiev har som namnform använts i Sverige åtminstone sedan mitten av 1700-talet och uppfattas av många som ett traditionellt och hävdvunnet svenskt namn, även om det historiskt kan vara translittereringsformer från ryska kyrilliska tecken som ligger bakom sådana former. Att betrakta stavningar som Kiev och Odessa som ryska kan man i ett snävt svenskspråkigt perspektiv därför se som en onödig politisering av frågan.

Hävdvunna svenska stavningar av utländska ortnamn, så kallade exonymer, brukar vi traditionellt hålla fast vid, som Bryssel (för Bruxelles eller Brussel) och Köpenhamn (København), och så ser det ut även i andra länder över hela världen. Inget land har heller rätt att diktera hur andra länder ska återge ett ortnamn. Det finns dock en internationell strävan, inte minst genom FN:s namnarbete, att använda länders officiella inhemska namn och gärna endonymform, ländernas egen stavning (med latinska tecken), till exempel Mumbai och Kolkata istället för Bombay och Calcutta. En sådan allmän ambition att övergå till endonymstavningar påverkar delvis även språkvården.

Och i vissa fall kan även viljeyttringar och politik påverka namnfrågor. Så var det när dåvarande utrikesministern i en DN-artikel 2019 meddelade att Sverige som statsmakt skulle byta namn från Vitryssland till Belarus, en namnform som då uppfattades som ett sätt att stödja oppositionen i det landet. Språkvården och medierna valde den gången att ansluta sig till namnbytet, och flertalet svenska medier gick samfälligt över till Belarus enligt en överenskommelse i Mediespråksgruppen Länk till annan webbplats..

Den latinska stavningsformen Kiev har för Ukraina idag blivit ett slags laddad symbol för relationen till Ryssland, lite på samma sätt som Vitryssland (Weissrussland, White Russia osv.) blev för många belarusier. I en avvägning mellan olika argument är namnägarens vilja förstås en aspekt att ta hänsyn till. Där har Ukraina snarast uppmanat omvärlden att använda stavningen Kyiv, som är den engelska translittereringsformen men också Ukrainas officiella latinska namn på staden. Den egentliga ukrainska kyrilliska formen är Київ, som alltså enligt det svenska (och skandinaviska) translittereringssystemet blir Kyjiv. Det är den formen UD valt, medan statsmakterna och språkvården i Norge och Danmark sedan flera år tillbaka valt Kyiv (trots att det bör vara Kyjiv även enligt deras translittereringssystem).

Språkvården påverkas ibland av de politiska perspektiven och av andra externa faktorer, men mer indirekt genom att vara en del av den omgivande samhällsdebatten och, i vårt fall, att som myndighet stå bakom den demokratiska värdegrunden och därmed bidra till ambitioner som demokrati och människors och olika kulturers lika värde.

Språkvården försöker dock påverka hanteringen av utländska ortnamn främst genom språkliga principer. En sådan är just att vi så långt möjligt bör följa det svenska translittereringssystem vi har för överföring av ukrainska skrivtecken till latinska. Tanken med ett sådant system är att något sånär avspegla det ukrainska uttalet av namnen.

Medierna har å sin sida inte velat ändra på hävdvunna svenska stavningsformer under pågående rapportering från kriget i Ukraina, delvis för att en ändring skulle kunna uppfattas som en politisering av hanteringen av utländska namn. Det kan ses som en princip om politisk neutralitet, också i förhållande till namnbeslut som vissa regeringspartier fattar. Istället vill medieföretagen avvakta under sommaren 2026 och ha en mer genomarbetad diskussion av frågan under hösten. Medierna instämmer i principen att följa det svenska translittereringssystemet för ukrainska ortnamn och personnamn, men man vill fatta sina egna beslut om när exonymer ska överges och hur och när det görs.

Vad händer nu?

Isofs roll är att främja samverkan mellan språkvård, namnvård, medier och politik i viktiga språkfrågor, inte minst i frågor om utländska ortnamn. Vår förhoppning är därför att kommunikationen framåt stärks mellan de aktörer som på olika sätt påverkar normerna för sådana namn.

Som språk- och namnmyndighet kommer vi att i Mediespråksgruppen och Namnvårdsgruppen fortsätta att diskutera ukrainska ortnamn, men även det kyrilliska translittereringssystem Sverige använder. Exakt hur det framöver kommer att påverka rekommendationer och bruk kring ukrainska ortnamn i Sverige återstår att se.

/Ola Karlsson

Läs mer

16 september gick vi i Frågelådan ut med en ny rekommendation att i första hand skriva Kyjiv, Odesa, Donbas och Tjornobyl Länk till annan webbplats..