Se upp med det som tas för givet!

I politiskt språk är det vanligt med underförstådda led, att ta saker för givet och att presentera något som etablerat.

När språket är komprimerat med nominaliseringar och passiver behöver vi ”packa upp” dessa till aktiva formuleringar för att innehållet ska bli tydligare och mindre abstrakt. Vi skriver kanske om en mening som ”användningen av engångsprodukter behöver minskas” till ”de anställda behöver använda färre engångsprodukter”. Då slipper läsaren själv tolka in den information som saknas och det blir lättare att ta till sig innehållet. Men det finns fler sätt som språkbrukare komprimerar språket på, ofta utan att tänka på det.

I min bok Vad gör språket i politiken? tar jag upp presuppositioner, att ta något för givet med hjälp av grammatik eller ordval. När vi introducerar något i bestämd form till exempel: då tar vi för givet att det existerar eller att vi är överens om benämningen. Men i politiskt språk introduceras ibland något som etablerat fast det inte är det: bestämd form kan då kanske få läsaren att acceptera något som alla inte alls är överens om. En text som börjar med ”åsiktskorridoren på universitetet” eller ”läskrisen i skolan” tar för givet att det vi talar om verkligen är en åsiktskorridor eller en läskris – att vi är överens om det.

Vi som arbetar med klarspråk behöver fråga oss om det stämmer: om åsiktskorridoren eller läskrisen är så självklar. Kanske behöver vi skriva fram vilket slags åsiktskorridor eller läskris som avses och vem som kallar det så.

Presuppositioner innebär att man antyder något mer än det som sägs på ytan. En annan typ är iterativer, ord som igen eller upprepa. Orden säger inte bara att något händer, utan också att det hänt förut. Om ett politiskt parti säger att de vill ”återupprätta tryggheten i Sverige” säger de samtidigt att Sverige var tryggt förut. Det är något att vara vaksam på för alla som arbetar med klarspråk: kanske är det inte ett helt oemotsagt påstående?

Kanske borde klarspråk rentav innebära att skriva ut sådana där underförstådda led när de inte är självklara, så att vi inte riskerar att bara föra vidare omstridda fakta? ”Parti X säger sig vilja återupprätta tryggheten i Sverige och antyder på det sättet att Sverige var tryggt förut.” Vore inte det en god insats för att göra läsaren uppmärksam på språkets och ordens betydelse?

Anna W Gustafsson
Docent i svenska vid Lunds universitet