Lagspråk är svårt för de flesta

När du senast läste en lagtext, förstod du den? I projektet Att förstå författningsspråk undersökte vi hur personer med olika bakgrund läser lagar och hittar svar på frågor i både äldre och nyare lagtexter.

Projektet gjordes för statsrådet i Finland, alltså motsvarigheten till det svenska Regeringskansliet. I Finland stiftas lagar på finska och svenska med samma juridiska status. Vi har också en klarspråksparagraf som kräver att myndigheter skriver klart och begripligt. Ändå visar våra enkäter och användbarhetstester att de flesta upplever lagtext som tung och svår, både på finska och på svenska. Även jurister irriterar sig på komplicerad satsstruktur och på ordval. Deltagarna lyfte särskilt fram termer, långa meningar och otydlig struktur som hinder.

Vi antar ofta att flera genomläsningar ökar förståelsen. I våra tester hände det motsatta: ju fler gånger deltagarna läste lagtexterna, desto större blev osäkerheten. Det blev svårare att avgränsa vad som är relevant. Här skiljde sig juristerna ändå tydligt från andra läsare. Deras expertis och läsvana ger dem en ”läsnyckel”: de kan snabbt sålla bort det ovidkommande och fokusera på det de behöver. För andra blev läsningen långsam, kognitivt belastande och frustrerande. Termer vållar ofta problem. Svenskspråkiga deltagare reagerade särskilt på juridiska termer som avvittring, anhängig och skyldeman. ”När jag fastnar vid termerna och försöker öppna upp dem så har jag redan glömt vad som sades i början av meningen och får läsa om”, beskrev en deltagare. Också nya lagar bär spår av äldre språk, eftersom bestämmelser bygger vidare på tidigare lagstiftning. Finskan upplevs som mer genomskinlig, eftersom de äldsta lagarna är skrivna på en ålderdomlig svenska och översatta till en modernare finska.

Deltagarna efterlyste termförklaringar, kortare meningar och punktlistor som underlättar förståelsen. ”Använd vanligt språk tack, inte slang men lämna bort ord från 1800-talet som absolut inte används någonstans mera förutom i författningsspråk”, skrev en av deltagarna. Texterna ska utgå från läsarnas språkliga verklighet. En del av de svenskspråkiga deltagarna berättade att de vänder sig till den finska texten när den svenska känns för svår – men det är inte möjligt för alla. Den svenska texten får inte förutsätta att läsaren kan konsultera den finska. När lagtexter upplevs som ogenomträngliga minskar både förståelsen och förtroendet. Rätten att kunna läsa och förstå lagtext är i grunden en demokratifråga.

Maria Fremer
fil.dr, översättare på Folkpensionsanstalten i Finland

Lieselott Nordman
fil.dr, universitetslektor i svenska språket och svensk översättning
vid Helsingfors universitet