Vad är folkminnen?

Folkminnen är idag ett paraplybegrepp för folklig kultur, i betydelsen berättelser om människors liv och leverne i vardag och fest, från 1800-talets fiske- och bondesamhälle fram till dagens mångfaldssamhälle. Folkminnesverksamheten besitter kompetens inom områden som folkloristik, etnologi, minoritetsstudier, religionshistoria och berättelseforskning.

Under 1900-talets första hälft diskuterades om undersökningar av både immateriell och materiell kultur kunde rymmas inom samma vetenskapliga disciplin, eller om det var rimligare att dela upp studiet av folket i flera olika ämnen med tillhörande arkiv. Det var vanligt att skilja på folkminnes- och folklivsforskning, där den första inrymde undersökningar av vad som i samtiden benämndes andlig folkkultur och det sistnämnda studiet av social och materiell kultur. På folkminnesarkivens lott föll att ta tillvara ”vad som bevarats i folkets minne av tro, sed och dikt”, alltså det som kallades folkminnen. Materiell kultur föll under Nordiska museets och länsmuseernas domän. På universitetsnivå gick det att studera både folkminnes- och folklivsforskning.

I mitten av 1900-talet upphörde folkminnesforskning att vara ett självständigt universitetsämne. Från 1946 och framåt blev folkminnesforskning, senare kallat folkloristik, istället en inriktning inom folklivsforskning som därmed omvandlades till ett enhetsämne för studiet av folklig kultur. I början 1970-talet bytte folklivsforskning namn till etnologi.

Idag används begreppet folkminnen framför allt av folkminnesarkiven. Betydelsen av begreppet har dock förändrats. Numera inbegriper det inte bara studiet av föreställningsvärldar, ritualer och berättande utan också sådant som tidigare hörde till folklivsforskningens områden, till exempel erfarenheter och kunskaper som också kan gestaltas i materiella ting.

Läs mer