Många ortnamn slutar på -bo. Vad betyder -bo?

Elementet bo i ortnamn är flertydigt. Ofta är det en försvagad form av boda. Det kan även återgå på substantivet bo eller på genitiv av plurala inbyggarbeteckningar på fornsvenskt -boar (i modern form ‑bor, till exempel Uppsalabor).

Det substantiv bo som kan ingå i ortnamn är det som vi känner i betydelsen ’djurbo’ och i uttrycket sätta bo. I fornsvenskan uppvisar bo bland annat betydelserna ’boning, bostad’ och ’(lant)gård, egendom’. Tidiga belägg på bo ’gård’ möter i runinskrifter, och talrika exempel förekommer i de medeltida landskapslagarna. En speciell användning har ordet fått för att beteckna överhetens och förvaltningens gods.

Ordet bo används i ortnamn inte bara om enstaka gårdar utan också i betydelsen ’bygd’, en betydelse som lätt låter sig förstås utifrån en allmän betydelse ’boplats’. Namnen finns på flera håll utan att något tydligt spridningsmönster kan konstateras. Tre koncentrationer i Sverige framträder dock, det ena i Småland, det andra på Gotland, det tredje i Gästrikland och Hälsingland.

Genitivformen fornsvenskt ‑bo(a) av inbyggarbeteckningar förekommer i en rad häradsnamn, dels avseende folket i en bygd, till exempel Albo härad, Bråbo härad, Selebo härad, dels avseende ett kollektiv med gemensam samlingsplats, till exempel Håbo härad, Valkebo härad, Åkerbo härad. Inbyggarbeteckningar på ‑bo ingår också i flera sockennamn, till exempel Harbo, Kärnbo, Kärrbo.

Vad förlederna beträffar visar bygdenamnen på ‑bo inte någon enhetlig struktur. De gotländska utgår till stor del från inbyggarbeteckningar på ‑lingar (till exempel Hablingbo) de övriga mestadels direkt från topografin, ett mönster som delvis också gäller för de norska namnen.

Bygdenamnen på ‑bo sträcker sig tillbaka till förhistorisk tid. Bo som gård- och bynamn härrör bevisligen ofta från medeltiden, och detsamma gäller en sammansättning som Brunnsbo.

Läs mer