Finns det bara svenska ortnamn i Sverige?

Nej. I Sverige finns många ortnamn med ursprung i de inhemska minoritetsspråken samiska, finska och meänkieli.

Samiska ortnamn finns i den norra halvan av Sverige, från norra Dalarna och norrut. Svenskan har lånat in många ortnamn från de samiska språken. En del namn, framför allt i fjällområdena och i nordligaste Sverige, har lånats in i oförändrad form. Men många av de inlånade ortnamnen har på något sätt försvenskats.

I Norrbottens län i Kiruna, Gällivare, Pajala, Överkalix, Övertorneå och Haparanda kommuner och även i den nordostligaste delen av Jokkmokks kommun finns många meänkieliska ortnamn och namn med meänkieliskt ursprung.

Den finska inflyttningen under 1500- och 1600-talen påverkade ortnamnen i det som blev finnbygderna. Tydligast är det i Värmland där det i dag finns ungefär 7 000 finska ortnamn, varav hälften används i levande tradition. Det är både bebyggelsenamn och naturnamn. På andra håll lever de finska ortnamnen framför allt kvar i naturnamnen.

Det finns även andra språk i ortnamnen i Sverige. Vi omges dagligen av skriftliga budskap med olika avsändare och olika tänkta mottagare. En stor del av dessa texter som dagligen möter oss är namn. I områden där det bor många personer med ett annat modersmål än svenska möts vi ofta av texter och namn skrivna på de invandrade språken, till exempel arabiska, kurdiska eller somaliska.

Skyltar och namn på de invandrade språken möter oss oftast inte i städernas centrala delar. Här ser vi en annan typ av flerspråkighet. Istället för namn och texter skrivna på de invandrade språken ser vi europeiska språk med högt ekonomiskt värde, språk med så kallad hög status.