Motiverade tecken

I tecknade språk är det vanligt att det finns en motivering bakom teckenformerna. Det kallas för motiverade former.

I talade språk är orden vanligen godtyckliga, det finns ingen motivering bakom ordens form. Till exempel har det svenska ljudet för stol inte något samband med referenten som betecknas, det vill säga själva stolen. Ett undantag är de så kallade ljudhärmande orden, som krasch, plaska och kvacka, som är motiverade genom hörselintryck.

Motiverade former

Teckenformer som är motiverade bygger på teckenspråkets möjligheter att man med händer och rörelser kan avbilda ett föremåls framträdande form eller imitera en rörelse hos ett föremål. Till exempel i tecknet BOLL avbildar händernas rörelser bollens form. Tecknet har en likhet mellan teckenformen och bollens form. Dock är tecknet konventionaliserat så att det representerar begreppet ’boll’ snarare än bollens form. Man kan inte alltid förstå tecknets betydelse genom att bara titta på teckenformen. Sambandet mellan tecknets form och betydelse blir ofta uppenbart först när man får veta tecknets betydelse.

Motiverade former kan delas in efter form- och rörelseåtergivning av företeelser i den visuellt uppfattade verkligheten. En annan typ är deiktiska tecken som är motiverade av en pekning med handen på den betecknade. När det gäller abstrakt innehåll, använder man sig av andra sätt som är motiverade, exempelvis konkretiserande omskrivning, vilket innebär att något med ett abstrakt innehåll kan uttryckas som en metafor eller en typ av association i teckenformen. Ibland kan man inte avgöra sambandet mellan ett teckens form och dess referent, och i sådana fall betraktas de som ett godtyckliga tecken, Arbiträra tecken.

Fyra undergrupper

Motiverade tecken delas in i fyra undergrupper.

• Formåtergivande tecken
• Rörelseåtergivande tecken
• Deiktiska tecken
  
• Abstrakt innehåll