Befintlighet och förflyttning

Avbildande tecken kan beskriva ett objekts befintlighet och förflyttning.

Med ett avbildande tecken kan man till exempel beskriva en situation där ett objekt befinner sig någonstans eller förflyttar sig, som i ’en bil som står’ eller ’en bil som åker’. Nedan beskrivs hur situationsinnehållet styr valet av komponenter som bygger upp ett avbildande tecken som anger befintlighet och förflyttning.

Val av komponenter

Den tecknande konstruerar ett avbildande tecken genom att välja en viss handform som representerar det som avbildas. Handformen väljs efter referentens framträdande egenskap. Det finns en uppsättning av handformer, som representerar de olika framträdande egenskaperna hos referenterna, det vill säga form och storlek. Den framträdande formen hos exempelvis ett föremål som en bil, ett papper eller en bok är att de är platta, och därför väljer man den flata handen som får representera dessa föremåls framträdande form. Om det däremot till exempel handlar om en penna, en stock eller ett träd så är den framträdande formen ”avlång” och då väljer man en annan handform, nämligen pekfingret. Sedan bestäms rörelsen beroende på situationstyp, det vill säga huruvida det är fråga om ett objekts befintlighet eller förflyttning. Rörelsen för befintlighet uttrycks med en kort distinkt rörelse nedåt.

När det däremot handlar om en förflyttning, som i situationen ’en bil som åker’, så uttrycks det med rörelsen föres i olika riktningar. Man kan även utrycka olika typer av förflyttning: ’förflyttas till en plats’, ’förflyttas från en plats’, ’förflyttas från en plats till en annan plats’. Tecknets placering eller förflyttning i teckenrummet kan variera beroende på objektets tänkta placering eller förflyttningssätt i den situation man beskriver. Dessa komponeneter kombineras ihop och skapar ett avbildande tecken. Man kan kan variera det avbildande tecknets rörelsesätt och utnyttja orala adverb för att beskriva objektets förflyttningssätt: långsamt, snabbt, slarvigt eller liknande.

Exempel

De första satsexemplen, ’en penna ligger’ och ’en cykel står’, uttrycker en referents befintlighet. Exemplen ’en cykel åker’ och ’en bil åker’ uttrycker en referents förflyttning. I alla exempel används först ett lexikalt tecken som talar om vilket objekt det handlar om och sedan ett avbildande tecken som beskriver objektets befintlighet eller förflyttning. Lägg märke till att valet av handform och rörelse styrs av situationsinnehållet.

Det är även möjligt att producera två avbildande tecken samtidigt, för att beskriva en situation. Till exempel kan man beskriva hur en cykel kör på en bil och voltar över. Man kan se den visuella avbildningen av deras position/förflyttning i relation till varandra i exemplet ’en cykel kör på den andra bilen och voltar’.

’En penna ligger’

’En cykel står’

’En cykel åker’

’En bil åker’

’En cykel kör på bilen och voltar’