Avbildande verb

Här beskrivs en kategori av tecken som kallas för avbildande verb.

Avbildande verb är avbildande verbkonstruktioner som återger en situation. De utnyttjar området framför den tecknande, vilket beskrivs i avsnittet om teckenrummet. Med dessa tecken kan man förmedla situationer – till exempel var ett föremål befinner sig eller hur det rör sig, eller hur någon hanterar det. Man kan även beskriva ett föremåls form och storlek. Alltså innehåller en avbildning i deras betydelse.

Teckenuppbyggnad

Avbildande verb har i princip samma uppbyggnad som lexikala tecken, och de består alltså av en kombination av tre samtidiga aspekter: handform, rörelse och läge. Däremot har avbildande verb ingen egentlig grundform och betydelse, så som lexikala tecken har. Avbildande verb är komplexa konstruktioner som återger en situation som man i svenskan skulle behöva flera ord för att återge. Det innebär att avbildande verb kan dyka upp i olika teckenformer beroende på vad den tecknande vill beskriva, och att val av komponenter varierar, både när det gäller handform, läge och rörelse. Handens placering används för att visa referenternas tänkta placering eller förflyttningssätt i den situation som beskrivs.

Får betydelse av sammanhanget

Det avbildande verbets fullständiga betydelse byggs upp med hjälp av det sammanhang där tecknet används. Det svenska verbet öppna är alltid samma ord, oavsett vad som öppnas, men i svenskt teckenspråk kan det motsvaras av olika avbildande verb beroende på om det är en bok, flaska eller väska som öppnas. Dessa ord skiljer sig sig åt i val av komponenter i teckenuppbyggnaden. Om man plockar bort ett avbildande verb ur sitt sammanhang och tittar på det isolerat blir det svårt att veta vad tecknet står för. Tecknet säger inte rakt ut vad det handlar om, även om det ofta går att gissa sig fram till vad tecknet står för, till exempel något avlångt föremål som befinner sig någonstans eller hantering av något objekt. För att förstå den fullständiga betydelsen av ett avbildande verb måste man alltså se det i sitt sammanhang och veta vad som sagts tidigare. Det kan liknas vid svenska ord som här, nu och han, som får sin betydelse av sammanhanget.

Avbildande verb har inte någon särskild lexikal munrörelse. Däremot kan en munrörelse fungera som ett adverbiell munrörelse, som då uttrycker en adverbiell betydelse som kompletterar det avbildande verbet (läs mer på sidan Adverb).

Många av de lexikala tecknen bildades som avbildande verb från början, och har sedan blivit lexikaliserade med tiden. Det har då skett förändringar i formen, bland annat reduktion av hela formen. De får även ofta en lexikal munrörelse. På det sättet har formen och betydelsen blivit mer ”fastställd” och tecknet mer lexikalt.

De avbildande verbets bildningssätt

De avbildande verben kan delas in i tre kategorier efter bildningssätt. Dessa undergrupper förklaras närmare på egna sidor. Indelningen baseras på vad handen representerar.

Flera benämningar

Avbildande verb är en kategori som har haft flera benämningar, bland annat flermorfemiga verb, polysyntetiska tecken och klassifikator. Man har nu börjat använda den engelska benämningen depicting verbs efter Liddell (2003), det vill säga på svenska avbildande verb (Nilsson 2010, Simper-Allen 2013) eller avbildande tecken (Bergman 2012).

Indelningen av avbildande verb

Indelningen bygger på Simper-Allen (2013) som delade in efter tre handformskategorier.