Den tecknandes kropp

I det här avsnittet beskrivs hur mentala föreställningar skapas hos mottagaren när det är fråga om en typisk berättande text.

När man vill använda sig av en berättarteknik som snarare gestaltar än bara informerar om en situation kan man använda sig av sin egen kropp som representant för referenter. Det kallas för perspektivtagande (även kallat rolltagning) och används typiskt för att gestalta någons handlingar, tankar, känslor och yttranden. Det kan röra sig om personifiering eller gestaltning av fysiska personer, djur eller föremål, men man kan även gestalta ospeciferade personer som tänks representera någon kollektiv grupp, till exempel en organisation eller ett land. Perspektivtagande innebär att den tecknande låter sin kropp representera någon annan än sig själv, eller att man föreställer sig själv i en återberättad situation.

Denna teknik gör texten underhållande och levande. Den tecknande befinner sig mitt i berättelsen på den gestaltade personens plats och den tecknande agerar ”här och nu” som personen i den återgivna situationen. Det innebär att man tänker sig situationen utifrån personens perspektiv på omgivningen. Personer och föremål behandlas som om de ”fanns där”, osynliga men i naturlig form och storlek. Därför uppför sig pronomen och utpekande verb precis som de gör i verkligheten mot närvarande fysiska referenter – man pekar mot dem.

Signaler för perspektivtagande

Användning av perspektivtagande signaleras genom förändrad blickriktning, genom att titta bort från mottagaren samt med ett visst ansiktuttryck och eventuellt en viss kroppshållning. Man agerar som personen tänks göra i den återgivna situationen. Perspektivtagande kan visas parallellt med att händerna producerar tecken, vilket bidrar med information till perspektivtagandet. Det kan liknas vid att en berättarröst berättar om den tänkta personens handlingar, tankar och känslor.

Nedan visas ett par exempel på perspektivtagande. I exemplet PAPPA i samverkan med perspektivtagande (’pappa vänder sig om och tittar’) föreställer den tecknande en pappa, vilket visas genom att den tecknande tecknar PAPPA och börjar agera som pappan gör i situationen (det vill säga vänder huvudet och tittar åt vänster). Samtidigt med perspektivtagandet används händerna för att producera tecken som beskriver vad pappan gör. I det andra exemplet, HUND ihop med ett avbildande tecken i samverkan med perspektivtagande, föreställer den tecknande en hund som springer.

Man kan även lägga till adverbiella betydelser och på så sätt nyansera sättet man framför perspektivtagandet på. Genom att förändra sättet att agera eller genom att visa olika ansiktsuttryck kan den tecknande förmedla den tänkta personens känslor och handlingar från den återgivna situationen. I exemplet ’pappa tittade och plötsligt fick han syn på något och blev skrämd’ nyanseras satsen genom förändrat ansiktsuttryck som visar pappans reaktion.

Perspektivbyten vid dialoger

Den tecknande kan i den framförda texten, exempelvis vid dialoger, växla mellan olika personers perspektiv och sedan tillbaka till sig själv som den tecknande (berättaren). På det sättet anges vem som agerar mot vem. Det regleras normalt med hjälp av nominalfrasen, som talar om vem det handlar om, innan den tecknande växlar till perspektivtagande. Blickriktningen har här en central betydelse för perspektivbytet. Från berättarperspektiv har den tecknande normalt sett ögonkontakt med mottagaren, och växlingen till perspektivtagande sker genom förändrad blickriktning, men även förändrad huvudposition och förändrade ansiktsuttryck förekommer. Under perspektivtagandet har man ofta ingen ögonkontakt med mottagaren, eftersom man riktar blicken på samma sätt som den tänkta personen i den återgivna situationen.

Nedan visas ett exempel på hur en dialog kan återberättas på svenskt teckenspråk med hjälp av perspektivtagande. I exemplet Text med perspektivbyte ’Pappa säger att middagen är klar och mamman svarar att hon kommer senare’ återges en situation där en mamma sitter i en fåtölj och en pappa kommer och säger att middagen är klar och mamman svarar att hon kommer senare. I filmsekvensen är det bara dialogen som återges. Lägg märke till hur huvud- och blickriktning ändras under sekvensen. När den tecknande tittar nedåt åt vänster så är det sett från pappans perspektiv: han står upp och säger att middagen är klar och tittar ner på en tänkt fysisk mamma som sitter ner. Sedan byts perspektiv genom att huvud- och blickriktningen riktas uppåt mot höger, vilket representerar hur mamman riktar sig till en tänkt pappa som står till höger om henne. Detta är ett exempel på hur man kan skapa en mental föreställning om att tänkta fysiska personer eller föremål befinner sig i rummet.

Exempel

PAPPA i samverkan med perspektivtagande (’pappa vänder sig om och tittar’)

Upp

HUND ihop med ett avbildande tecken i samverkan med perspektivtagande (’hunden springer’)

Upp

PAPPA i samverkan med perspektivtagande (’Pappa tittade och plötsligt fick han syn på något och blev skrämd’)

Upp

Text med perspektivbyte ’Pappa säger att middagen är klar och mamman svarar att hon kommer senare’

Upp