Pronomen

Pronomen är en kategori av tecken som används i stället för nominalfraser eller egennamn.

Till skillnad från svenskan, vars pronomensystem är uppdelat i första, andra och tredje person, har svenskt teckenspråk bara pronomen för första person (jag själv) och icke-första person (någon annan än jag själv). Pronomentecknet för första person har en fast teckenform, och medan pronomentecknet för icke-första person visserligen också har en fast teckenform, varierar dess riktning eftersom tecknet måste peka ut en referent i texten för att kunna åsyftas. Pronomen i svenskt teckenspråk har alltså, i likhet med utpekande verb, egenskapen att de kan peka mot någon referent i rummet. Detta beskrivs närmare i avsnittet om teckenrummet.

I de personliga pronomenen ingår även objektspronomen, som uttrycker objektsform i singular. Beroende på hur det riktas kan det betyda antingen 'dig' eller 'henne/honom/hen'. Utöver de personliga pronomenen finns det även en grupp av possessiva pronomen, som används för att ange ägarförhållanden.