• Huvudmeny

Saffranen eller saffranet?

Saffran är en självklar krydda i juletid. Mindre självklart är ordet saffrans genus.

Lussebullar

Foto: Pixabay

 I normalfallet böjer man inte saffran alls. Men emellanåt behöver man böja det, antingen genom att sätta det i bestämd form eller förse det med artikel eller pronomen (en/ett, denna/dettaden/det) eller adjektiv (som gotländsk).

En sökning på nätet visar att många skribenter är osäkra på genus och därför väljer att lämna saffran oböjt även när det borde böjas: ”Mormor sa att bästa saffran var Apotekets.” Vilken form ska man då välja? De flesta ordböcker anger både n-genus och t-genus: en fin saffransaffranen och ett dyrt saffran, saffranet. Normalt sett är n-genus förstahandsformen i ordböckerna, men undantag finns.

Man kan konstatera att t-genus är långt vanligare när kryddan omnämns i bestämd form: saffranet. Det visar sökningar i både presstextarkiv och söktjänster som Google. Att saffran omnämns med artikel eller adjektiv (ett saffrangotländskt saffranen god saffran) är betydligt mer ovanligt, och de få belägg som finns visar att n-genus och t-genus är ungefär lika vanliga. Eftersom t-genus dominerar helt för den bestämda formen rekommenderar vi i första hand den: saffranet.

För konsekvensens skull blir rekommendationen också att t-genus helst används när saffran skrivs med artikel eller adjektiv: ett saffrangotländskt saffran.

Uppdaterad 11 november 2020