• Huvudmeny

Fjärr-, distans- eller nätundervisning?

Nu ska plötsligt lektioner och föreläsningar för gymnasieelever och högskole- och universitetsstudenter utföras någon annanstans än i klassrum och föreläsningssalar. Men vad ska sådan undervisning kallas?

Fjärrundervisning innebär undervisning som är interaktiv och sker i realtid genom att man använder informations- och kommunikationsteknik. Under fjärrundervisningen är eleverna i skolans lokaler tillsammans med en handledare, medan läraren som undervisar – fjärrläraren – befinner sig någon annanstans.

Fjärrundervisning används inom grund- och gymnasieskolan och regleras i skollagen. Det används bland annat när skolan inte har någon behörig lärare eller när det inte finns tillräckligt med elever, till exempel i ämnen som samiska och teckenspråk.

Distansundervisning används framför allt inom högskolesektorn. I det sammanhanget innebär sådan undervisning att lärare och studenter större delen av tiden är rumsligt åtskilda. I praktiken kan distanskurser innehålla moment av fysiska sammankomster, det vill säga distansundervisningen kan vara både analog och digital.

Nätundervisning används när man vill poängtera att distansundervisningen genomförs via internet.

Undervisningsformerna sammanfattas i uttrycket fjärr- och distansundervisning när regeringen hänvisar till förordningen SFS 2020:115 som beslutats i samband med coronapandemin. I själva förordningen använder regeringen skrivningen ”undervisning där läraren och eleven är åtskilda i rum men inte i tid, eller är åtskilda i både rum och tid”. Det kan ofta vara klokt att göra förtydligande omskrivningar i stället för att använda fjärundervisning, distansundervisning eller nätundervisning, begrepp som ibland används överlappande.

Uppdaterad 23 mars 2020