• Huvudmeny

Medeltida personnamn på Öland

Vad hette man på Öland förr i tiden, och kan man hitta äldre personnamn i de ölänska ortnamnen? Källorna från medeltiden är få, men några bevarade ledtrådar ger en glimt av "öningarna".

Bild på en äldre knapp. På knappen syns en person som har långt hår och krona på huvudet.

Mer myter en säker fakta cirkulerar kring 1100-talskungen Erik den helige. Hans namn lever vidare i dag dels som ett populärt personnamn, och i bebyggelsenamn som Eriksöre på Öland. Foto: Lisa Gartz, Nordiska museet (CC BY-NC-ND).

Äldre källor kan ge oss en bild av hur man använde personnamn förr. Det är dock omöjligt att få en heltäckande bild eftersom mycket få av de namn som användes skrevs ned i skriftliga dokument. Dessutom är många skriftliga dokument från medeltiden inte bevarade till våra dagar.

Namn på Öland före 1600

Att komma från Öland verkar ha varit något som var värt att notera under medeltiden. I Kalmar stads medeltida tänkebok används nämligen ibland begreppet/tillnamnet Öning för ölänningar.

På Isof pågår arbetet med en ordbok över medeltida personnamn, Sveriges medeltida personnamn (SMP). I den behandlas i princip alla personnamn som bevarats i skriftliga källor från medeltidens Sverige. Du kan läsa mer om SMP längre ner på sidan. Utgår man från de delar av ordboken som kommit ut hittills (bokstäverna A-J) går det att säga något litet om förnamn som var speciella för Öland under medeltiden. Ett namn som var speciellt vanligt på Öland (och i sydöstra Småland) under medeltiden var det bibliska namnet Abram (Abraham), som betyder ’upphöjd fader’.

Under slutet av 1500-talet var Per, Oluf, Nils, Anders och Lasse de vanligaste förnamnen på södra Öland. Några förnamn som troligen var unika för Öland under denna tid var Bole, Gervast, Gullof/-luf, Ödgisl(e) och Ödvaste. Några av de få kvinnonamn som finns belagda på Öland under slutet av 1500-talet var Birgitte, Giertrud, Gundell(e), Jutte, Madelenne, Mergrett, Barbra och Sire.

Närbild på en del av en medeltida kalkmålning i ett kyrktak. På bilden syns en person i manskläder som kommer gåendes med ett svärd och ett jättehuvud. Två personer i kvinnokläder ser ut att ta emot honom och ringa i klockor.

Medeltida kalkmålning från Täby kyrka. Foto: Bengt Backlund, Upplandsmuseet (CC BY-NC-ND)

Kvinnorna i källorna

I de medeltida källorna är mansnamn mycket vanligare än kvinnonamn. Det beror på att det nästan enbart var män som stod för den offentliga makten i samhället, och som därmed förekommer i de medeltida dokument som finns bevarade till våra dagar. Det här gäller inte bara källor som går att koppla till Öland, utan hela Sverige i stort.

Kvinnornas frånvaro i källorna gör dock inte att vi kan utesluta att de också hade makt, om än inte lika offentlig sådan och på ett annat sätt. Att kvinnor och män inte levde på samma villkor går dock att förstå genom att läsa gamla medeltida lagar och rättegångsprotokoll.

Unika namn på Öland under medeltiden

På södra Öland förekom under medeltiden dessutom ett namn som inte finns belagt alls på andra håll i Sverige. Det är Bærkvidh, belagt som patronymikon (fadersnamn) hos fasten Peder Berkwidhe i Möckleby och Gårdby härad år 1413. Namnets förled kommer antingen av det fornnordiska verbet bjarga som betyder ’rädda, hjälpa’ eller det fornsvenska barker ’bark’. Efterleden kommer av det fornnordiska viðr som betyder ’träd, skog’ och som lever kvar bland annat i ordet ved. Bærkvidh skulle också kunna hänga samman med de medeltida namnen Barkvidh eller Biærghvidh.

Fotografi föreställande en träpassage över in inhägnad åkermark. Himlen är blå, och åkern lummigt grön.

Namnet på sjömarken Gammalsby i Mörbylånga på Öland innehåller namnet Gamal. Namnet kommer av det fornsvenska adjektivet gamal som betyder ’gammal’.

Dessutom finns två medeltida personnamn som bara finns belagda som rena personnamn på norra Öland, nämligen Hvæssing och Høgolf. Hvæssing är belagt som namn på en faste i ett dokument från Slättbo härad Huessing [i Gridby] den 21/7 år 1360. Hvæssing bodde alltså i Greby i Räpplinge socken. Namnet är bildat till det fornsvenska adjektivet hvas som betyder ’vass’. I andra delar av Sverige (Småland och Östergötland) finns det belagt i ortnamn och som tillnamn. Namnet Høgolf är belagt i samma dokument som Hvæssing (den 21/7 1360), i Høgolf Buska och även han var faste i Slättbo härad. Namnet Høgolf är troligen en dialektal variant av namnet Hyggiolf som finns belagt från medeltiden på olika platser i Sverige (bland annat på Öland). Förleden utgör en variant av en omljudd form av fornnordiskt hugr som betyder ’håg, tanke’ och efterleden är bildad till det fornsvenska ordet ulver som betyder ’varg’.

Personnamn döljer sig även i några av de sydöländska ortnamnen

I Algutsrum, belagt i en text från cirka år 1320 de Asgustzrume, består förleden av mansnamnet Asgot eller Asgut, som finns belagt redan under runsvensk tid. Detta personnamn är sammansatt av fornnodiskt as som betyder ’hednisk gud, asagud’ och efterleden gautr som kommer av singularformen av ett pluralt fornnordiskt gautar ’invånare i Götaland, götar’.

I Eriksöre i Torslunda socken, belagt den 11/7 1377 j Eriksrør, ingår, föga förvånande, mansnamnet Erik. Detta nordiska namn är belagt redan under runsvensk tid som ÆirikR. Namnet betyder ’den framför andra mäktige, den synnerligen mäktige’. Namnet brukades i forntiden som konungsnamn. Bland forntida svenska konungar med detta namn märks Erik Ringsson (900-talet) och Erik Segersäll (avliden omkring år 995). Till namnets utbredning torde dyrkan av konung Erik den helige (född omkring 1125, död 18/5 1160) ha bidragit.

I Gammalsby i Gräsgårds socken, belagt den 25/4 1396 i en latinskspråkig källa som in Gamalsby, ingår i förleden mansnamnet Gamal, som kommer av det fornsvenska adjektivet gamal som betyder ’gammal’.

Så kunde ölänningar heta före 1600

Abram
Anders
Asgot/Asgut
Barbra
Birgitte
Bole
Erik
Gamal
Gervast
Giertrud
Gundell(e)
Gullof/-luf
Hvæssing
Hyggiolf
Høgolf
Jutte
Lasse
Madelenne
Mergrett
Oluf
Sire
Ödgisl(e)
Ödvaste

Mer om medeltida personnamn

Ett pergamentsbrev.

En av SMP:s källor - ett pergamentsbrev från Östergötland år 1376.

SMP - Sveriges medeltida personnamnslexikon

Isof driver projektet Ordbok över Sveriges medeltida personnamn (SMP) som innehåller i princip alla personnamn som har bevarats i skriftliga källor från det medeltida Sverige.

SMP påbörjades redan år 1943. Flera generationer av medarbetare har under årens lopp gått igenom i princip alla kända medeltidsdokument och fått fram nära en miljon namnbelägg. SMP har två huvudsyften: att skapa en kunskapsbank för forskningen och att tillgängliggöra det kulturarv som de medeltida personnamnen utgör.

Mer om Sveriges medeltida personnamn.

Lästips

Brylla, Eva (2004): Förnamn i Sverige. Kortfattat namnlexikon. Stockholm.

Fredriksson, Ingwar (1974): Svenskt dopnamnsskick vid 1500-talets slut. (Anthroponymica suecana, 7). Lund.

Modéer, Ivar (1955): Personnamn i Kalmar tänkebok. (Anthroponymica suecana, 1). Stockholm.

Modéer, Ivar (1964): Svenska personnamn. Handbok för universitetsbruk och självstudier. (Anthroponymica suecana, 5). Lund.

Peterson, Lena (2007): Nordiskt runnamnslexikon. Uppsala.

Sveriges medeltida personnamn (1967–). Uppsala.

Uppdaterad 25 juni 2020