I projektet undersöks hur enskilda individer omtalas från 1200-talet till 1700-talet. Omtalssättet avslöjar mycket om hur människor identifierades och kategoriserades i sin samtid. En hypotetisk person kunde i olika sammanhang kallas hustru Anna, Anna Larsdotter eller Olaf skomakares hustru. Sådana fraser kallas här namnfraser.
Projektet syftar till en kartläggning av namnfrasen i tid och rum. Inom undersökningsperioden ligger tyngdpunkten på tiden mellan 1450 och 1520. Följande frågor skall utredas närmare:
Projektet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond och Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
discretus vir dominus Bero Longus canonicus eiusdem (1304)
Kan översättas ’skälig man herr Björn Lång, kanik [i Skara]’.
Fulko Jonsson (1311)
Frasen kommer från en latinsk text; förnamnet Folke är latiniserat men fadersnamnet Jonsson har skrivits i svensk form.
hedhirlekin fru fru Ramfrydh Bændiczdottyr (1359)
Jønis i Svartenø (1420)
Mans [Måns] køpmantz piga (1493)
Peder Grönskalle (1558)
hustru Karin fiskeblöterske (1558)
En fiskblöterska var en kvinna som blötte och sålde torkad fisk.
M[äster] Lars (1606)
Mäster Lars är mer känd som Laurentius Paulinus Gothus, senare ärkebiskop.
Herr Åkerman (1666) och Brita Lundholm (1730)
Namnfraserna illustrerar de moderna släktnamnens utbredning från och med 1600-talet. Åkerman var professor, Brita Lundholm var piga.