Namnfraser i äldre tid

I projektet undersöks hur enskilda individer omtalas från 1200-talet till 1700-talet. Omtalssättet avslöjar mycket om hur människor identifierades och kategoriserades i sin samtid. En hypotetisk person kunde i olika sammanhang kallas hustru Anna, Anna Larsdotter eller Olaf skomakares hustru. Sådana fraser kallas här namnfraser.

Projektet syftar till en kartläggning av namnfrasen i tid och rum. Inom undersökningsperioden ligger tyngdpunkten på tiden mellan 1450 och 1520. Följande frågor skall utredas närmare:

• Hur identifierades och identifierade sig tidens människor med hjälp av namnfrasen?
• Vad avgör om en individ namnges eller inte?
• Vad avgör om en individ omtalas med blotta förnamnet eller med en mer omfattande namnfras?
• Vilka delar av namnfraserna är tätt knutna till förnamnet och vilka utgör mer eller mindre löst anknutna bestämningar?
• Vilka delar av namnfraserna är egennamn eller delar av egennamn, och vilka är det inte?
• Hur varierar namnfrasernas betydelse och form kronologiskt, geografiskt, socialt, mellan könen och efter texttyp?

Projektet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond och Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Exempel på namnfraser:​

discretus vir dominus Bero Longus canonicus eiusdem (1304)

Kan översättas ’skälig man herr Björn Lång, kanik [i Skara]’.

Fulko Jonsson (1311)

Frasen kommer från en latinsk text; förnamnet Folke är latiniserat men fadersnamnet Jonsson har skrivits i svensk form.

hedhirlekin fru fru Ramfrydh Bændiczdottyr (1359)

Jønis i Svartenø (1420)

Mans [Måns] køpmantz piga (1493)

Peder Grönskalle (1558)

hustru Karin fiskeblöterske (1558)

En fiskblöterska var en kvinna som blötte och sålde torkad fisk.

M[äster] Lars (1606)

Mäster Lars är mer känd som Laurentius Paulinus Gothus, senare ärkebiskop.

Herr Åkerman (1666) och Brita Lundholm (1730)

Namnfraserna illustrerar de moderna släktnamnens utbredning från och med 1600-talet. Åkerman var professor, Brita Lundholm var piga.