Ortnamnsvård är en form av tillämpad namnforskning. Syftet formuleras i termerna "ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick". Här förklarar vi vad det innebär i praktiken.
Ändamålsenligt och vårdat innebär att namnskicket bör vara funktionellt och enhetligt. Man tar hänsyn till gällande språkriktighetsregler och beaktar samtidigt ortnamnens roll i kulturmiljön.
Isof, Lantmäteriet och Ortnamnsrådet är huvudaktörerna inom ortnamnsvården, som är en del av språkvården. Dit hör också Riksantikvarieämbetet, som fått utökat ansvar inom ortnamnsvården genom ortnamnsparagrafen i kulturminneslagen.
Ortnamnsvården i Sverige har i hög grad varit knuten till dessa myndigheter och deras föregångare, som i början av 1900-talet inledde ett alltjämt pågående samarbete.
Viktigast av de beslutande myndigheterna är Lantmäteriet, som ger ut våra allmänna kartor.
Till Lantmäteriets uppgifter som nationell ortnamnsmyndighet hör att fastställa stavningen för merparten av ortnamnen på de av verket utgivna allmänna kartorna. Detta gäller bland annat alla namn som finns i fastighetsregistret, vilket innebär de flesta namnen på våra gårdar och byar. I samtliga fall har namnen först granskats av Institutet för språk och folkminnen, som numera har en särskild namnvårdstjänst.
Den officiellt fastställda stavningen av våra ortnamn redovisas via tjänsten Kartsök och ortnamn.
Vid Lantmäteriet finns Ortnamnsrådet, som består av tio ledamöter från myndigheter och organisationer med intressen inom ortnamnsverksamheten, däribland Institutet för språk och folkminnen och universiteten. Ortnamnsrådet kom till för att stärka den officiella ortnamnsvården.
Sedan 2000 finns i kulturmiljölagens första kapitel en hänsynsparagraf om ortnamn. Den har rubriken God ortnamnssed och lyder i sin helhet:
4 § Vid statlig och kommunal verksamhet skall god ortnamnssed iakttas. Detta innebär att
Namn som godkänts för offentlig kartproduktion skall även i andra sammanhang användas i sin godkända form.