• Huvudmeny

Verktyg för att diagnostisera små språk

Följande text är ett utdrag ur Hyltenstam, K. Språkrevitalisering i teori och praktik.

Bilaga 1. Handlingsprogram för bevarandet av de nationella minoritetsspråken (Institutet för språk och folkminnen, under utgivning).

Sammanställningen av språkbytes- och språkbevarandefaktorer baseras på en litteraturgenomgång för många år sedan. I workshopen är den avsedd att vara ett instrument för en snabb karakteristik av givna språk i förhållande till språkbevarande och revitalisering som vidare underlag för diskussionen.

Språkbevarande/revitalisering

Termen språkbevarande beskriver en situation där språk fortsätter att användas som kommunikationsmedel och tankeverktyg på ett levande sätt, trots att ett språkbytestryck existerar. (…) På samma sätt som språkbyte inte sker kontextlöst, är möjligheterna till språkbevarande beroende av den större sociala strukturen i både minoritets- och majoritetssamhället samt av individuella val.

I syfte att redovisa komplexiteten i de förhållanden som påverkar språkbyte och språkbevarande och för att diskutera hur en språkbytesprocess skulle kunna hejdas eller vändas (språkrevitalisering), presenterades i en utredning om språkbyte och språkbevarande för samiskans del en sammanställning av ”språkbytesfaktorer” baserad på iakttagelser och undersökningar i olika delar av världen (se tabell 1) (Hyltenstam och Stroud 1990). I tabellen är sådana faktorer grupperade på tre nivåer, samhällsnivå (omständigheter i det vidare samhälle där minoriteten ingår), gruppnivå (omständigheter inom minoritetsgruppen) och individnivå (förhållanden som gäller enskilda individers val). Sammanställningen kan användas som en checklista för att ta ställning till de aktuella förhållandena för ett givet minoritetsspråk. Frågor man kan ställa sig i förhållande till varje faktor är: Vilket läge föreligger? Är faktorn positivt eller negativt laddad för det enskilda minoritetsspråket? Vilka revitaliseringsåtgärder är möjliga för att ett givet minoritetsspråk i förhållande till faktorn i fråga?

Om modellen används för ett givet minoritetsspråk över tid, till exempel vart tionde år, kan det observeras om det skett förändringar i positiv eller negativ riktning med avseende på språkbyte och revitalisering. Så skedde för samiskans del i en ny bedömning 1999, där det kunde konstateras att flera faktorer fått en mer positiv laddning, inte minst som en följd av inrättandet av Sametinget 1993 och de ekonomiska anslag för kultur, språk och utbildning som samerna därigenom fick ett starkare inflytande över (Hyltenstam, Stroud & Svonni 1999; se också Huss 1999).

Fördelen med modellen är alltså att den ger en detaljerad bild av den samhällskontext som påverkar ett minoritetsspråks försvagning eller revitalisering. Begränsningen är dess fokus på att bedöma läget vid en given tidpunkt, snarare än på att utvärdera konkreta revitaliseringsåtgärder. Även om upprepade bedömningar vid givna tidpunkter kan ha en utvärderingsfunktion i de fall revitaliserings-åtgärder har vidtagits i mellanperioderna, tillhandahåller modellen inte konkreta metoder för hur sådana utvärderingar bör genomföras.

TABELL 1. Språkbytes-/språkbevarandefaktorer
I.
FAKTORER PÅ SAMHÄLLSNIVÅ
a)
Politiskt-legala förhållanden
b)
Majoritetssamhällets ideologi
c)
Språklagstiftning
d)
Implementering
e)
Ekonomiska faktorer
  • Industrialiserings-urbanisering
  • Majoritetsnäringar
  • Kommunikationer
  • Arbetsmarknad
f)
Sociokulturella normer
g)
Utbildning


II.
FAKTORER PÅ GRUPPNIVÅ
h)
Demografi
  • Storlek
  • Kärnområde
  • Migration
  • Åldersfördelning
  • Könsfördelning
  • Äktenskapsmönster
i)
Språkförhållanden
  • Officiellt språk
  • Officiellt språk i annat land
  • Talas i mer än ett land
  • Dialekt- eller språksplittring
  • Standardisering ochmodernisering
  • Förhållandet mellan tal och skrift
  • Tvåspråkighet
  • Språksyn
j)
Heterogenitet/homogenitet
k)
Näringar
l)
Typ av etnicitet
m)
Intern organisation
n)
Institutioner
  • Utbildning
  • Kyrka
  • Språkplanering och språkvård
  • Forskning och kultur
o)
Medier
p)
Kulturyttringar


III.
FAKTORER PÅ INDIVIDNIVÅ
q)
Språkval
r)
Socialisation

 

Referenser

Huss, L (1999). Reversing Language Shift in the Far North. Revitalization in Northern Scandinavia and Finland. Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Uralica Upsaliensia 31.

Hyltenstam, K. & Stroud, C. (1990), Språkbyte och språkbevarande i ett internationellt perspektiv med särskilt beaktande av situationen för samiskan i Sverige. Underlagsrapport utgiven av Samerättsutredningen. SOU 1990:84. Stockholm: Allmänna förlaget.

Hyltenstam, K., Stroud, C. & Svonni, M. (1999), Språkbyte, språkbevarande revitalisering. Samiskans ställning i svenska Sápmi. I: Hyltenstam, K. (red.), Sveriges sju inhemska språk - ett minoritetsspråksperspektiv. Lund: Studentlitteratur. 41-97

Uppdaterad 15 oktober 2020

Om Nordiska ministerrådets insats Små språk i Norden

Insatsen Små språk i Norden genomförs 2019–2021, finansieras av Nordiska ministerrådet och leds av Institutet för språk och folkminnen. En ad hoc-grupp med representanter från de nordiska länderna och de självstyrande områdena är knuten till insatsen. Insatsens syfte är att öka medvetenheten, intresset och kunskapen om små språk och att bidra till att stärka de nationella minoritetsspråken och de små nordiska språken, utveckla det tvärsektoriella språksamarbetet, samarbeta om utmaningar och framgångsfaktorer, stärka nätverk och etablera strategiska partnerskap.