Uppland

Uppland är centrum för sveamålen. I landskapet skiljer sig dialekterna rätt mycket från varandra, även om de också har många gemensamma drag.

Ordmoln med dialektord från Uppland.

Uppland kan delas in i tre dialektområden: Tiundaland (i norr), Attundaland (i sydöst) och Fjädrundaland (i sydväst). Uppland är övergångsområde för två olikartade traditioner och bruk, det vill säga sörländska och norrländska traditioner.

Tiundaland följer norrländsk tradition

I Tiundaland i norra Uppland följer man ofta norrländsk tradition (se norrländska mål). I Tiundaland har man till exempel en övergång av långa konsonanter, -kk- till -ttj-, och -gg- till -ddj- framför främre vokal, enligt regeln för så kallad norrländsk förmjukning, vilket gör att man säger [styttje] för ’stycke’, [bättjen] för ’bäcken’, och [ryddjen] för ’ryggen’. I likhet med en del norrländska dialekter blir r framför p, t och k tonlöst eller övergår till ett slags sj-ljud (som i fors), vilket gör att ett ord som till exempel stark uttalas [stährk] eller [stärsk]. I nordöstra Tiundaland används akut accent (eller accent 1), i ord som normalt har grav accent (eller accent 2), till exempel gubben, som i nordöstra Tiundaland uttalas [gu´bben], till skillnad från standardsvenska [gu`bben].

Ålderdomliga drag i Attundaland

Talspråket i Attundaland utmärks av många ålderdomliga drag, bland annat uttalas k och g hårt, där standardsvenska istället har -j-uttal, i ord som till exempel höjd (eg. högd, av substantivet hög), varg och älg. Här säger man alltså [högd], [varg] och [äLg], till skillnad från standardsvenska [höjd], [varj] och [älj]. I Attundaland har grav accent (eller accent 2) trängt ut den akuta accenten (eller accent 1), vilket gör att ett ord som till exempel hästen uttalas med grav accent [hä`sten], till skillnad från standardsvenska som här har akut accent [hä´sten]. Stegen (bestämd form av stege) och stegen (bestämd form av steg) uttalas båda här [ste`gen]. Jämför standardsvenska som har [ste`gen] (till stege) respektive [ste´gen] (till steg). Även flerstaviga ord får grav accent, till exempel betala [beta`la].

Nära standardsvenska i Fjädrundaland

I Fjädrundaland i sydvästra Uppland har också grav accent kommit att ersätta akut accent. I övrigt är talspråket i Fjädrundaland ganska likt standardsvenska, vilket har sin grund i att standardsvenska har hämtat en del av sitt innehåll från dialekten i denna del av Uppland. Inte minst gäller det uttalet av vokaler. En annan likhet med standardsvenska är att i västra Uppland, norra och östra Södermanland, östra Västmanland och södra Gästrikland har fornspråkligt -n bevarats i ändelser i ord i bestämd form som solen, natten och husen, till skillnad från götamålen och mellansvenska mål som istället säger [sola], [natta] och [husa].

Exempel 1: Gräsö socken

Intervju med man född år 1904. Inspelat år 1971.

Transkription

– har du varit me å göra lövskärer
– jaa-rå / de va gubbpen hemme eh her i smi’an (’smedjan’) eh såm var far åt gubbpen her han han smedt (’smed = smidde’) me han / eh jord-eh ja va me å pusta (’blåste med blåsbälg’) ibLand ja åht-n ja vet tillfell’n å å åh när han skulle ha de varmt då se å / stog å ((skratt)) nihkka (’vickade’) me pu- pustn (’blåsbälgen, smedjepusten’) åt-n då se (..) å han smedt / tog å utav gamLa liar
– mm
– smed av dåm
– aha var fick man liarna ifrån då
– liarna dåm eh dåm tjöpte dåm i affärerna men förut så då då lengre tibaka beretta dåm gamLa då smedt dåm liarna i gårdarnä
– mhm (..) här på Gräsö
– jaa-rå / de smedts her me / de va- fanns eh eh såna här smedter såm for å smedt här
– jaså
– jaa
– va hette dom
– jaa de va- (..) ja kåmmer-nt ihåg ja men- men de va en såm dåm taLa åm (..) jo han hette Fa- Faste’n ve Klåckaboda han smedt nog liär i första hand för / han for
irunt i gårdarna å smedt
– i dom olika smierna
– jaa han for eh smed i bonnsmiur (’bondsmedjor’)
– mhm
– dåm kunde anlita en sån där smed ve en gård å kunde ha-nn (’ha honom’) en två tre vehkkur å å utrehtta all- allt smidte (va)
– mhm
– han for ur fLera gårdar då se unna för unna (’undan för undan’) (..) likaså va’re me skomakare å å å skreddtare å
– mm
– å fLera vehkkur på ett ställe / ibLand i gårdar så kunde de ju vara fLera hantvärkare på en gång på ((skratt)) såm va i fLera vehkkur
– jaså / bodde dåm där då
– jaa / jaa dom- / nä dåm ha- näj dåm dåm hadde sina stelldn (’ställen’) her / i eh såm her i Söderboda hadd- eh höll Söderbodabynn e-e- husrumm / å så hadde dåm lite mahrk / så att dåm kunde föda en ko en skomakare / å så jick han irunt i bynn å skomakrä (’lagade, tillverkade skor’)
– mm
– å så var-e me skreddtare å (..) å likaså hadde dåm båsmän / för att dåm skulle slippa jöra värn- eller såm jorde värnpLihktn då fö-råm å / de hadde dåm åckså ett stell- stelle åt de- de / båsmanstelle

Exempel 2: Norrby socken

Intervju med kvinna född år 1886. Inspelat år 1959.

Transkription

– han jord sängar å å drog övve- me tjäLken övver Nårrbeckskogen åm vintranen te te marken (’marknaden’) då se te vintermarken
– nää
– mä sånna där
– å sålde
– ja å sålde / sängar å å stoLar å
– nää
– joo då
– jaså
– å drog då på n dä stora tjäLken
– ja
–ja den ha vi då kvar än i da
– han jorde inte laggkärl inte
– näij / näij de jord an inte
– va de fLera som jorde sängar å stolar å sådär
– jaa / en såm hette Kal Andersån hänne (’här’) å gubbän Kal Andersån
– ja
– (---) han jorde å
– jaha
– han va snickare å hadd hyvelbänken inne i värkstan dänne (’där’)
– jaha
– ((skratt)) men han hadd då värksta te vara i han men de hadd int pappa int
– utan han höll till här i (i köket)
– han höll till här han
– jaså
– å då hadd han en litn lampa en en litn- då hadd han en ställning såm han hadd åppsätt i take då / me en pLatta på / å då hadd han en sånn dä litn lampa den ka- en sån där en har kansje Erik ((=Int2)) sitt / såm bara är liksåm så här kupu (’kupig’) å så en litn smal veke i-na
– jaha en sån där mässingslampa
– jaa mässingslampa
– ja de har ja sett
– en sånn en hadd an å å höll på snickra före (’framför’)
– nä
– inge gLas över eller nån(ting)
– näij
– utan de va bara lågan jämt
– tok näij / ja bara lågan
– ja / lyste den nå bra då
– njaå int lyste an väl nå bra int
– nähä
– men e jeck ändå
– fick jö grovjöra på kvällane
– jaa
– när de inte va så noga å
– ja / han kåta (’täljde’) trä- han kåta träsjedar då på kvellane / mycke
– jorde han
– jaa / de jorde han å slevar å
– jaså
– slevar har vi då kvar än såm han ha jort
– jaa
– men dåm va riktet ihoptimra dåm / så de va då inte gåle (’gott, lätt’) te te röra i nånn panna me dåm int
– ((skratt)) jaså
– nää oj oj åj / dåm va så tjåcka å så kLumpu(g)a så
– var dom
– han villa att de sku bi startt (’starkt’) se
– jaa
– jaa
– jaha
– så de så
– sålde han såna på marken (’marknaden’) å
– ja (---) kåmmer-nt ihåg hur-e va me de men nog kan de hitt på hända (’råka hända’) allti
– ja
– fast ja- för ja va fäll för litn då när han drog te stan me de där
– jaa
– ja kåmmer ihåg hur an drog över Nårrbeckskogen
– jaså
– de dä sängane / en sånn där säng ha vi kvar å såm står på tjällarbo’n än i da

Exempel 3: Täby socken

Intervju med kvinna född år 1879. Inspelat år 1962.

Transkription

– berätta om hur de var att fara in till till stan me mjöLk
– jaa / ja va (ju) ja va åpp å mjöLka först så ja skulle ha mårrånmjöLken me å sen / jöra i årning alltihopa å så / åka iveg
– me hur många hästar
– ja me en hest / å fjedervang (’vagn vars överrede vilar på fjädrar’)
– var de samma hest såm var din hest då eller böt du hestar
– nää då / men ja tog den som va best förståss å köra såm inte va så rädd
– ((skratt)) jaa
– jadå / å ibLann hade (..) Arvid då hölasse me sä å då föLjdes vi åt
– ha (..) jaha
– va de på Hötårjet ni stog
– jaa
– jaha
– inte me hö inte
– inte me hö inte
–näej
– nähä
– de stog dåm här på Sveavegen där hade råm ett (..) hötårj
– jaha / men sen då / när du kom in då / då då då tjö- stog spände ni
– vi behövde inte ta ifrån hest’n vi feck ha hest’n kvar på tårje
– jaså
– jaa
– ha
– på senare tid nä ja körde sta (’iväg’) me grönsaker å senare (nä) vi körde mjöLken te Teby / då feck man ente ha hest’n på stalle för då körde man åpp till en åkare å stellde hest’n där å feck betaLa för den
– jaha
– jasså
– men då hade ja vangen full åv påtatis å så bonnböner å å så ärtseckar två stycken en-
– ärtseckar åckså
–ärter åckså / en seck ärter / en seck bonnböner
(..)
– va de som eh- åt dom dom som släpä- gröna ärter då me skidorna (runt) eller
– jaa de dugde varsomhelst bara di va färska
– jaså
– jadå
– jaha
– men vi hadde mycke mycke fina gröna ärter / köpte vi enkåm (’särskilt, för sig’) / stensärter
– jaså
– jaa
– jaha
– va stensärter
– a ja de va ju lite mera eh (---)
– a / va lettspritade å så va di stora å fina
– jaha
– å dom kunde se på vegen va fru Eriksson hade åkt nånstans
– ja bara för att ja sprita bonnbönor å kasta bö- bönschkaLena på vegen (..) fö dåm la ja ju inte i vangen de kunn ja ju inte ha me te stan nä ja hade en hel seck böner så
– mm
– kunne ja inte kasta skrote i vangen utan de langa ja vartetter ja sprita så sått (’satte’) ja eh tömmarna på armen å så (..) sprita ja å kasta

Exempel 4: Väddö socken

Intervju med kvinna född år 1881. Inspelat år 1972.

Transkription

– jaa de va ett ryslit arbete med de där potatismjöLe
– ja visst var e de
– de har ni väl vari me om
– ja ååh så många gånger så
– hur gick de till då
– jo vi adde kvarnar då enkåm kvarnar såm vi drog å så var e vevar då å så var e n par karlar såm drog så jick e så bra så / jaadå / de a ja ju vare me åm sen ja vart jift sen ja kåm it
– nää
– joodå / e va ett år vi adde så mycke påtatis här så vi visst inte vä vi sk- va inge såm villa tjöpa / å vi maLde femundra tjilo påtatis
– jaa
– å de ska va mycke vattn mä te sjöLja påtaterna
– jaa
– å te sjöLja mjöLe da
– ja
– så vi feck maLa ve en annan gård såm ente va nån såm bodde men dåm adde mycke vattn i brunn dåm
– jaa
– å där va vi å vi maLde / å vi fick ett undra tjilo påtatismjöL
– nä
– å de adde vi i många år sen e
–: jaha
– å förreksten andlara där ifrån ÄLmsta särsjilt en andlare kåm åpp å tjöpte påtatismjöL åv åss
– se / ja
– ja inte va de nån lag på de vi fick sälja hur mycket påtatismjöL vi ville väl
– jadå
– men (---) vi sålde inte utta vi adde kvar för påtatismjöLe bir inte sjämt
– nähä
– de åller spara
– de håller å spara de
– jaa
– jaa
– jaa
– jaa
– men sånt arbete då
– oh ja
– de skull sjöLjas oupphörli de å sjunka imella å så åpp rör åpp å sjöLja i nytt vattn å jaa
– jaa hu- hur gick de me armarna då / fick ni
– ja åj åj kunna få kallbrann i arma / i kallt vattn

Uppländska på Dialektkartan

På Dialektkartan hittar du fler äldre inspelningar från Uppland och från resten av Sverige.