Närke

Dialekterna i Närke tillhör mellansvenska mål. Här finns drag från både uppsvenska mål och götamål.

Dialekterna i den centrala delen av Närke skiljer sig i flera avseenden från talspråket i de västra och södra delarna av landskapet. I västra Närke finns till exempel nära band med dialekterna i Värmland. I Närke följer man vanligtvis sveamålsregeln med bortfall av -t i ändelser. Men i södra Närke möts två skilda regler för -t, där man till exempel säger huset med bevarat -t i bestämd form singularis enligt götamålsregeln, men [stigi] för ’stigit’ med bortfall av ändelse-t i verb i supinum enligt sveamålsregeln.

Ett mycket känt språkdrag i Närke är ett slags ”surrande” uttal av vokalerna i och y; även kallat ”Viby-i” eller ”Viby-y” efter Viby som är en socken i Närke. Detta surrande ljud saknas dock norr om Hjälmaren i nordöstra delen av landskapet och i trakterna kring Vättern, samt i Närkes bergslagsmål i västra delen av landskapet.

Exempel 1: Kräklinge socken

Inspelat år 1952.

Transkription

Å tjällarmästarn han skulle gå sta å ställa ut säj på nåen fläck där, å kåmmer så på-n, å han sae, att han (älgen) hölls å kavla (kravlade) å skulle resa sä men va-nte go te å jör-at. Å, då (i) alla fall sjöt han ett skått i bröste på-n å ett i huve. Men kansje äljen va lika snart dö, säjer di, men de där kan di ju inte garantera, för sir du den där han – ja han juger la å svänger lite så ... de ä inge [å] tro. En styv, en styv en te hålla i – den där han ha ju sjute mycke mycke jur. Men sir du så rart såm han (älgen) kåm å bjö ut sä åt mäj, de kan en allre önska sä, å de va någe unjefär så där en hunnra meter, lite styft, å de ä ju inte någe håll me di här vapna såm en har. Å, å-å, när en sjuter så här, en sätter ju i kula på kula si så här. Men sir du ja kåm ner på spånga (den längsgående upphöjda skenan mellan piporna på en dubbelbössa) på, så, så de (skotten) jick över, men, få de i huve på mäj då, å ja satt hökt å han kåm låkt, å...

Exempel 2: Lerbäck socken

Intervju med man född år 1865. Inspelat år 1952.

Transkription

– män de minns ja åckså när di inte hade di där maschinerä / håldes um môrna / då va de te gå ôpp ve (..) ve fyra fämtin de sekä / å sen fäck di hålla på å gå te kLåckä nie innän di feck frukest / me slagera / bLann va de två på logen såm slo å ibLann då va de tre / män de va ett e (..) ett tjinkit arbete de innä n vart vaner för (..) di såm va ovanä di feck sä n släng utå kLubba på armen si se der
– ((skrattar))
– de va- de ve- va n tvungen te ha n sväng på (..) på arma / se dän dere kLumpen kåm ifrån arma hälse (..) kun en ha slajje å se arma / fö’Le va te slå te / då bredde di ut seä (..) på logägôLvet / nekerä
– mm
– för vi feck inte läggä dôm hursôm hälst inte / för di feck inte läggä allä acksa åt ett ställe sô de kåm ner på (..) på b- pLankä (..) fö’Le ha di slai sönne kornä
– mm
– utän de la di skaföttes / å så va de te dunka på / sen rystä di de dä / å en deler (..) di hade ingä vanner / utän di feck eh hösä ihop rô- rôgen i en hög å sen feck di ha (..) en stoL te sitta på å senn e- (..) e skopä / å sen slängä iveg rôgen se der / för an- agnerä di for ner ännä ijämte’Lôm / män rôgen an for e styck ifrån dôm / på de vise då feck vi ränsä rôgen på dän tin

Översättning

– Men det minns jag också, när de inte hade de där maskinerna, hölls om morgnarna. Då var det till att gå upp vid… vid fyra, femtiden, det är säkert. Och sedan fick de hålla på och gå till klockan nio innan de fick frukost, med slagorna. Ibland var det två på logen som slog och ibland då var det tre. Men det var ett… ett kinkigt arbete det, innan man blev van för… de som var ovana de fick sig en släng utav klubban på armen så där. Det var… det var… var man tvungen att ha en sväng på, på armarna, så den där klumpen kom ifrån armarna, annars så kunde man ha slagit av sig armarna, för det var till att slå till… Då bredde de ut säden på loggolvet, kärvarna.
– Mm.
– För vi fick inte lägga dem hur som helst, inte. För de fick inte lägga alla axen åt ett ställe, så att det kom ner på… på plankorna för då hade de slagit sönder kornen.
– Mm.
– Utan det la de skavfötters. Och så var det till att dunka på. Sedan ristade de det där. Och en del de hade inga vannor, utan de fick ösa ihop rågen i en hög och sedan fick de ha en stol att sitta på och sedan en skopa; och sedan slänga iväg rågen så där, för agnarna de for ner ända i jämte dem, men rågen den for ett stycke ifrån dem. På det där viset det fick vi rensa rågen på den tiden. 

Exempel 3: Lillkyrka socken

Intervju med man född år 1900. Inspelat år 1979.

Transkription

å fôrr i tiden (..) då va dä ju vanlit att di skulle tjöra forer te Stå´ckhåLm / di hâmta ju olika slaks varer såcker å (..) åe (..) sprit tj- hâmta di i fat å / va dä beträffa spriten dä kunne ja hörâ taL åm att ((harkling)) tjörara di fuskâ lite grann för (..) di behövde lite sprit sjâLvâ på resa å då knackâ di dän ett band å sen bårra di ett lite håL / å sen ur dä där håLe kunne di tappa ur lite grann sprit såm di behövde på resa å sen slog di bara i en lit’n pinne å så knackâ di tebaks bande å dä va ju ingen såm kunne se att dä a sjucki någe i fate / å ja vet enn lantbrukare ((harkling)) han va te Stå´ckhåLm å hämta forer / å strakst nerpå våran lannvinning där ä dä ett lite sunn dä kallâr di för Tjäringsunne / å orsaken vafför di kalla’e för dä dä tjänner’a inte till / mâne där va dä râtt så bristfâllit så många gånger när sunde jick ôppi då fick di tjörâ över marken på våran lannvinning så di inte skulle tjörâ ner mä lasse i sunne ((harkling)) / mân dä va en lantbrukare i- / han trodde att sunde bar å han tjörde rakt framm jenåm sunde å där var dä ijönåm å han hadde såcker på lasse å han va annsvarig för dä han hadde på sitt lass / å för te kunna klara dä å betaLa dä så feck han gå ifrån sin gård / för te kunnâ betaLâ värde å såckerlasse / hörde ja berâttas ((harkling))

Översättning

Och förr i tiden då var det ju vanligt att de skulle köra transporter till Stockholm. De hämtade ju olika slags varor, socker och… sprit k… hämtade de i fat. Och vad det beträffar spriten, det kunde jag höra tal om att… körarna de fuskade lite grann, för de behövde lite sprit själva på resan, och då knackade de bort ett band och sedan borrade de ett litet hål, och sedan ur det där hålet kunde de tappa ur lite grann sprit som de behövde på resan. Och sedan slog de bara i en liten pinne, och så knackade de tillbaks bandet, och det var ju ingen som kunde se att det hade sjunkit något i fatet. Och jag vet en lantbrukare … han åkte till Stockholm och hämtade lastade vagnar. Och precis nere på vår landvinning där är det ett litet sund, det kallar de för Käringsundet, och orsaken till varför de kallar det för det, den känner jag inte till. Men där var det rätt så lätt för isen att brista, så många gånger när sundet gick öppet, då fick de köra över marken på vår landvinning, så de inte skulle köra ner med lasset i sundet. Men det var en lantbrukare i-, han trodde att sundet bar, och han körde rakt fram genom sundet och där var det igenom, och han hade socker på lasset, och han var ansvarig för det han hade på sitt lass. Och för att kunna klara det och betala det, så fick han gå ifrån sin gård för att kunna betala värdet på sockerlasset hörde jag berättas.

Exempel 4: Viby socken

Intervju med Karl Östlund i Viby. Intervjun genomfördes år 1963 av Wolter Ehn. Hör ljudklippen på Dialektkartan. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Närkes dialekter på Dialektkartan

På Dialektkartan hittar du fler äldre inspelningar från Närke och från resten av Sverige.