• Huvudmeny

1 november 2020

Hälsningar i det svenska språkområdet

I en stor studie av hur sverigesvenskar och finlandssvenskar samtalar spelades mer än tusen servicesamtal i biljettluckor och informationsdiskar in på video. Utifrån det materialet går det att hitta mönster i likheter och skillnader i hur svenska används i de två länderna. Ett språkligt fenomen som är olika i olika delar av Sverige och Finland är hälsningar.

Svenska talas som bekant inte bara i Sverige, utan i många andra länder i världen. I vårt grannland Finland är svenska förstaspråk för 5,2 procent, eller knappt 290 000, av befolkningen. På många punkter är sverigesvenska och finlandssvenska lika varandra, men det finns också en del skillnader, precis som det finns skillnader också inom de båda nationerna.

Likheter och olikheter

De allra flesta svenskspråkiga i både Sverige och Finland hälsar med hej. Det tycks vara den vanliga neutrala hälsningen. Många använder också hejsan. Men sedan skiljer det sig åt en del. I Sverige förekommer hälsningsfraserna tjena och hallå, medan moj och mojn används i Finland. Den finska motsvarigheten moi är mycket vanlig i finska möten människor emellan. I Finland används också hälsningsfrasen god dag. Naturligtvis finns också god dag i sverigesvenskans repertoar, men den används faktiskt aldrig i de inspelade servicesamtalen, vilket tyder på att det inte är särskilt vanligt i servicesituationer i dagens Sverige.

Regional variation

Inom respektive nation används också hälsningarna mer eller mindre i olika delar. I Sverige spelades samtal in i norra Skåne, Göteborg, Karlstad, Stockholm, Umeå och Luleå. I Finland gjordes inspelningar i Helsingfors, Åbo, Vasa, Raseborg, Jakobstad och Karleby. I de undersökta servicesamtalen används tjena enbart i Göteborg och Umeå, och hallå endast i Göteborg. Moj och mojn används bara i södra Finland, dvs. Helsingfors, Åbo och Raseborg. God dag används framförallt i Helsingfors, Åbo och Vasa.

Lokala hälsningsmönster

Varför används olika hälsningar på olika platser? Det finns flera förklaringar. En har att göra med att vi precis som när det gäller regionala och dialektala uttryck helt enkelt oftare använder vissa ord på vissa platser. En annan har att göra med vilka biljettluckor inspelningarna kommer ifrån. Till exempel är det vanligt att yngre män hälsar på andra yngre män med tjena, och i Göteborg och Umeå finns flera inspelningar mellan yngre män än på de andra orterna. Men det är inte hela förklaringen. I en statistisk analys har faktorer som ålder och kön räknats med, och trots det är hälsningarna tjena och god dag signifikant vanligare på vissa platser, och vad det verkar i vissa biljettluckor. Det verkar faktiskt som om det har uppstått en viss hälsningskultur vid en del biljettluckor. Och det verkar helt enkelt som om tjena är vanligare när biljetter köps och säljs till sportevenemang, medan god dag används mer på bibliotek och i teaterkassor. Vi upprättar alltså olika lokala hälsningsmönster, på nationell, regional och till och med lokal nivå.

/Jenny Nilsson

Uppdaterad 02 november 2020

Läs mer

Studien som nämns i texten är gjord inom forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk.

Här kan du läsa vidare om det: https://www.su.se/svefler/iviplänk till annan webbplats

Regionalt svärande

I de samtal som spelats in i den här studien förekommer även svärord, även om det inte är särskilt ofta.

Här kan du läsa om den regionala variationen i svärandet:
Regionalt svärande