Rapport om teckenspråkiga barns rättigheter

Hur kan teckenspråkiga barn och ungdomar i Norden använda och utveckla sitt språk? Vilka lagar och förordningar stöttar eller hindrar deras tillgång till teckenspråk? Det är frågor som ställs i en ny rapport från Nordiska teckenspråksnätverket.

I rapporten ”Barns och ungas tillgång till teckenspråk i Norden – en juridisk kartläggning” har Richard Sahlin, docent i offentlig rätt, gjort en sammanställning av hur den nordiska lagstiftningen påverkar teckenspråkiga barn och ungas tillgång till teckenspråk.

I rapporten beskriver Richard Sahlin hur internationella konventioner som funktionsrättskonventionen, minoritetskonventionerna och barnkonventionen har inkorporerats i de nordiska länderna och gör en analys av ländernas lagstiftning. Därefter pekar han på områden där lagskyddet behöver stärkas.

Kartläggningen fokuserade på sju lagstiftningsområden: grundlagsstiftning, språklagstiftning, familjelagstiftning, skollagstiftning, fritids- och tolklagstiftning, diskrimineringslagstiftning och medielagstiftning. Dessa områden har valts ut som särskilt viktiga för barns och ungas tillgång till teckenspråk.

Rapporten har tagits fram på uppdrag av Språkrådet och Nordiska teckenspråksnätverket med medel från Nordiska ministerrådet.