Källorna till Råttan i pizzan och andra klintbergare doneras till Isof

I nära 30 år har Bengt av Klintberg samlat in moderna vandringssägner. Nu donerar han hela sin samling till Isof för att tillgängliggöra materialet för forskning.

Porträtt.

Bengt af Klintberg donerar nu sin samling av moderna vandringssägner till Isof. Foto: Tommy Kuusela/Isof.

De flesta av oss har nog stött på en ”klintbergare”, en typ av berättelse som känns trovärdig, men som kanske är lite för bra för att vara sann. Andra benämningar för samma typ av berättelser är vandringssägner eller nutidssägner.

Bengt af Klintberg har samlat in denna typ av berättelser från 1973 fram till 2020. Samlingen består av runt 2 000 sidor. Främst rör det sig om brev och tidningsurklipp. Nu har hela samlingen donerats till Isof (Institutet för språk och folkminnen) i Uppsala där den införlivas i samlingarna.

”Förhoppningsvis kan det oredigerade primärmaterialet i pärmarna komma till användning när framtidens forskare vill bekanta sig med sägenberättandet under det sena 1900-talet”, säger Bengt af Klintberg.

Från Råttan i pizzan till Glitterspray

Det insamlade materialet har legat till grund för böcker och artiklar, särskilt till samlingarna Råttan i pizzan (1986), Den stulna njuren (1994) och Glitterspray (2005), där varje bok samlar 100 sägner som sedan kommenteras av författaren.

”Det var berättelsen om råttan i pizzan som hösten 1973 fick mig att börja samla vår tids sägner. Pärm efter pärm fylldes med berättelser som jag uppfattade som nutida sägentradition. De första åren var mina elever i etnologi vid Stockholms universitet viktiga informanter. När Råttan i pizzan och dess två efterföljare kom ut, innehöll de uppmaningar till läsaren att skicka in sina historier till mig. Jag blev verkligen bönhörd: mängder av brev hamnade mellan pärmarna. När jag höll föredrag runtom i Sverige hade jag ofta med mig en bandspelare som kom till användning efter föredraget. Tidigt insåg jag att de nutida sägnerna har internationell spridning. År 1974 publicerades min frågelista Contemporary Rumours and Legends i nyhetsbladet NIF Newsletter. Det gjorde att det kom bidrag från kollegor runtom i världen”, berättar Bengt af Klintberg.

När Råttan i pizzan publicerades första gången blev den snabbt en stor försäljningssuccé och trycktes upp i flera nya upplagor. Senast så sent som förra året då den kom ut som en ljudbok och en ny tryckt upplaga. I kommentarerna som följer på varje berättelse visar Bengt af Klintberg hur denna vår egen tids sägentradition avslöjar rädslor och önskedrömmar på ett sätt som säger en hel del om den tid i vilken de cirkulerar.

En stor kulturgärning

Annette Torensjö, chef för Avdelningen för arkiv och forskning i Uppsala, är glad över den donation som arkivet fått av Bengt av Klintberg.

”Det är särskilt glädjande att vi får ta hand om detta kulturhistoriskt värdefulla material. Vi har sedan tidigare sägner och berättelser om otroliga och övernaturliga ting och det här tillskottet bidrar till att vi nu har en kontinuitet i den här typen av berättelser och berättande. Bengt av Klintbergs arbete är välbekant i hela landet och vi är många som har våra egna favoritberättelser från honom. Vi får ett perspektiv på mänskligt beteende och hur vi i olika tider genom sägner och berättelser varnats för att göra farliga saker. Sägnerna genomsyras av rädslan för det okända och det nya, företeelser som upplevs som främmande och nu har våra samlingar genom Bengt av Klintbergs donation utökats med nutida sägner. För detta vill jag rikta ett stort och varmt tack till Bengt.”

Tommy Kuusela, forskningsarkivarie i folkminnen på Avdelningen för arkiv och forskning i Uppsala, säger att samlingen är ett värdefullt tillskott till Isofs arkiv som innehåller mycket material om äldre tiders sägner.

”Jag minns hur jag som barn läste Råttan i pizzan och fängslades av historierna och hur jag som äldre blev minst lika fascinerad av de lärda kommentarerna som kontextualiserade berättelserna. Bengt af Klintberg har gjort en stor kulturgärning genom att samla in vår tids vandringssägner”, säger han och fortsätter:

”Trots att Råttan i pizzan har 35 år på nacken är den och dess uppföljare fortfarande aktuella eftersom de ger oss verktygen till att reflektera över och förstå hur ryktesspridning och sägenbildning speglar vår samtid och vår tids föreställningar. Den här typen av kunskap är relevant då vi i dag möts av ett ständigt nyhetsflöde från olika håll, samtidigt som många inte alltid tänker källkritiskt. Här finns en stor forskningspotential som ger oss en inblick i människans världsbild och föreställningsvärldar; det rör sig om allt från ångestfantasier som skapar oro och rädsla, till rena önsketänkanden. Till sådant som har en direkt beröringspunkt med människans vardagsliv, ur ett historiskt perspektiv, men också hur vi fungerar socialt i dag. Denna samling har direkta beröringspunkter till äldre tiders sägner som finns bevarade i Isofs arkivsamlingar.”

Två personer med pärmar i händerna fotograferade framför en bokhylla.

Tommy Kuusela från Isof tar emot samlingen från Bengt af Klintberg. Foto: Annika Karlholm/Isof.

Vad är en ”klintbergare”? Folksägner och rykten

Klintbergare är korta, dramatiska berättelser i gränslandet mellan fantasi och verklighet. Dessa framställs på ett sätt som gör att de tycks vara trovärdiga, dels genom att de ofta fixeras till en bestämd, verklig plats eller att den som berättar menar sig ha hört detta av en person som antingen härleds till en trovärdig källa, oftast rör det sig om en ”vän till en vän”, eller till en annan person som anses tillförlitlig, till exempel en polis, lärare, läkare eller myndighetsperson. Därmed finns det ett visst element av tro med i historierna, där den som berättar och den som hör på berättelserna verkligen anser att det som sägs är sant. Nya sägner uppstår ofta i takt med förändringar i samhället, inte sällan speglar de en oro över vad förändringar innebär för människan, i regel skildrat genom ögonen på en eller ett par personer. Vår tids sägentradition har blivit dåligt utforskad, åtminstone från tiden för andra världskriget fram till 1960-talet då den började uppmärksammas på allvar av amerikanska folklorister för att sedan bli ett forskningsämne runt om i världen.

Klintbergare är vår egen tids vandringssägner (på engelska kallas de för urban myths eller contemporary legends) och är av samma genre som äldre tiders folksägner. En skillnad gentemot äldre tid är att inte alla framförs muntligen idag , en del sprids snabbt över världen via tidningsartiklar, på internet, genom poddar eller andra medium. Många kan ha en annan form än sägner och är då oftast rykten. Ett rykte är ingen berättelse med en fast intrig såsom sägnen, utan har istället formen av ett påstående som i regel fokuserar på en produkt eller en person, i regel en känd sådan. Det finns en ständig växelverkan mellan sägner och rykten. Som Klintberg själv uttrycker det: ”ett rykte kan dramatiseras i en sägen, en sägen kan komprimeras till ett rykte”.