Vi firar jubileum med flaggan i topp

Inblicken. I sommar firar Institutet för språk och folkminnen tio år. Ingrid Johansson Lind har varit generaldirektör större delen av den tiden och hon ser fram emot att följa med myndigheten de första stegen in i nästa årtionde.

Ingrid Johansson Lind har arbetat som generaldirektör för Institutet för språk och folkminnen sedan 2008 och när det nu ska firas tioårsjubileum kan hon berätta mycket om myndighetens historia. Men just nu ligger hennes fokus mer framåt - på de kommande tio åren.

”Vi har några tuffa år bakom oss, men nu känns det som att vi kan fira tio år med flaggan i topp. Det finns en väldig kraft och energi i myndigheten, och vi kan äntligen fokusera på utveckling och strategiskt tänk för framtiden. Vilken väg ska vi gå, vad ska vi satsa på? Det är roligt”, säger hon.

Forskning och kunskapsspridning

En viktig sådan satsning tycker Ingrid Johansson Lind är att stärka forskningsprofilen genom nya projekt, utökade kompetenser och fler samarbeten mellan såväl de egna ämnena och avdelningarna som med externa partners. I det ingår också att vårda, ordna och digitalisera samlingarna och på ett medvetet sätt samla in nytt material. En annan viktig del är att se till att kunskapen sprids så mycket som möjligt till så många som möjligt.

”Ett exempel är den språksituation vi har i Sverige idag med nya svenskar som ska kunna tillägna sig det svenska språket parallellt med sitt eget modersmål. Där har vi ett stort ansvar att följa språkpolitiken, jobba med språkvård och bidra med vår kunskap.”

”Det här jobbet vill jag ha”

Institutet för språk och folkminnen bildades den 1 juli 2006 efter ett regeringsbeslut om ny organisation av språkvården. Svenska språknämnden, Sverigefinska språknämnden och Klarspråksgruppen i Regeringskansliet slogs ihop och bildade den nya avdelningen Språkrådet i dåvarande Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) som samtidigt bytte namn till Institutet för språk och folkminnen (ISOF). Då arbetade Ingrid Johansson Lind som chef för samordningssekretariatet på Kulturdepartementet och ett par år senare hade hennes avdelning hand om rekryteringen av en ny generaldirektör till institutet.

”När jag läste annonsen kände jag att det här jobbet vill jag ha! Jag längtade tillbaka till den mer praktiska kulturpolitiken och det här var en verksamhet jag kände för och ämnen som intresserade mig.”

Kulturintresse från barnsben

Vid det laget hade hon jobbat inom kultursektorn i många år – efter första jobbet som kultursekreterare i Mariestad började hon arbeta på kulturförvaltningen i Uppsala läns landsting där hon stannade i 13 år innan hon gick vidare till Kulturdepartementet. Att hon ägnat sig åt kulturfrågor är ingen slump – intresset finns med sedan barnsben.

”Det har jag med mig hemifrån. Min pappa jobbade i gruvan i Kiruna hela sitt liv, men han var väldigt kulturintresserad och ägnade en stor del av fritiden åt att måla, läsa och hålla på med musik”.

Händelserika år

När Ingrid Johansson Lind började som generaldirektör var institutet fortfarande en relativt nybildad myndighet och de första åren arbetade hon mycket med organisatoriska frågor som att ta fram struktur för ledning, stöd och beslutsprocesser. Samtidigt växte myndighetens verksamhet. Under 2009 och 2010 kom språklagen och lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk och det gav myndigheten utökat ansvar på språkpolitikens område. Sverige skrev under Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet 2011 och institutet fick då ansvar för att organisera och utveckla det arbetet.

”Det har hänt mycket de här åren och det har ställt nya krav på oss. Mitt främsta uppdrag som generaldirektör är att hela tiden tolka vårt uppdrag och se till att vi har en organisation som fungerar för det”.

Turbulent tid för myndigheten

Stora förändringar innebär stora beslut och de senaste åren har det blivit mycket debatt och turbulens runt ett par olika händelser på myndigheten. 2012 ledde ett beslut om institutets webbplats till en uppmärksammad debatt om Språkrådets ställning inom myndigheten och avdelningens chef sade upp sig i protest mot beslutet. Året därpå påbörjades en översyn av verksamheten och efter det fattades beslut om en förändrad organisation och verksamhetsinriktning. Avdelningarna i Lund och Umeå lades ned och flera medarbetare varslades om uppsägning.

”Det har varit tufft, några väldigt jobbiga år. Det var enormt jobbigt för hela organisationen, självklart för de medarbetare som blev uppsagda men även för alla andra som skulle hantera förändringarna”, säger Ingrid Johansson Lind.

Som en enrådighetsmyndighet är det generaldirektören och inte en styrelse eller nämnd som leder myndigheten och fattar alla beslut. Något som gör att man känner sig lite ensam när det stormar, säger Ingrid Johansson Lind. Samtidigt har systemet många fördelar som överväger.

”I en relativt liten myndighet med platt organisation kommer man som generaldirektör nära verksamheten och det trivs jag bra med, det blir en blandning av strategiskt och operativt arbete som jag tycker om”.

Många mejl, beslut och möten

Vad är det då en generaldirektör gör om dagarna, mer konkret?

”Jag skickar väldigt många mejl! Och jag sitter i många möten. Jag har kontakt med departementet och ledningsgruppen i olika frågor, informerar och stämmer av. Mycket samordning, det är nog en av mina styrkor som chef. Jag representerar myndigheten i olika sammanhang. Och jag fattar förstås många beslut”.

"Måste inte vara så beslutspotent jämt"

Till hjälp och stöd i de många besluten har hon avdelningarna, olika arbetsgrupper och ledningsgruppen. Och ibland en välknådad deg där hemma.

”Jag tänker bra när jag bakar. Medan händerna arbetar kan jag bara låta tankarna vandra iväg och bearbeta saker. Man måste inte vara så beslutspotent jämt, oftast blir besluten bättre om de får ligga till sig ett tag. I familjen kallar vi det att ’knörvla’ något, man sover på saken”.

Förordnande till 2017

Ingrid Johansson Lind är nu inne på sitt nionde år som generaldirektör och det innebär att hon från nästa år sannolikt får följa institutets fortsatta utveckling från åskådarplats – generaldirektörer brukar inte stanna mer än nio år på samma myndighet och den sista februari 2017 går förordnandet ut.

”Det blir en omställning såklart. Men det är ett privilegium att jag får vara med det här året. Det känns lite som en nystart och vi har mycket bra på gång.”