”Våra samlingar är en slumrande skatt”

Inblicken. Att bygga ut, dyka ner i och öppna upp samlingarna. Det står högt på önskelistan för Dialekt- och folkminnesarkivets nya chef i Uppsala.

Bild på Ann Kristin Carlström

Ann Kristin Carlström, ny avdelningschef på DFU i Uppsala.

”Jag blir väldigt rörd när jag kommer ner i arkivet. Det är en fantastisk samling med berättelser från så många generationer och så många olika sammanhang.”

Det säger Ann Kristin Carlström som är ny chef för Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (DFU). Hon har hunnit jobba ett par månader vid det här laget och stegen mellan hyllorna nere i arkivet börjar bli vana. Arkivet har en anrik historia, materialet började samlas in redan på mitten av 1800-talet och samlingarna växer hela tiden.

Viktigt med nutidsstudier

”Jag uppskattar att vi hela tiden ifrågasätter vårt eget material – vad består samlingarna av och varför, och hur gör vi för att dokumentera och forska om grupper som vi inte har intresserat oss för tidigare. Vi håller på med både historia och nutid och det är viktigt att hela tiden fortsätta med nutidsstudier och satsa på forskningen”, säger hon.

Att låta alla människor ta plats i samlingarna är viktigt. Lika viktigt är att låta alla människor ta del av dem. Folkbildning och tillgänglighet är viktiga ledord i arbetet för Ann Kristin Carlström.

”Här i arkivet har vi en slumrande skatt som kan ta mer plats än vad den gör idag, vi har mycket att komma med! Folkminnen och dialekter är ämnen med mycket stort allmänintresse.”

Folkbildning och tillgänglighet

Att tjäna den intresserade allmänheten har varit en röd tråd genom Ann Kristin Carlströms yrkesliv. Hon började som journalist innan intresset för etnologi ledde henne till vidare studier och en avhandling om yrkeskulturen hos spaningspolisen. Efter disputationen lämnade hon den egna forskningen och började arbeta inom museivärlden – först som forskningschef på Arbetets museum i Norrköping och sedan som museichef och kommunikatör på myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet (LSH).

”Arkivet är på flera sätt ett slags syskon till museet, vi arbetar båda med berättelser. Den stora skillnaden är att man på museum ofta arbetar utifrån föremål, medan arkivet handlar mer om att utgå från det immateriella.”

Digitalisering pågår

På institutet pågår en omfattande digitalisering av samlingarna och med den kommer nya möjligheter till att visa upp och arbeta med materialet.

”Det gör att samlingarna blir tillgängliga för allmänheten på ett helt annat sätt än tidigare, du kan ta del av dem oavsett var du befinner dig. Den digitala utvecklingen påverkar även vårt sätt att jobba, vi får nya sätt att samla in material och det blir lättare att samarbeta med föreningar, organisationer, universitet och skolor i olika projekt.”