Vi vill fylla den lucka som finns

Inblicken. I projektet Romsk vardag samlar institutet in olika uttryck för romsk vardagskultur. Syftet är att skapa större kunskap om en av våra nationella minoriteter.

Romerna har funnits i Sverige sedan 1500-talet och är sedan år 1999 en av Sveriges fem nationella minoriteter med eget språk med flera olika dialekter, egen kultur och historia. Men det är också en minoritetsgrupp vars historia har kantats av ett stort utanförskap. Detta märks även i våra arkiv.

”Romer är i dag underrepresenterade både i institutets arkiv och i samhället i stort, trots att de länge funnits med som en del av den svenska kulturen. Med hjälp av projektet om romsk vardag vill vi fylla den lucka som finns i arkiven”, säger Katarina Ek-Nilsson, avdelningschef vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.

I projektet som genomförs gemensamt av två av institutets avdelningar, Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala och Språkrådet i Stockholm, har Jany Schella under de senaste månaderna intervjuat och samlat in berättelser från romer runt om i Sverige. Han berättar att många romer uttrycker en rädsla för att deras kultur ska försvinna, eftersom det i dag inte finns så mycket dokumenterat om den.

”Den romska kulturen förändras precis som all kultur och det är samma sak med språket. Därför är det viktigt att vi dokumenterar kulturen så som den ser ut i dag i Sverige”, säger Jany Schella.

Från identitet till matvanor

I intervjuerna ställer han frågor som rör allt från identitet, till matvanor och traditioner.

”Vi pratar om ifall personen själv ser sig som rom, om man blivit uppfostrad romskt och vad det i så fall innebär. Vi pratar också om hur man har det hemma, hur man äter och klär sig.”

Jany Schella säger själv att han identifierar sig som rom och att han är uppfostrad romskt.

”För mig handlar det om ett sätt att vara och hur man har det hemma, till exempel så är det vanligt att man uppfostras av många vuxna. Inte bara mamma och pappa, utan kanske även farmor, morbror eller en kusin”, säger han och tillägger:

”Men alla personer ger så klart olika svar på de här frågorna. Jag får ta del av många intressanta livsberättelser och man kan se att inte bara språket utan också kulturen skiljer sig åt mellan olika romska grupper. Därför är det viktigt med spridning, att vi täcker in så många grupper som möjligt i projektet.”

Ett språk med många dialekter

Romskan är ett språk med flera olika dialekter. Dialekterna är ömsesidigt förståeliga i olika grad. Det beror bland annat på om man använder många eller få låneord från andra språk.

Jany Schella pratar själv en dialekt som heter lovari, men har som vuxen lärt sig att förstår flera andra dialekter, vilket underlättar hans arbete. En del av intervjuerna sker även på svenska.

”Framför allt blir det en hel del svenska med ungdomar, jag brukar låta intervjupersonen själv välja vilket språk vi ska prata.”

Romsk vardag är i första hand ett dokumentationsprojekt men både Jany Schella och Katarina Ek-Nilsson hoppas att materialet på sikt kan komma att användas i forskningssyfte.

”Materialet kommer att finnas här i våra arkiv och förhoppningsvis kan det till exempel användas som forskningsmaterial i framtiden. Vi funderar också på om projektet skulle kunna resultera i en bok med ett urval berättelser”, säger Katarina Ek-Nilsson.

Erfarenheter av att leva som resande

Parallellt med Romsk vardag pågår projektet Resandefolkets språk och kultur på Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg, som dokumenterar upplevelser och erfarenheter av att leva som resande i Sverige, både i det förflutna och i nutid. I november ger institutet även ut boken Dinglarens väg om resandefolkets historia och några resandes livsberättelser.

”Vi försöker hela tiden hitta fler vägar att fylla våra minoritetsluckor i arkiven. Vår ambition just med Romsk vardag är att öka kunskapen om en del av den svenska kulturhistorien och om nutida kulturuttryck”, säger Katarina Ek-Nilsson.