Vi pratar inte lika mycket om rätt och fel längre

Inblicken. För 70 år sedan bildades Nämnden för svensk språkvård och språkrådgivning har sedan dess varit en viktig del i det språkvårdande arbetet. I dag besvarar Språkrådet över 10 000 språkfrågor per år.

”Mm… Ja, stryk det – det är nog det bästa rådet jag kan ge … Det är en intressant fråga, det finns faktiskt inga entydiga regler om hur man gör, det är nog lite av en lucka i språket det där … "

Det är tisdag förmiddag på Språkrådet och språkvårdaren Ola Karlsson har hand om telefonrådgivningen. I luren har han dagens femte språkfrågeställare. Telefonsamtalet fortsätter en lång stund, flera olika frågor klaras av. Det handlar om när man ska välja vilket skiljetecken, hur mycket man får ändra fasta uttryck och hur man bäst skriver citat i citat.

”Många ringer hit för att diskutera och resonera om olika språkfrågor, snarare än få svar på konkreta frågor. Den här gången var det en del knepiga frågor, det är alltid roligt”, säger Ola Karlsson när han lagt på luren.

10 000 språkfrågor per år

Redan när Nämnden för svensk språkvård bildades för 70 år sedan var rådgivningen en viktig del av den språkvårdande verksamheten. I dag jobbar åtta språkvårdare i svenska på Språkrådet och deras uppgift är dels att beskriva språkbruket och följa språkutvecklingen, dels att ta fram rekommendationer och råd i olika språkfrågor. Tillsammans besvarar de över 10 000 språkfrågor per år på telefon, e-post, Facebook och Twitter. Frågorna kommer från såväl offentlig verksamhet och privata företag som den språkintresserade allmänheten.

Många av frågorna till språkrådgivningen är konkreta och enkla att besvara: heter det en cv eller ett cv och stavar man internet med stor eller liten bokstav? Andra är mer komplicerade och det kanske inte ens finns några självklara svar.

”När man får en sådan fråga gör man ofta en snabb språkundersökning. Man googlar och kollar mediearkiven för att se hur ordet eller uttrycket oftast används, böjs eller stavas. Sedan får man koppla på sitt eget kunnande om språksystem för att komma fram till en bra rekommendation”, säger Ola Karlsson.

Språkutredningarna görs hela tiden – det som var rätt i går behöver inte vara rätt i dag. Språket förändras och med det språkvårdarnas rekommendationer. Ibland går det snabbt – något som ordet hen är ett exempel på. Så sent som för något år sedan rekommenderade Språkrådet en försiktighet i användningen av ordet eftersom det var så politiskt laddat.

”I dag är ordet accepterat på ett sätt som ingen förutsåg då. Hen har fått en praktisk betydelse som ersättning för han/hon och där har användningen exploderat på väldigt kort tid. Nu är det vanligt förekommande i många olika texter."

Färre pekpinnar och fler rekommendationer

Ola Karlsson har jobbat som språkvårdare i 18 år. Under den tiden tycker han att det har hänt mycket vad gäller synen på språkvård och språkrådgivning. Pekpinnarna har lagts undan och makten över språket har flyttats närmare språkbrukarna själva.

”Förr gick man mer efter språkregler och ordböcker. I våra rekommendationer i dag förhåller vi oss till både vad som är rimligast utifrån språkregler och språksystem och vad som är vanligast i det dagliga bruket. Det är hela tiden en balansgång däremellan."

Ola Karlsson tar uttalet av ordet accessoar som exempel. Alla språksystemargument talar för ett uttal med /ks/ men samtidigt uttalar i princip alla ordet med /s/. Vad är då mest rätt? Ja, enligt Språkrådets senaste rekommendation är båda uttalen riktiga.

Förändringen i synen på språkvård märks också i språkbruket hos språkvårdarna själva – i rådgivningen undviker man numera att tala om vad som är ”rätt” och ”fel” eller ”tillåtet”. I stället ger man rekommendationer och råd. Men det är också en balansgång säger Ola Karlsson:

”Vi ska undvika att bli för auktoritära och bestämmande. Men det får inte heller bli för otydligt – vi ska ju uttrycka regler och rekommendationer som förenklar användningen av språket."

Och det är just i det enkla och begripliga som språkvården blir viktig. Även om det är språkbrukarna själva som till syvende och sist bestämmer över språket behövs krafter som verkar för att språket förblir användarvänligt för alla människor. Annars tappar språket sin funktion.

”Språket är ett redskap för att vi ska kunna kommunicera med varandra och vi behöver upprätthålla något slags språksystem för att det redskapet ska fungera. Utan ett sådant system blir det svårt att uttrycka och tolka språket”.