Sigfrid

Sigfrid föddes i Gammalsvenskby i Ukraina år 1918. Som 11-åring flyttade han till Sverige tillsammans med sin familj och större delen av sin hemby.

Sigfrid föddes år 1918 i Gammalsvenskby som ligger i Cherson vid Dneprs strand i södra Ukraina. Där bodde han på en gård tillsammans med sina föräldrar och syskon. I Gammalsvenskbyn bodde ättlingar till Dagösvenskarna i Estland, och Sigfrids farfars farsfars far var en av de omkring tusen Dagöbor som år 1781 tvångsförflyttades till Ukraina.

Sigfrid föddes rakt in i oroliga tider. Både första världskriget (1914–1918) och den ryska revolutionen (1917–1918) drabbade Gammalsvenskbyborna hårt, och under början av 1920-talet ledde missväxt till svår hungersnöd i Ukraina. I byn bestämdes att man gemensamt skulle flytta till Sverige, ”Svensklandet” som man kallade det. Den 23 juli 1929 lämnade svenskbyborna byn och utvandrade till Sverige.

Jag fick en smörgås av mamma och så var det då det sorgliga avtåget ifrån huset, ifrån gården. I dörren står farmor och säger: ’Herren gav och Herren tog, välsignad vare Herrens namn’. Hon var då lite religiös och farfar han gick bakom och småskrattade för han var mindre religiös. När vi kom ut till gatan och ska gå ut genom grinden och går på andra sidan gatan också i riktning mot kyrkan och ner mot hamnen, ner mot Dnepr där båtarna låg. Johannes Utas, folkskolläraren och författaren, han ropade till pappa: ”Kom ihåg, titta inte bakåt, kom ihåg Lots hustru!” sa han. Det var ju hon som blev förstenad, saltstod alltså.