Stabsläge eller första beredskapsläge?

När vården befinner sig i stabsläge, vad innebär det? Och finns det begripligare ord att använda?

Stabsläge är ett etablerat ord i myndighetsvärlden, men det kan förklaras som ett lägsta eller första beredskapsläge vid särskilda kriser eller insatser.

Stabsläge är bildat från det militära ordet stab, ’personal som bi­träder militär chef’, och används av verksamheter som behöver fungera under olika kriser. Förutom sjukvården talar även till exempel polisen om att man har en stab och går upp i stabsläge när man måste hantera extraordinära händelser av olika slag. Stabsläge är det lägsta beredskapsläget av de tre som en verksamhet kan sättas i. För sjukvården har Socialstyrelsen beskrivit dem så här:

• Stabsläge innebär att en särskild sjukvårdsledning håller sig underrättad om läget, vidtar nödvändiga åtgärder och följer händelseutvecklingen.
• Förstärkningsläge innebär att den särskilda sjukvårdsledningen vidtar åtgärder för förstärkning av vissa viktiga funktioner.
• Katastrofläge innebär att den särskilda sjukvårdsledningen vidtar åtgärder för förstärkning av alla viktiga funktioner.

Under kritiska delar av coronakrisen har sjukvården varit i förstärkningsläge. Även under normala förhållanden är det inte helt ovanligt att ett sjukhus går upp i stabsläge, till exempel på grund av för få vårdplatser. Och polisen arbetar i stabsläge bland annat vid Nobelfesten.

Ordet stabsläge kan vara svårt att förstå för allmänheten när det används utan att förklaras. Det kan vid behov beskrivas som det lägsta, eller första, beredskapsläget vid en kris eller resurskrävande insats.