• Huvudmeny

30 oktober 2020

Dagligen hör vi i rapporteringen om coronapandemin en mängd ord och uttryck som kan vara mer eller mindre okända för oss. I bloggserien Ord i coronans spår tittar vi lite närmare på en del av dessa ord.

Ord i coronans spår: Hur vet vi vad en mask är?

Under höstens fortsättning på pandemin ser vi allt oftare människor bära mask, också i Sverige. Eller munskydden. Eller andningsskydden. Eller skyddsmaskerna. Eller vad de nu kallas.

Illustration med två händer som håller upp ett ansiktsskydd som fästes bakom öronen och täcker mun och näsa.

Ansiktsskydd, mask eller rent av ansiktsmask? "Kärt barn har många namn" gäller ofta, men inte utan riskabel förvirring när det handlar om anordningar för att minska inandning av smittoämnen eller gifter.

För den som arbetar inom sjukvård, kemisk industri eller det militära är typen av anordning för att undvika att andas in smittoämnen eller gifter naturligtvis helt central. För dessa grupper av yrkesfolk är det också nödvändigt att kunna tala om olika typer av skydd och att kunna kommunicera om skydden på ett effektivt och stringent sätt. För att kunna göra det krävs en gedigen kunskap och förståelse för hur smittoämnet eller giftet fungerar och för vilken typ av skydd som är tillräckligt effektivt, men inte onödigt svåranvänt.

Inom exempelvis hälso- och sjukvården är det nödvändigt att göra skillnad på om skyddet fungerar gentemot inandningsluft eller utandningsluft. Sådant som skyddar sjukvårdspersonalen från att inandas till exempel coronavirus är framför allt det som kallas andningsskydd. Dessa har ofta ett filter eller en anordning som kan tillföra ren inandningsluft. Det som kallas munskydd har motsatt funktion: de är till för att skydda patienten från eventuell smitta som kan spridas via utandningsluften hos sjukvårdspersonalen, och de saknar filter. Inom dessa två huvudtyper av skydd finns förstås flera varianter som skiljer sig åt, till exempel beroende på hur mycket av ansiktet som behöver skyddas eller vad skyddet är tillverkat av, var och en med en egen benämning nödvändig för fackpersonerna att känna till. Några exempel på andningsskydd är halvmask och helmask, och några exempel på munskydd är kirurgiskt munskydd, engångsmunskydd och tygmunskydd.

För dem av oss som inte arbetar inom dessa expertområden, men som ändå vill eller måste använda skyddsutrustning, kan kunskaperna om skyddens effektivitet och vad de kallas inom fackfältet vara begränsade. Ändå måste vi också kunna tala om dem. Och det gör vi, men inte helt utan svårigheter. Nätet har svämmat över av olika inlägg som försöker reda ut vad exempelvis en mask är. Många påpekar att en mask inte är ett litet skydd av papper som man sätter över mun och näsa. Bättre exempel på en mask är en tomtemask eller kanske en teatermask som sätts runt ögonen. Eller en täckande sovmask, möjligen. Svensk ordbok på svenska.se ansluter sig också i stort sett till den här förståelsen av ordet mask. Den första betydelsen som anges säger att en mask är en typ av förklädnad för ansiktet. Den andra betydelsen ger vid handen att det också kan röra sig om en anordning för att skydda ansiktet från olika typer av risker, men då oftast i sammansättningar. Vi tänker kanske på sammansättningar som gasmask eller skyddsmask, men den betydelsen finner vi också i den medicinska helmasken.

Ändå kallas även det lilla pappersfiltret, eller textilfiltret, som bärs runt mun och näsa för just mask av många människor i vår nya coronavardag. Är det fel att använda ordet mask så? Vad får egentligen ett ord betyda och hur får det betydelse?

Ändå kallas även det lilla pappersfiltret, eller textilfiltret, som bärs runt mun och näsa för just mask av många människor i vår nya coronavardag. Är det fel att använda ordet mask så?

Om vi går helt till botten med frågan om ords betydelse, så kan vilket ord som helst betyda vad som helst. Språkvetare brukar säga att det språkliga tecknet är arbiträrt, det vill säga det finns inget som säger att en penna måste heta just penna. Eller att ordet penna måste referera till ett skrivdon. Det kunde ha hetat precis vad som helst. Enda gången något har ett skäl att heta på ett visst sätt är vid så kallade onomatopoetiska ord, alltså ord som är ljudhärmande. Det finns ett samband mellan tuppens sätt att låta när den gal och det vi kallar detta ljud, nämligen kuckeliku. Men för de allra flesta ord finns alltså ingen sådan relation.

Även om vi inte beaktar denna fullständigt oändliga möjlighet att kalla vad som helst för vad som helst har alla ord ändå stor betydelsepotential. En skyddsmask är en mask som skyddar mot faror som gifter, virus eller kanske värme och gnistor. Men vi tänker inte på det som en kamouflagemask som skyddar ansiktet och oss från upptäckt. Ändå hade en sådan maskering mycket väl kunnat kallas för skyddsmask.

Men hur klarar vi då att navigera bland orden, om varje ord har möjlighet att betyda så mycket? Vi tar hjälp från åtminstone två håll: konventionalisering och kontext.

Konventionalisering innebär att ett ord börjar användas i en viss betydelse så ofta att de flesta i språksamhället är överens om att det är så en viss företeelse ska kallas. I de fall där det uppstår problem brukar flera betydelser under en längre eller kortare period förekomma sida vid sida. Därför kan karaktär innebära de inre egenskaper som kännetecknar någon, men också, kanske allt oftare, syfta på en rollfigur i en film eller roman. Om konventionaliseringen inte räcker till har vi ofta en kontext att utgå från. Vi kan tänka oss en person som just ska gå ombord på ett plan från ett flygbolag som påbjudit munskydd under resan. Om personen då säger sig leta efter sin mask, så ger sammanhanget oss ledtråden att det inte handlar om en tomteförklädnad.

Konventionalisering och kontext är så gott som alltid tillräckligt för att vi ska förstå varandra. Vi har en viss kännedom om att ett ord brukar användas i en viss betydelse, eller i flera betydelser, och sammanhanget ger oss sedan möjlighet att avgöra vilken av betydelserna som är mest rimlig att aktualisera. Att ihärdigt hävda att en mask inte kan vara ett munskydd, eftersom det redan har andra betydelser, är att avstå från den kunskap om konventionalisering och kontext som vi har tillgång till som talande varelser. I en tid som präglas helt av ett virus är det rimligare att den kortare formen mask alltmer används om det där som vi alla måste förhålla oss till, än att det står för teatermasker som vi ändå inte får användning av i den sociala distanseringens brist på evenemang.

/Åsa Holmér, Sofia Tingsell och Karin Webjörn

Läs mer

Viral discourse (2020), ”The veil of civilization and the semiotics of the mask”länk till annan webbplats (blogginlägg).

Yukiko Duke (2020), ”Ett sätt att visa hänsyn – och att undvika pest”länk till annan webbplats. SvD:s språkspalt 3 september 2020 (betalvägg).

Uppdaterad 02 november 2020