• Huvudmeny

23 november 2020

Om sverigefinskans framtid

Bristande hänsyn till skrivregler, svenskans övertag och talspråkigheter i skrift – sverigefinskan är hotad från flera håll. Sverigefinska språkvårdaren Paula Ehrnebo har inte gett upp hoppet om språket, men menar att insatser behövs och bör fördelas mellan regering, media och språkbrukare.

Bild på flertalet rosa kylskåpsmagneter föreställande bokstäver. Bokstäverna ligger huller om buller.

Insatser behövs i såväl stort som smått för att sverigefinskan ska leva vidare till kommande generationer, menar Paula Ehrnebo.

I en artikel i Kielviesti, Språkrådets finskspråkiga språkvårdstidskrift, sammanfattar Ville Eloranta, redaktör och språkvårdare vid Helsingin Sanomat (Finlands största dagstidning), de faror som han uppfattar som hot mot nationalspråken i Finland. Det vill säga finskan och svenskan. Ett av hoten är användningen av engelska och dess påverkan på finskan och svenskan.

I sin artikel tar Eloranta upp flera exempel på faror som i hans mening hotar nationalspråken. Han konstaterar bland annat att sånt som grammatiska regler, sakkunnigas synpunkter i beslutsfattande eller nyskapande av finskspråkiga benämningar på utländska begrepp bortprioriteras. Han menar också att engelska används i stället för finska i allt för stor omfattning. Den utveckling Eloranta beskriver är ungefär densamma som sverigefinskans, det vill säga den finska som talas i Sverige. Det största hotet för sverigefinskan torde dock fortfarande vara svenskan.

Det kryllar av talspråkigheter och svecismer i skriftspråket (det vill säga svenska ord som direktöversätts till finska). Stora och små begynnelsebokstäver används utan hänsyn till regler, reglerna för sär- och sammanskrivning har glömts bort, kommatering verkar godtycklig om kommatecken överhuvudtaget används. Språkrådets termrekommendationer följs inte, utan egna alternativ skapas och de är inte alltid lyckade. Det kan verka småsint att påpeka den här typen av brister, men på längre sikt är det inte fråga om bagateller. Ett felplacerat kommatecken kan ändra betydelsen i en hel mening.

Ett annat hot mot sverigefinskan är språkbytesprocessen, det vill säga att nya generationer överger minoritetsspråket (finska) för majoritetsspråket (svenska). Särskilt stor är risken naturligtvis för de sverigefinnar som är födda i Sverige.

I vilken mån språket förs vidare till kommande generationen beror på olika faktorer, men nyckelrollen har skolan. Skolfrågan är dock så omfattande att den kräver en egen artikel och därför behandlar jag den inte här.

I vilken mån språket förs vidare till kommande generationen beror på olika faktorer, men nyckelrollen har skolan.

Språkpolitiskt handlingsprogram efterlängtat

Finska språknämnden i Finland gjorde 2018 ett uttalande om att nationalspråken finska och svenska riskerar att tyna bort och få rollen som köksspråk, om staten inte omedelbart initierar ett språkpolitiskt handlingsprogram. Ett handlingsprogram har länge också varit sverigefinnarnas önskemål. Anledningen är även här rädslan att språken ska tyna bort till oanvändbarhet.

Sverigefinska språknämnden fattade redan på 1990-talet beslut om ett sådant program. Medel för detta söktes hos departementet och många olika fonder, men utan resultat. Frågan var aktuell även efter 2006 då Språkrådet grundades. En arbetsgrupp utsedd av Sverigefinska riksförbundet tog fram en preliminär disposition för ett handlingsprogram, men inte heller nu lyckades man få finansiering för projektet och planen skrinlades.

2019 fick Institutet för språk och folkminnen regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till handlingsprogram för bevarande av Sveriges nationella minoritetsspråk. Syftet var att ta fram förslag till ett långsiktigt och samlat handlingsprogram för bevarande av de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli och romani chib. Sametinget fick motsvarande uppdrag för bevarande av samiska. Programmen lades fram i september 2020.

Beslutet är mycket glädjande, även om man samtidigt måste konstatera att detta beslut borde ha fattats redan i samband med erkännandet av de nationella minoritetsspråken 1999.

Möjligt att språkcentrum kan stärka sverigefinskan

Andra minoritetspolitiska åtgärder har också tagits de senaste åren. Isof har haft regeringens uppdrag att utreda hur språkcentrum för finska och meänkieli kan organiseras. I första delrapporten, som lades fram hösten 2019, föreslår institutet att språkcentrum för finska och meänkieli inrättas inom ramen för myndigheten.

Förslaget är ett betydelsefullt språkpolitiskt löfte, men än så länge är det för tidigt att säga hur och i vilken omfattning språkcentrum för finska kan påverka revitaliseringen av språket.

Det är av enorm betydelse att ett språkpolitiskt handlingsprogram kommer till stånd. Programmet får speciell tyngd, då uppdragsgivaren är landets regering. Även språkcentret är ett positivt steg för sverigefinskan. Centret kan i samarbete med Språkrådets språkvård främja utvecklingen och bevarandet av språket. Nu kan vi endast hoppas att båda åtgärderna förverkligas så snart som möjligt.

Tillkomsten av förvaltningsområden för finska har haft en positiv effekt på finska språkets ställning och användning i Sverige. De flesta kommuner inom förvaltningsområdet har en anställd vars uppgift är att koordinera och planera verksamheten. De kommunanställda är också organiserade i en egen förening och via den skulle de kunna verka för att rekommenderade termer som beskriver det svenska samhället används. På det sättet skulle de kunna främja etableringen av termerna i förvaltningskommunerna och samtidigt tjäna alla sverigefinnar. På det sättet ser man också till att språklagen följs.

Språkbrukare och media har också ett ansvar

Men handlingsprogram, språkcenter och förvaltningsområde kan naturligtvis inte i sig garantera att språket bevaras. Jag vågar hävda att det största ansvaret har vi språkbrukare. Vi sverigefinnar måste alltid använda finska när det är möjligt, och vi måste måna om dess användbarhet.

Utgångspunkten för den sverigefinska språkvården har alltid varit att den inte lägger sig i en enskild språkbrukares språk, om hen inte frågar om råd. Men myndigheterna och offentliga organ ska enligt språklagen använda ett korrekt, enkelt och vårdat språk. Stort ansvar här har massmedierna, de är förebilder.

Jag tror att finskan kommer att användas i Sverige även i framtiden, även om faror hotar från flera håll. Det är viktigt att alla sverigefinnar kommer ihåg att användningen av språket är den bästa språkvården och att Språkrådet kan hjälpa till i alla slags frågor om finskan och att den hjälpen är gratis för oss. Ingen fråga är oviktig.

/Paula Ehrnebo

Uppdaterad 23 november 2020

Om skribenten

Paula Ehrnebo är språkvårdare i finska och har tidigare arbetat vid Språkrådet på Isof.