• Huvudmeny

9 december 2019

Gran

Så här i julgranstider funderar vi över det ovanliga önamnet Gran. Namnet, som avser en ö belägen en mil utanför Hälsinglands kust, är trots sin korthet och genomskinlighet faktiskt höljt i ett visst dunkel.

Gammal gulnad karta med handritad kustlinje och en bit ut en ö med namnet Gran.

Utsnitt ur karta från år 1648 som visar ön Grans läge utanför Hälsinglands kust (Lantmäterstyrelsens arkiv V13-1:2). Klicka för att se kartan i större format (öppnas i nytt fönster).

Träd i många ortnamn

Att trädbeteckningar i obestämd, singular form används som ortnamn är inte helt ovanligt. Runt om i landet finns det en rad platser med namn som Ask, Björk, Ek och Gran. Vanligen är det dock bebyggelser som bär den här typen av namn, att det istället är öar eller andra naturlokaliteter som avses är betydligt mer sällsynt.

Men vad är då bakgrunden till dessa korthuggna namn? Kan det verkligen vara enskilda träd som ligger bakom eller syftar namnen istället på att en viss typ av träd varit vanliga på platsen? Frågan är inte lätt att besvara och har periodvis varit omdebatterad. Den allmänna uppfattningen på senare tid har varit att namnen trots sin singulara form ofta har en kollektiv syftning och att det är alltså är olika slags trädbestånd som avses.

Krokig ek blev Krokek

Samtidigt finns det namn där det står helt klart att det är ett enskilt träd som ligger bakom. Ett sådant fall är Krokek, namnet på en tätort strax utanför Norrköping. Namnet bars tidigare av en gästgivargård och ett kloster, belägna där en gammal färdväg korsar landskapsgränsen mellan Östergötland och Sörmland. Det gränsmärke som markerade landskapsgränsen var en krokig ek, och det är denna som har givit upphov till namnet.

Enskilt träd eller stort trädbestånd

Svaret på frågan får väl därmed sägas vara att bakgrunden till namn av det här slaget kan variera. I vissa fall är det enskilda, framträdande träd som ligger bakom, i andra fall kan det vara hela trädbestånd som åsyftas.

När det gäller önamnet Gran så går det knappast att avgöra vilket som är fallet. Enligt en uppteckning från 1933 fanns det då ”stor granskog” på ön, men önamnet, som omtalas redan under medeltiden, är ju betydligt äldre än så. Om det var en särskilt iögonfallande gran eller ett kraftigt granbestånd som de som for ut till den isolerade ön fäste sig vid när de namngav den kommer vi tyvärr aldrig att få veta.

Landskapsbild med en ö full med snöiga granar. I förgrunden is.

Gran - en ö full av granar? Ja, kanske. Eller så fanns där en enskild gran som stack ut på något sätt.

Läs mer

Namnbloggen: Frostviken

Namnbloggen: Snömossen, Snölösan och Snöberget

Namnbloggen: Vintergatan

Namnbloggen: Tomtebo och Tomteboda

Litteraturtips

Kristina Neumüller, 2018: ”Vägglustallen, Suptallen och Per i tall. Bland folk och fä i tallarnas världlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster”. I: Katharina och namnen. Vänskrift till Katharina Leibring på 60-årsdagen den 20 januari 2018.

Uppdaterad 28 oktober 2020

Om skribenten

Kristina Neumüller är namnforskare i Uppsala. Hon forskar om ortnamn och arbetar med att utveckla Isofs digitala ortnamnsregister.

Kontakt:
kristina.neumuller@isof.se

Fler inlägg från Namnbloggen